Blev i veckan uppringd av en f. d. kollega som hade besök av en mycket järnvägsintresserad schweizisk kund. Denne önskade veta om något svenskt Dm-lok finns bevarat eller om alla skrotats och min kollega ringde då upp mig, den i dessa ting okunnigaste bland de okunniga...

Mitt kanske förhastade svar blev att något sådant lok ej finns bevarat men nu - för att travestera Shakespeare - haver kaxighetens friska rodnad i eftertankens kranka blekhet övergått så jag frågar: for jag med osanning eller är alla borta?

Olle S

http://www.teknikarv.se/video/sidorna/LKAB-lokforteckning.pdf

Såvitt jag kan se finns ingen Dm2 kvar men däremot 2 Dm3 (som då kan omkopplas till Dm2 om önskan finns ?)

MBV har Dm 976 - Dm3 977 - Dm 978 (i Luleå/Gammelstad ?)

och

Jvm har Dm 1248 - Dm3 1249 - Dm 1250 (i Gävle ?) .

Dessutom har MBV en 2 delad NSB EL12 2113 och 2115 .

Ev har jag missat något .

mvh Rolf Berg

http://www.teknikarv.se/video/sidorna/LKAB-lokforteckning.pdf

Såvitt jag kan se finns ingen Dm2 kvar men däremot 2 Dm3 (som då kan omkopplas till Dm2 om önskan finns ?)

MBV har Dm 976 - Dm3 977 - Dm 978 (i Luleå/Gammelstad ?)

och

Jvm har Dm 1248 - Dm3 1249 - Dm 1250 (i Gävle ?) .

Dessutom har MBV en 2 delad NSB EL12 2113 och 2115 .

Ev har jag missat något .

mvh Rolf Berg

El12 2119 och 2120 står på "Skomakarn" i Narvik.

Tack för era svar!

Då for jag alltså inte med osanning vilket känns bra!

Olle S

http://www.teknikarv.se/video/sidorna/LKAB-lokforteckning.pdf

Såvitt jag kan se finns ingen Dm2 kvar men däremot 2 Dm3 (som då kan omkopplas till Dm2 om önskan finns ?)

MBV har Dm 976 - Dm3 977 - Dm 978 (i Luleå/Gammelstad ?)

och

Jvm har Dm 1248 - Dm3 1249 - Dm 1250 (i Gävle ?) .

Dessutom har MBV en 2 delad NSB EL12 2113 och 2115 .

Ev har jag missat något .

mvh Rolf Berg

Det är Dm3 1246-1247-1248 som SJVM har. 1249-1250 är skrotad och gick som Dm2./HP

Däremot, hur är det med Dm3-kopplingarna, går det att köra utan Dm3-delen numera? Är det inte så att utrustningen är fördelad mellan lokdelarna så att alla tre delarna behövs?
Men det kanske inte gäller båda bevarade lokkopplen?

Däremot, hur är det med Dm3-kopplingarna, går det att köra utan Dm3-delen numera? Är det inte så att utrustningen är fördelad mellan lokdelarna så att alla tre delarna behövs?
Men det kanske inte gäller båda bevarade lokkopplen?

Dm3 1246-1247-1248 går inte att köra utan mittendelen, då delar av styrningen sitter i den.

Dm3 976-977-978 skulle enklare kunna gå att köra utan mittendelen, men då måste tryckluftsystemet först byggas om.

Dm3 976-977-978 i Bräcke.

Dm3 976-977-978 med tågnummer 36518 i Mellansel.

Antagligen är skicket oförändrat.

Tack.
Jag hade för mig att ombyggnationerna hade gjort loken mindre särkopplingsbara men att de bevarade loken var olika.

Antagligen är skicket oförändrat.

Är de båda norska EL 12 lokhalvorna särkopplade här? För inte var det väl så stort mellanrum i skarp drift? När jag ser på svenska Dm2 - liksom det som kommit att kallas Dm3 - så är de olika lokhalvorna tätt sammankopplade.

✂️---

El 12 har gått kopplade tre och tre. Men till skillnad från de svenska Of3 försågs de ingående delarna med buffertar i båda ändar. På så sätt kunde loken köras på det sätt man önskde sig utan ombyggnad varje gång man ändrade lokuppsättning.

