Trärör från 1860-talet i Katrineholm

Det är faktiskt vattenledningsrör. Tillverkade på 1860-talet och nedlagda vid järnvägsstationen i Katrineholm där de försåg dåtidens ånglok med vatten. Hittades vid grävning i Fabriksgatan. Tillverkade av rejäla tätvuxna stockar av furu. Fasade i ändarna och med borrat hål igenom. Rören har legat konserverade i lera.
Källa: Katrineholms hembygdsförening och tidningen Folket.

Ingen bild?

Du kan finna bild och mera information om denna teknik genom att
t.ex. söka under Skånska vattentornssällskapet "Rör av den gamla stammen".
eller att söka bara på "trärör".

Ingen bild?

Hittade stockarna på VVS-museet. Rejäla stockar.
http://vvs-museum.se/registret/register/0400-0499/0430.html

Jag minns att i början på 70-talet, när Gröna Vågen var aktuell var det något teveprogram som var lite inspirerad av hur man "gjorde förr i tiden". Hur man klarade sig med enklare medel som fanns på naturnära avstånd. Då visade man bl.a hur man lade en sådan här vattenledning av trä. Det var några äldre män i Norr- eller Västerbotten som byggde. Dom hade kvar verktyg och visste vilka stockar som passade för ändamålet o.s.v.
Dom visade lite annat också. Bl.a hur man "preparerade" en björk för att 20 - 30 år senare kunna tillverka ett yxskaft eller annat redskapsskaft av björken.

Borrningen av trärör innan spiralborrar (twist drill) kom i bruk skedde med skedborrar.
För att borren skulle hålla sig i centrum skulle borren och stocken roteras åt varsitt håll.

En skedborr kan relativt enkelt tillverkas av ett plattstål som svetsas till ett skaft av önskad längd. Om man vill ha en lååångborr och inte hittar någon att köpa tillverkar man den själv genom att borra ett längsgående, och eventuellt även brotschar, hål i borrens bakände. Hålets diameter bör vara något större än borrens halva diameter och längden ca 5 ggr diam. Sedan limmas med cyanolit en rundstång fast i borren och man har en långborr till bråkdelen av det pris som långborrar normalt betingar.
Har själv tillverkat och använt, i såväl stål som trä, sådana långborrar utan att limfogen någonsin släppt.

Och, glöm inte av att ofta spåna ut under borrningen!

Det är faktiskt vattenledningsrör. Tillverkade på 1860-talet och nedlagda vid järnvägsstationen i Katrineholm där de försåg dåtidens ånglok med vatten. Hittades vid grävning i Fabriksgatan. Tillverkade av rejäla tätvuxna stockar av furu. Fasade i ändarna och med borrat hål igenom. Rören har legat konserverade i lera.
Källa: Katrineholms hembygdsförening och tidningen Folket.

Det som citeras är en artikel från juni 2000.

http://folket.se/nyheter/flen/1.164900

I Vivsta i Tuna socken, numera Sundsvall, fanns i var fall för 40 år sedan trärör i drift och som försåg två lantbruk, med mjölkboskap, med källvatten av bra tryck och flöde. Ledningen, bestående av långborrade timmerstockar, lagd antagligen i mitten av 1800-talet.

I Växjö berättar åkare om hur ur Östergårdsgatan odaterade trärör har grävts upp.

I Gosslar, berättas om nedgrävda trärör för vattenledning som staden tidigt hade.
Bäcken som rann genom staden leddes i marken på bakgårdarna genom urborrade långa i varandra trädda fururör. Där man ville ha upp vatten, borrades in ett mindre trärör som över marken försågs med en träkik-kran :-)

Det är faktiskt vattenledningsrör. Tillverkade på 1860-talet och nedlagda vid järnvägsstationen i Katrineholm där de försåg dåtidens ånglok med vatten. Hittades vid grävning i Fabriksgatan. Tillverkade av rejäla tätvuxna stockar av furu. Fasade i ändarna och med borrat hål igenom. Rören har legat konserverade i lera.
Källa: Katrineholms hembygdsförening och tidningen Folket.

Visby är en annan plats där man lade ner trärrör.

I deras fall för att spola ut avloppet från avloppskamrarna under husen.
Vattenkällan är mossområdet ovanför staden.
Trier är ett annat exempel.

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Trärör från 1860-talet i Katrineholm (Byggnad)