Boken "De första stambanorna"

Fick så idag mitt exemplar av den så efterlängtade boken "De första stambanorna, Nils Ericsons storverk", en bok som verkligen lever upp till mina förväntning. Författarna har gjort ett enormt arbete och presterar en bok som kommer att innebära många timmars läsning. För en modelljärnvägsbyggare ger boken t.ex. massor med upplysningar hur en modelljärnväg med förebild från slutet av 1850-talet kan byggas.

Efter att snabbt bläddrat igenom boken och läst några kapitel som särskilt intresserar mig uppkommer dock några frågor som i och för sig kan anses som väl snäva men ändå kanske kan utvecklas här på forumet.

På sidan 189 berörs de äldsta personvagnarna och deras färger. Här återkommer påståendet att 1:a och 2:a klassvagnar var grönlackerade men samtidigt illusteras sidan med en 2:a klassvagn levererad 1868 från Göteborgs Mekaniska verkstad. I leveransofferter (?) från Lauenstein är just 2:a klassvagnar illustrerade med svart nederdel och blå överdel, var verkligen Statsbanornas 2:a klassvagnar grönlackerade under den första tiden och i så fall hur kom det sig att en serie 2:a klassvagnar levererdas 1868 i avvikande färgsättning?

På sidan 205 nämns att två 2:a klassvagnar byggdes om till postvagnar, en uppgift som även finns i SJ 50-år. Dessa vagnar anges här ha mittkupén som postavdelning och ena ytterupén som paketrum, var den andra ytterkupén fortfarane 2:a klasskupé? Vilka individnummer hade de två omnämnda vagnarna?

På sidan 208 nämns att 1859 fanns två godsvagnar tillverkade av Kockums vid Södra stambanan. Vidare sägs att detta var den första levereransen av rörligt materiel från Sverige. Andra källor gör gällande att Kockums första leverans till Statsbanorna var 60 stycken ballastvagnar år 1861. Jag har funnit en uppgift i Kockumsarkivet att två täckta godsvagnar levererades till Statens banbyggnader 1859, kan det vara dessa två vagnar som här avses/verifieras?

På sidan 210 nämns att två fångvagnar, ombyggda från godsvagnar, användes vid södra stambanan. I SJ 50 år omnämns att fyra ombyggda packvagnar tillkom som fångvagnar 1862. Är detta samma vagnar som här i boken anges som ombyggda godsvagnar som avses?

Vill avslutningsvis tacka författarna för en intressant och bra bok som kommer att vara/bli ett välandvänt referensverk.

Ola Ahlström
Malmö

Först och främst ett tack för det vänliga omdömet om boken.
Vi har lite skämtsamt sagt att det finns fem "uppmärksamhetschecker" (d v s fel) i boken som engagerade läsare väntas hitta. Ett är hittills upptäckt - det handlade om lokföraren Rix påföljd för Sandsjöolyckan. Nu kommer det kanske ytterligare något.
En viktig källa till boken har varit den s k "Beskrifningen" som Statens Jernvägsbyggnader publicerade efteråt. Också de "underdåniga berättelserna" för de olika verksamhetsåren innehåller mycket av värde. Ibland måste man tolka oklarheter i källorna och olikheter dem emellan, ibland får man sammanfatta och då kan man gå förbi en del detaljer och undantag från principerna.
Men som du säger - detta forum är väl just ett forum för mera forskande, fortsatt prövning och många åsikter. Det ska bli intressant och spännande att följa vad som kommer fram.
Angenäm bläddring och läsning!

På sidan 189 berörs de äldsta personvagnarna och deras färger. Här återkommer påståendet att 1:a och 2:a klassvagnar var grönlackerade men samtidigt illusteras sidan med en 2:a klassvagn levererad 1868 från Göteborgs Mekaniska verkstad. I leveransofferter (?) från Lauenstein är just 2:a klassvagnar illustrerade med svart nederdel och blå överdel, var verkligen Statsbanornas 2:a klassvagnar grönlackerade under den första tiden och i så fall hur kom det sig att en serie 2:a klassvagnar levererdas 1868 i avvikande färgsättning?

Inledningsvis så hänvisar jag till Sven Bårströms svar.