SA

El 12 har gått kopplade tre och tre. Men till skillnad från de svenska Of3 försågs de ingående delarna med buffertar i båda ändar. På så sätt kunde loken köras på det sätt man önskde sig utan ombyggnad varje gång man ändrade lokuppsättning.

SA

Observera att El12 var kortkopplade likt Dm från början och montering av buffertar och stångkoppel gjordes när dom gjordes om till tredelarslok även kallade "två rum och kök"
El12 fick aldrig 16 poliga traktionsmotorer och förblev svagare än Dm3 ända till slutet.

El12

Dm 834 i Långsele.

Vad anger siffrorna i frontrutaan, kanske tågnumret, eller......

Nej men individnumret för tursättning, så att man var oberoende av det faktiska loknumret.

Dessa individnummer kunde ju placeras på olika fordon allt efter behov och situation, t.ex. rep., skador, vst-besök. avställningar, mm.

Snygga pampiga maskiner, så dem i Ösersund i början av 80-talet.
Hur ser de ut i hytten.

Snygga pampiga maskiner, så dem i Ösersund i början av 80-talet.
Hur ser de ut i hytten.

Angående Dm-lok i Östersund.
Under T81 hade jag på min tjg-grupp en söndagstur med tågen 7085 och 7086 Östersund-Ånge-Östersund.
Den 14 juni 1981 drog Dm 954/955 tåg 7085, och dessutom hade jag tre Da-lok i transport, nr 802, 891 och 907. Två av loken, 802 och 907 hade jag sedan tillbaka som multipel i tåg 7086.
Det var en ganska märklig syn att i skarpa kurvor se alla dessa koppelstänger veva på!
Jag tror inte jag har någon hyttbild, men de ser i stort sett ut som Da-loken.
Det som var bra med de ombyggda Dm-loken var att de hade dubbla säkerhetsgrepp, både handhållet och fotpedal. Det var bara att växla grepp när man kände för det, t ex vid kaffekokning! :-)
Förutom tågen på Ånge och Sundsvall hade vi Dm-lok i godståget Östersund-Storlien-Östersund, blandat med Da-mult och Ma.
I Storlien skulle tåget växlas stationsrätt längs linjen till Trondheim, vilket innebar att man drog ut hela tåget mot Norska gränsen och sedan genom skjuts fördela vagnarna på olika spår i Storlien.
Det blev bra skjuts med Dm-loken, och dessutom en väldig bra lokbroms.
Bilderna är tagna vid lokstallet resp. bangården i Östersund. Tåglängd 599 m.
De tre siffrorna i mittfönstret i fronten tror jag användes på malmbanan för att visa vilket tågnummer det var. Alla malmtåg hade samma fyrsiffriga nummerserie (T84 var det 7XXX), så det räckte med att visa de tre sista sifforna i tågnumret.

Jobbade då som eldare på S/S Thomée och hängde ofta på statonen. Yrkessjukdom.:-(

Någon som vet vad som ska hända med loken som står i Narvik??

Lite synd att dessa historiska lok bara står för fäfot.....

Dom, har ju ATC i stoppad, så något värde finns ju i loken.

Någon som vet vad som ska hända med loken som står i Narvik??

Lite synd att dessa historiska lok bara står för fäfot.....

Dom, har ju ATC i stoppad, så något värde finns ju i loken.

Dom har inget historiskt värde, det finns ju två st i Luleå i bättre skick. Dessa två i Narvik som undertecknad faktiskt kört ett flertal gånger på 80-talet är i mycket dåligt skick. Dom är ju i princip identiska med Dm och det finns ju bevarat, skillnaden är lite färg.

Jaha ! Efter alla dessa år ?? I ur o skur. Varför är dom sparade ??

Jaha ! Efter alla dessa år ?? I ur o skur. Varför är dom sparade ??

