Medeltidsmuseerna eller andra skaffar inte hoppborgar, minigolf etc utan vågar köra sitt race och klarar sig bra på det.

Nej, det gör de inte för muséerna drivs inte idéellt, de drivs med hjälp av statliga eller kommunala bidrag. Detta beroende på att de räknas som finkultur eller folkbildande..vad vet jag. Således krävs inga hoppborgar där.

Ett exempel: I Linköping finns ett stadsmuseum, inträde 10kr. Där kan man få se lite gamla möbler, tandläkarutrustning från 40-talet, tavlor, teckningar och modeller som skolbarn gjort samt trasmattor och gamla tidningar...tro't eller ej, men muséet är knappast välbesökt ens på sommaren. Till saken hör dessutom att det sitter en heltidsanställd kassör samt vakt ute i entrén, dessa stads/kommunal (?) anställda personer har säkerligen landets slappaste jobb, för det är alltid spöklikt folktomt både i entrén och i själva muséet. Detta museum känns som det härstammar från DDR-tiden, dvs. nått öststatsmuseum där lönsamhet är ett okänt begrepp.

Staten har bestämt att det bara får finnas ett järnvägsmuseum, nämligen det i Gävle, där får de anställda betalt. Alla andra järnvägsmuséer eller museijärnvägar drivs idéellt. Det betyder oavlönat arbete av entusiaster och möjligen några kommunala bidragsslantar. Detta gör att många föreningar brottas med svag ekonomi. Då menar jag att det måste tänkas om på flera håll för att verksamheten ska kunna behållas.