Jag har tittat lite i G.Th.Stielers efterlämnade handlingar och då kopior av kontrakt/specifikationer. Stieler var den som köpte in fordonen så underlagen borde vara någorlunda trovärdiga även om jag lärt mig att man egentligen bör ha minst två samstämmiga källor. Vad gäller målning har jag noterat följande:

1855 års beställning hos Lauenstein:
1:a klassvagnar - Gröna med linjering i ljusgrönt och guld.
2:a klassvagnar - Gröna med linjering i ljusgrönt och svart.
Bagagevagnar - Gröna.
Övriga godsvagnar - Grå med svart "dekor".

1857 års beställning hos Brown Marshall:
3:e klassvagnar - Mörkblå.

1858 års beställning hos Lauenstein:
2:a klassvagnar - Mörkblå med linjering i gult.
3:e klassvagnar - Mörkblå med linjering i gult.

Bokens beskrivning stämmer således med den ursprungliga färgsättningen. Det tycks dock som att man relativt snart frångått enhetligheten vid nya beställningar.

Bokens beskrivning stämmer således med den ursprungliga färgsättningen. Det tycks dock som att man relativt snart frångått enhetligheten vid nya beställningar.

Intressanta uppgifter som jag inte bör ifrågasätta. Vill bara framföra mina skäl till varför jag ifrågasatt den ursprungliga målningen.

Det finns ett antal kolorerade plancher vid JvM som jag tolkat som någon form av bilagor till möjliga offerter från Lauenstein som visar
- 1:a klassvagn (Personenwagen I. klasse) med blå nederdel och svart överdel
- Kombinerad 1:a och 2:a klassvagn (Combinirte I. & II. classe) helt blåmålad
- 2:a klassvagn (Personenwagen II. classe) blå nederdel och svart överdel
- 3:e klassvagn (Personenwagen III. classe) helt blåmålad
Dessa plancher finns även avbildade, men då i svart/vitt i SJ 50 år. Vagnarna på plancherna överenstämmer fullt ut med de vagnar som levererade från Lauenstien de första åren.

Fotot från 1868 visar en 2:a klassvagn med identisk målning och märkning (II class under respektive fönster/dörr) i likhet med planchen av 2:a klassvagnen från 1856/58.

Tavlan av konstnären Nils Andersson från 1863, som även pryder omslaget på "Stambaneboken", visar till del en personvagn. Jag vill tolka denna vagn som målad i två nyanser, dock uppfattar jag att den har en mörkare nyans under en ljusare vilket i så fall är motsägelsefullt.

Min amatörmässiga tolkning var därför vara att de tyskstavade plancher som finns vid JvM skulle vara en del i offerterna från Lauenstein 1855/56 och därför ställer jag mig, mot bättre vetande, tveksam till varför varför vagnar beställdes med annan målning inte minst som det 1868 uppenbarligen levererades minst en vagn med samma 2:a klassmålning/märkning. Som jag antydde inledningsvis består mitt påstående bara av slutsatser grundade på små fragment och min slutsats inte är grundat på studier av kontraktshandlinga eller liknade.

Så det där med packvagnar. Jag har uppfattningen att de första packvagnarna/bagagevagnarna levererades först 1858, därför en intressant uppgift från Stielers efterlämnade handlingar att grönmålade sådana redan 1856 beställts från Lauenstein.

Ola Ahlström
Malmö

Intressanta uppgifter som jag inte bör ifrågasätta. Vill bara framföra mina skäl till varför jag ifrågasatt den ursprungliga målningen.

Så det där med packvagnar. Jag har uppfattningen att de första packvagnarna/bagagevagnarna levererades först 1858, därför en intressant uppgift från Stielers efterlämnade handlingar att grönmålade sådana redan 1856 beställts från Lauenstein.

Min erfarenhet är att man skall ifrågasätta och väga allt källmaterial. Det leder kunskapen framåt. Din notering angående packvagnar ovan fick mig att gå lite djupare i källmaterialet. Dåtida språkbruk (såväl svenska som tyska) är inte alltid helt lätt att tolka. En djupare analys tyder på att det är de 32 täckta varuvagnarna (med broms) som på annan plats i dokumentet betecknades packvagnar och skulle målas gröna. Några bagagevagnar ingick mycket riktigt inte i den leveransen.

En djupare analys tyder på att det är de 32 täckta varuvagnarna (med broms) som på annan plats i dokumentet betecknades packvagnar och skulle målas gröna. Några bagagevagnar ingick mycket riktigt inte i den leveransen.