Därför att dom är privatägda och därför inte kan skrotas hur som helst, Jernbaneverket har haft en upprensning för ett par år sedan och skrotade ut kvarlämnade fordon men El12, två Ånglok och någon vagn kunde inte skrotas. Ångloken står inomhus dock, två f.d SJ-lok

El 12 har gått kopplade tre och tre. Men till skillnad från de svenska Of3 försågs de ingående delarna med buffertar i båda ändar. På så sätt kunde loken köras på det sätt man önskde sig utan ombyggnad varje gång man ändrade lokuppsättning.

SA

Observera att El12 var kortkopplade likt Dm från början och montering av buffertar och stångkoppel gjordes när dom gjordes om till tredelarslok även kallade "två rum och kök"
El12 fick aldrig 16 poliga traktionsmotorer och förblev svagare än Dm3 ända till slutet.

Varför gjorde man inte som i Sverige med norska El 12? Det borde väl vara en fördel med kortkopplade lokdelar där man har direkt genomgångsmöjlighet i maskinrummen. Istället fick man i Norge tre enhyttslok med buffertar och en mycket märklig elektrisk koppling mellan två av delarna plus ett separat enhyttslok. Det ser lite märkligt ut tycker jag.

Hur ofta körde man i praktiken El 12 i separata enheter? Rimligen borde väl varianten med två lokdelar ha varit den mest använda konfigurationen till att börja med; de är ju faktiskt dessutom rätt fast sammankopplade att döma av bl.a. Peters bilder av mellanrummet mellan loken.

Och hur ofta förekom två- och tredelade lokkombinationer? Det måste väl ha varit samma malmtåg som norska El 12 körde som svenska Dm3 användes till så om man gjort en kortkopplad El 12-3 hade det mer passat malmtågstrafiken på Ofotbanen/Malmbanan. Eller har jag missat något här?! :-)

El 12 har gått kopplade tre och tre. Men till skillnad från de svenska Of3 försågs de ingående delarna med buffertar i båda ändar. På så sätt kunde loken köras på det sätt man önskde sig utan ombyggnad varje gång man ändrade lokuppsättning.

SA

Observera att El12 var kortkopplade likt Dm från början och montering av buffertar och stångkoppel gjordes när dom gjordes om till tredelarslok även kallade "två rum och kök"
El12 fick aldrig 16 poliga traktionsmotorer och förblev svagare än Dm3 ända till slutet.

Varför gjorde man inte som i Sverige med norska El 12? Det borde väl vara en fördel med kortkopplade lokdelar där man har direkt genomgångsmöjlighet i maskinrummen. Istället fick man i Norge tre enhyttslok med buffertar och en mycket märklig elektrisk koppling mellan två av delarna plus ett separat enhyttslok. Det ser lite märkligt ut tycker jag.

Hur ofta körde man i praktiken El 12 i separata enheter? Rimligen borde väl varianten med två lokdelar ha varit den mest använda konfigurationen till att börja med; de är ju faktiskt dessutom rätt fast sammankopplade att döma av bl.a. Peters bilder av mellanrummet mellan loken.

Och hur ofta förekom två- och tredelade lokkombinationer? Det måste väl ha varit samma malmtåg som norska El 12 körde som svenska Dm3 användes till så om man gjort en kortkopplad El 12-3 hade det mer passat malmtågstrafiken på Ofotbanen/Malmbanan. Eller har jag missat något här?! :-)

Man använde dom inte som du tror, man körde två tredelars totalt sex enkeldelar och hade två delar i reserv och istället för att ställa en hel enhet vid tyngre underhåll eller skador så bytte man ut den felande delen. Tänk på att NSB hade få El12 mot SJ,s 19 Dm3. Nu var det inte ATC på alla El12 så i praktiken fanns det begränsningar, El12 utan ATC fick gå i mitten.

Man använde också El12 i växling i Narvik och speciellt mot slutet.
Att dela upp och byta delar var inget större jobb för verkstaden i Narvik, det kunde göras när loken ändå var inne på underhåll.

El 12 har gått kopplade tre och tre. Men till skillnad från de svenska Of3 försågs de ingående delarna med buffertar i båda ändar. På så sätt kunde loken köras på det sätt man önskde sig utan ombyggnad varje gång man ändrade lokuppsättning.

