Den 22 maj 1950 var KURJ lok 11 på ingång till Köping med tåg 25. Alltför sent observerade lokföraren att en växel vid kolboxen låg fel och tåget därmed var på väg mot målarverkstaden. Han bromsade, sandade och visslade. Sedan hoppade både föraren och eldaren av. "I nästa ögonblick bröt loket igenom portarna och slog emot psv Co2 nr 15" skrev trafikinspektör Kussak samma dag i en rapport till Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen. Uppenbarligen pågick målning inne i vagnen.

Kussak var på expeditionen, hörde lokets tjut och rusade ut. Han fick då se den av loket utskjutna personvagnen bryta sig igenom bortre väggen

Bangårdsritning från 1954 [SJK/Jvm] - målarverkstaden är antagligen den byggnad som är märkt 179

Dessbättre hade även de tre verkstadsarbetare och målare som fanns inne i vagnen hört lokets nödsignaler och kunnat rädda sig ut ur verkstaden.

Bakom verkstaden fanns ett upplag av 30 tunnor klorex, som skulle användas för ogräsbekämpning. Nu exploderade ogräsmedlet, och satte eld på en antracitbod, där även personvagnen bröt sig in. Lok 11 stannade dock i målarverkstaden.

KURJ personal drog snabbt fram järnvägens brandslangar, och när brandkåren så småningom anlände var elden nästan släckt. Man försökte använda lok 11 för att med en kätting dra ut personvagn 15 från klorex- och antracitupplagen, men av någon anledning misslyckades detta.

Loket blev inte värre skadat än att det kunde återgå i normal tjänst nästa dag. Co2 nr 15 skadades i större omfattning, men borde gå att reparera.

Ordinarie trafikchef Ahlberg var vid tillfället inlagd på Köpings lasarett. Kanske hörde han explosionerna - lasarettet ligger inte långt från stationen. När Ahlberg så småningom tillfrisknat och återkommit i tjänst skrev han den 7 juli en rapport till VoV. Där nämner han, att man visserligen visste att Klorex var eldfarligt, men att bekämpningsmedlet "visade sig ha ännu farligare egenskaper än vad man förut i allmänhet känt till". Hettan blev så stark att koppel mm på vagnen smälte. Och fastän man rensade bort oförbränd Klorex och hällde två vagnslaster grus över resterna brann det av och till under flera dagar.

Dessbättre tycks ingen ur personalen ha skadats.

Att växeln låg fel berodde på att växlarna i området var oförreglade. Den SJ-man som skulle inspektera vägen innan KURJ-tåget släpptes in hade trott att växeln låg rätt, eftersom ett växlingssätt nyligen passerat. Under mellantiden hade dock en smed och en svetsare lagt om växeln för att dra ut en tralla med svetsaggregat från målarverkstaden.

Man hade haft planer på att ta in växlarna i området i förreglingen, men ställverket hade inte kapacitet för en sådan utökning. KURJ-tåg på väg in till bangården övergick från tågrörelse till växlingsrörelse en bit före målarväxeln.

Om signalsäkerhetsanläggnigen byggdes om skulle man kunna få en förreglad tågväg ända in på bangården. Det fanns redan ett sådant förslag, Ritning från 1948, Riksarkivet, förslag till instruktion mm 1950, Riksarkivet. Dock oklart om detta genomfördes.

Källa: VoV handlingar, bl a dnr 338 och 419 1950, Riksarkivet