Färgsättningen när det gäller godsvagnar vid tidpunkten för Statsbanornas barndom är lika förvillande. Till exempel nämns det i SJ 50 år att godsvagnarna var målade i rödbrun färg för alla vagnar utom kylvagnar och kalkvagnar som var målade i ljusgrå färg. Andra källor anger att 1861 bestämdes att olika färger användes vid de olika trafikdistrikten (brun vid 1:a, grå vid 2:a och gul vid 3:e) fram till 1874 då ’alla vagnar blev rödbruna’. I Spår 2006 anges att de första tysktillverkade godsvagnarna hade den rödbruna preussiska färgen medan de första svensktillverkade även var grå, svarttjärade eller trägula. I ett inlägg ovan framgår att de första ’bagagevagnarna/varuvagnarna’ (bör utläsas som de första täckta godsvagnarna) var gröna. Alltså är färgsättningen för de första godsvagnarna lika förvillande som för personvagnarna.

Så några rader om de första täckta godsvagnarna. Enligt SJ 50 år beställdes de första täckta godsvagnarna från Lauenstein 1855 till ett antal av 32 stycken (bör vara dessa som anges som grönmålade 32 stycken bagagevagnar/varuvagnar enligt ovan) med ett längdmått om 5,64 meter. Senare levererades ytterligare täckta G-vagnar, enligt samma källa, till ett totalt antal av 94 stycken. Intressant här är att enligt texten var dessa vagnar, oavsett om de var bromsade eller obromsade, av samma mått med den skillnaden att de bromsade hade mindre lastrum. I samma skrift finns en tabell som tvärt emot texten visar att ett okänt antal av de 94 vagnarna var ’bromsade’ och då med ett större längdmått, nämligen 6,55 meter. Detta kan därmed innebära att dessa små (låga) täckta G-vagnar m/56, byggda av Lauenstein, funnits i upp till tre olika varianter; kort obromsad, kort bromsad och lång bromsad, undrar om det går att utläsa ur beställningarna (G.Th.Stielers efterlämnade handlingar) hur antalet fördelade sig?

Ola Ahlström
Malmö

Det finns ett antal kolorerade plancher vid JvM som jag tolkat som någon form av bilagor till möjliga offerter från Lauenstein som visar
- 1:a klassvagn (Personenwagen I. klasse) med blå nederdel och svart överdel
- Kombinerad 1:a och 2:a klassvagn (Combinirte I. & II. classe) helt blåmålad
- 2:a klassvagn (Personenwagen II. classe) blå nederdel och svart överdel
- 3:e klassvagn (Personenwagen III. classe) helt blåmålad
Dessa plancher finns även avbildade, men då i svart/vitt i SJ 50 år. Vagnarna på plancherna överenstämmer fullt ut med de vagnar som levererade från Lauenstien de första åren.

Fotot från 1868 visar en 2:a klassvagn med identisk målning och märkning (II class under respektive fönster/dörr) i likhet med planchen av 2:a klassvagnen från 1856/58.

Jeg har samme opfattelse med hensyn til personvogne, leveret fra Lauenstein i 1863 på Sjælland (SJS). I dette tilfælde grønmalet under vinduerne og sortmalet mellem vinduerne for 3. klasse og brunmalet under vinduerne og sort mellem vinduerne for 1. og 2. klasse. Linieringen i øvrigt med hvid og rød.

Senere var SJS's personvogne grønne eller brune på siderne, men gavle sorte.

Kan förklaringen vara att man bytte ut grönt mot blått, att färgblinda personer har svårt att skilja på grönt och grått? Jag har inte själv den defekten, men för många år sedan sade en person, som var grön färgblind; " Jag vet att den är grön, men för mig är den grå".
:-) Sune

Kan förklaringen vara att man bytte ut grönt mot blått, att färgblinda personer har svårt att skilja på grönt och grått? Jag har inte själv den defekten, men för många år sedan sade en person, som var grön färgblind; " Jag vet att den är grön, men för mig är den grå".
:-) Sune

Men begreppet färgblindhet kände man inte till så tidigt som 1868.
Det upptäcktes som en sidoeffekt av utredningen efter Lagerlundaolyckan 1875.
Året efter 1876 kommer en professor Holmgren från Uppsala och framför till Järnvägsstyrelsen att en tänkbar medverkande orsak kunde vara att man förväxlat färgerna. Man börjar undersöka järnvägspersonal och hittar en del som inte kan skilja på färgerna, på UGJ 13 av 266. Man kom visserligen aldrig att entydigt förklara Lagerlunda som resultat av färgblindhet men fenomenet uppmärksammades och personal i säkerhetstjänt testades varav rätt många ganska brutalt fick avsked.