SA

Observera att El12 var kortkopplade likt Dm från början och montering av buffertar och stångkoppel gjordes när dom gjordes om till tredelarslok även kallade "två rum och kök"
El12 fick aldrig 16 poliga traktionsmotorer och förblev svagare än Dm3 ända till slutet.

Varför gjorde man inte som i Sverige med norska El 12? Det borde väl vara en fördel med kortkopplade lokdelar där man har direkt genomgångsmöjlighet i maskinrummen. Istället fick man i Norge tre enhyttslok med buffertar och en mycket märklig elektrisk koppling mellan två av delarna plus ett separat enhyttslok. Det ser lite märkligt ut tycker jag.

Hur ofta körde man i praktiken El 12 i separata enheter? Rimligen borde väl varianten med två lokdelar ha varit den mest använda konfigurationen till att börja med; de är ju faktiskt dessutom rätt fast sammankopplade att döma av bl.a. Peters bilder av mellanrummet mellan loken.

Och hur ofta förekom två- och tredelade lokkombinationer? Det måste väl ha varit samma malmtåg som norska El 12 körde som svenska Dm3 användes till så om man gjort en kortkopplad El 12-3 hade det mer passat malmtågstrafiken på Ofotbanen/Malmbanan. Eller har jag missat något här?! :-)

Man använde dom inte som du tror, man körde två tredelars totalt sex enkeldelar och hade två delar i reserv och istället för att ställa en hel enhet vid tyngre underhåll eller skador så bytte man ut den felande delen. Tänk på att NSB hade få El12 mot SJ,s 19 Dm3. Nu var det inte ATC på alla El12 så i praktiken fanns det begränsningar, El12 utan ATC fick gå i mitten.

Man använde också El12 i växling i Narvik och speciellt mot slutet.
Att dela upp och byta delar var inget större jobb för verkstaden i Narvik, det kunde göras när loken ändå var inne på underhåll.

Tack så mycket för informationen. Betyder det här att man normalt körde malmtågen med två stycken 'två rum och kök'? Dvs. sex hela El 12-lok. I så fall var det väl lite overkill jämfört med ett Dm3 med tre delar? Och släpade man verkligen omkring med två fungerade extra lokdelar utifall att?

Jag är lite undrande över terminologin. När du skriver att NSB hade få El 12 jämfört med SJ:s Dm3 hela 19 stycken så är jag oklar på om du då menar lokdelar eller hela två eller treledade enheter? Det är liksom en viss skillnad på 19 stycken separata Dm3-delar eller 19 stycken Dm-Dm3-Dm ellok.

Och hur användes El 12 i växlingen i Narvik, ett enda enhytts El 12 eller två halvfast sammankopplade El 12-delar?

El 12 har gått kopplade tre och tre. Men till skillnad från de svenska Of3 försågs de ingående delarna med buffertar i båda ändar. På så sätt kunde loken köras på det sätt man önskde sig utan ombyggnad varje gång man ändrade lokuppsättning.

SA

Observera att El12 var kortkopplade likt Dm från början och montering av buffertar och stångkoppel gjordes när dom gjordes om till tredelarslok även kallade "två rum och kök"
El12 fick aldrig 16 poliga traktionsmotorer och förblev svagare än Dm3 ända till slutet.

Varför gjorde man inte som i Sverige med norska El 12? Det borde väl vara en fördel med kortkopplade lokdelar där man har direkt genomgångsmöjlighet i maskinrummen. Istället fick man i Norge tre enhyttslok med buffertar och en mycket märklig elektrisk koppling mellan två av delarna plus ett separat enhyttslok. Det ser lite märkligt ut tycker jag.

Hur ofta körde man i praktiken El 12 i separata enheter? Rimligen borde väl varianten med två lokdelar ha varit den mest använda konfigurationen till att börja med; de är ju faktiskt dessutom rätt fast sammankopplade att döma av bl.a. Peters bilder av mellanrummet mellan loken.

Och hur ofta förekom två- och tredelade lokkombinationer? Det måste väl ha varit samma malmtåg som norska El 12 körde som svenska Dm3 användes till så om man gjort en kortkopplad El 12-3 hade det mer passat malmtågstrafiken på Ofotbanen/Malmbanan. Eller har jag missat något här?! :-)

Man använde dom inte som du tror, man körde två tredelars totalt sex enkeldelar och hade två delar i reserv och istället för att ställa en hel enhet vid tyngre underhåll eller skador så bytte man ut den felande delen. Tänk på att NSB hade få El12 mot SJ,s 19 Dm3. Nu var det inte ATC på alla El12 så i praktiken fanns det begränsningar, El12 utan ATC fick gå i mitten.

Man använde också El12 i växling i Narvik och speciellt mot slutet.
Att dela upp och byta delar var inget större jobb för verkstaden i Narvik, det kunde göras när loken ändå var inne på underhåll.

Tack så mycket för informationen. Betyder det här att man normalt körde malmtågen med två stycken 'två rum och kök'? Dvs. sex hela El 12-lok. I så fall var det väl lite overkill jämfört med ett Dm3 med tre delar? Och släpade man verkligen omkring med två fungerade extra lokdelar utifall att?

Jag är lite undrande över terminologin. När du skriver att NSB hade få El 12 jämfört med SJ:s Dm3 hela 19 stycken så är jag oklar på om du då menar lokdelar eller hela två eller treledade enheter? Det är liksom en viss skillnad på 19 stycken separata Dm3-delar eller 19 stycken Dm-Dm3-Dm ellok.

Och hur användes El 12 i växlingen i Narvik, ett enda enhytts El 12 eller två halvfast sammankopplade El 12-delar?

Man körde med tre enkeldelar per tåg.

Man hade 2 kompletta treloksenheter mot SJ,s 19 kompletta Dm3. Om vi pratar om just loktypen, NSB hade ju också 2x3 El15 d.v.s tre enheter och SJ ett antal Rm samt Dm, sistnämda i småtåg och växling. En Dm gick fast på växling i Svappavaara när jag var däruppe.

Varför skulle man släpa med två extra El12 och var påstår jag det?

Var fördelningen mellan NSB och SJ när det gällde antalet lok och vagnar proportionellt mot antalet km i resp. land?

El 12 har gått kopplade tre och tre. Men till skillnad från de svenska Of3 försågs de ingående delarna med buffertar i båda ändar. På så sätt kunde loken köras på det sätt man önskde sig utan ombyggnad varje gång man ändrade lokuppsättning.

SA

Observera att El12 var kortkopplade likt Dm från början och montering av buffertar och stångkoppel gjordes när dom gjordes om till tredelarslok även kallade "två rum och kök"
El12 fick aldrig 16 poliga traktionsmotorer och förblev svagare än Dm3 ända till slutet.

Varför gjorde man inte som i Sverige med norska El 12? Det borde väl vara en fördel med kortkopplade lokdelar där man har direkt genomgångsmöjlighet i maskinrummen. Istället fick man i Norge tre enhyttslok med buffertar och en mycket märklig elektrisk koppling mellan två av delarna plus ett separat enhyttslok. Det ser lite märkligt ut tycker jag.

Hur ofta körde man i praktiken El 12 i separata enheter? Rimligen borde väl varianten med två lokdelar ha varit den mest använda konfigurationen till att börja med; de är ju faktiskt dessutom rätt fast sammankopplade att döma av bl.a. Peters bilder av mellanrummet mellan loken.

Och hur ofta förekom två- och tredelade lokkombinationer? Det måste väl ha varit samma malmtåg som norska El 12 körde som svenska Dm3 användes till så om man gjort en kortkopplad El 12-3 hade det mer passat malmtågstrafiken på Ofotbanen/Malmbanan. Eller har jag missat något här?! :-)

Man använde dom inte som du tror, man körde två tredelars totalt sex enkeldelar och hade två delar i reserv och istället för att ställa en hel enhet vid tyngre underhåll eller skador så bytte man ut den felande delen. Tänk på att NSB hade få El12 mot SJ,s 19 Dm3. Nu var det inte ATC på alla El12 så i praktiken fanns det begränsningar, El12 utan ATC fick gå i mitten.