...Man kom visserligen aldrig att entydigt förklara Lagerlunda som resultat av färgblindhet men fenomenet uppmärksammades och personal i säkerhetstjänst testades varav rätt många ganska brutalt fick avsked.

Är du verkligen säker på det? Avsked??

Alltså inte byte av tjänst.

Jag har svårt att tro det.

...Man kom visserligen aldrig att entydigt förklara Lagerlunda som resultat av färgblindhet men fenomenet uppmärksammades och personal i säkerhetstjänst testades varav rätt många ganska brutalt fick avsked.

Är du verkligen säker på det? Avsked??

Alltså inte byte av tjänst.

Jag har svårt att tro det.

Jag har sett uppgiften att "det var många som fick sluta sin tjänst vid järnvägen när man testade för färgblindhet" men inte mer detaljer än så.
Vi kan ju anta att hade man andra arbetsuppgifter att erbjuda så blev man omplacerad men det var rätt många på en gång så det kan ha varit svårt för järnvägen. och det var ju en tid när man inte hyste någon större omsorg om anställningstrygghet och sådant.
Nästa massaker kom med Kunze-Knorr bromsen på 1920 talet när många bromsare blev överflödiga men sedan har väl övertalighet lösts med naturlig avgång,omplacering och förflyttning.

1857 års beställning hos Brown Marshall:
3:e klassvagnar - Mörkblå.

Jätteintressant diskussion det här. Tack till Ola som ifrågasätter gamla "sanningar".

Jag reagerar på detta om vagnar från Brown Marshall. De har jag helt missat. Jag, som aldrig satt mig ner med primärkällorna, har alltid läst att SJ första vagnuppsättning kom från Lauestein och följde tyska förebilder. Brown Marshall låter inte så tyskt. Kan någon dela med sig mer information om dessa tredjeklassvagnar?

Angående färger så undrar jag om det kan finnas fler färgbilder än den som pryder bokens omslag. Vid denna tid kan det inte vara helt ovanligt att avbilda detta tidens nya i olja och akvarell. Visst kan konstnärerna missat detaljer i till exempel axelföljd men kulör brukar tränade konstnärer ha ett bra minne för. Finns det någon konstsamling hos JVM?

/Olof

Jag reagerar på detta om vagnar från Brown Marshall. De har jag helt missat. Jag, som aldrig satt mig ner med primärkällorna, har alltid läst att SJ första vagnuppsättning kom från Lauestein och följde tyska förebilder. Brown Marshall låter inte så tyskt. Kan någon dela med sig mer information om dessa tredjeklassvagnar?

Tio brittiskbyggda bromsade personvagnar av 1858 års modell, de enda brittiskbyggda personvagnarna till statsbanorna under denna period. Levererade till 2 T.D. 1858 med nummer 127-136 och med littera C i vagnslista från 1867, senare littera BC8 (tre vagnar) och C8 (sju vagnar) och slopade mellan 1884 och 1904.

Ola Ahlström
Malmö

1857 års beställning hos Brown Marshall:
3:e klassvagnar - Mörkblå.

Jätteintressant diskussion det här. Tack till Ola som ifrågasätter gamla "sanningar".

Jag reagerar på detta om vagnar från Brown Marshall. De har jag helt missat. Jag, som aldrig satt mig ner med primärkällorna, har alltid läst att SJ första vagnuppsättning kom från Lauestein och följde tyska förebilder. Brown Marshall låter inte så tyskt. Kan någon dela med sig mer information om dessa tredjeklassvagnar?

Angående färger så undrar jag om det kan finnas fler färgbilder än den som pryder bokens omslag. Vid denna tid kan det inte vara helt ovanligt att avbilda detta tidens nya i olja och akvarell. Visst kan konstnärerna missat detaljer i till exempel axelföljd men kulör brukar tränade konstnärer ha ett bra minne för. Finns det någon konstsamling hos JVM?

/Olof

Det finns ett par rader om detta samt en översiktlig ritning i minnesskriften 1856-1906. Den kommer man åt digitalt via Runeberg.org.

/ Tobias
[image]
[image]

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Boken "De första stambanorna" (Arkiv/forskning/litteratur)