Man använde också El12 i växling i Narvik och speciellt mot slutet.
Att dela upp och byta delar var inget större jobb för verkstaden i Narvik, det kunde göras när loken ändå var inne på underhåll.

Tack så mycket för informationen. Betyder det här att man normalt körde malmtågen med två stycken 'två rum och kök'? Dvs. sex hela El 12-lok. I så fall var det väl lite overkill jämfört med ett Dm3 med tre delar? Och släpade man verkligen omkring med två fungerade extra lokdelar utifall att?

Jag är lite undrande över terminologin. När du skriver att NSB hade få El 12 jämfört med SJ:s Dm3 hela 19 stycken så är jag oklar på om du då menar lokdelar eller hela två eller treledade enheter? Det är liksom en viss skillnad på 19 stycken separata Dm3-delar eller 19 stycken Dm-Dm3-Dm ellok.

Och hur användes El 12 i växlingen i Narvik, ett enda enhytts El 12 eller två halvfast sammankopplade El 12-delar?

Man körde med tre enkeldelar per tåg.

Man hade 2 kompletta treloksenheter mot SJ,s 19 kompletta Dm3. Om vi pratar om just loktypen, NSB hade ju också 2x3 El15 d.v.s tre enheter och SJ ett antal Rm samt Dm, sistnämda i småtåg och växling. En Dm gick fast på växling i Svappavaara när jag var däruppe.

Varför skulle man släpa med två extra El12 och var påstår jag det?

Tack! Jag misstolkade dig. Det hade varit enklare att förstå hur NSB använde sina få EL 12-lok om du skrivit att norrmännen totalt hade åtta individuella El 12-delar varav man normalt använde två tredelade El 12-enheter hopkopplade i malmtågen. Och så hade man två enkla extra El 12 som man kunde växla i och ur allteftersom man behövde serva individuella El 12. Jag hoppas att jag förstått rätt nu?! :-)

El 12 har gått kopplade tre och tre. Men till skillnad från de svenska Of3 försågs de ingående delarna med buffertar i båda ändar. På så sätt kunde loken köras på det sätt man önskde sig utan ombyggnad varje gång man ändrade lokuppsättning.

SA

Observera att El12 var kortkopplade likt Dm från början och montering av buffertar och stångkoppel gjordes när dom gjordes om till tredelarslok även kallade "två rum och kök"
El12 fick aldrig 16 poliga traktionsmotorer och förblev svagare än Dm3 ända till slutet.

Varför gjorde man inte som i Sverige med norska El 12? Det borde väl vara en fördel med kortkopplade lokdelar där man har direkt genomgångsmöjlighet i maskinrummen. Istället fick man i Norge tre enhyttslok med buffertar och en mycket märklig elektrisk koppling mellan två av delarna plus ett separat enhyttslok. Det ser lite märkligt ut tycker jag.

Hur ofta körde man i praktiken El 12 i separata enheter? Rimligen borde väl varianten med två lokdelar ha varit den mest använda konfigurationen till att börja med; de är ju faktiskt dessutom rätt fast sammankopplade att döma av bl.a. Peters bilder av mellanrummet mellan loken.

Och hur ofta förekom två- och tredelade lokkombinationer? Det måste väl ha varit samma malmtåg som norska El 12 körde som svenska Dm3 användes till så om man gjort en kortkopplad El 12-3 hade det mer passat malmtågstrafiken på Ofotbanen/Malmbanan. Eller har jag missat något här?! :-)

Man använde dom inte som du tror, man körde två tredelars totalt sex enkeldelar och hade två delar i reserv och istället för att ställa en hel enhet vid tyngre underhåll eller skador så bytte man ut den felande delen. Tänk på att NSB hade få El12 mot SJ,s 19 Dm3. Nu var det inte ATC på alla El12 så i praktiken fanns det begränsningar, El12 utan ATC fick gå i mitten.

Man använde också El12 i växling i Narvik och speciellt mot slutet.
Att dela upp och byta delar var inget större jobb för verkstaden i Narvik, det kunde göras när loken ändå var inne på underhåll.

Tack så mycket för informationen. Betyder det här att man normalt körde malmtågen med två stycken 'två rum och kök'? Dvs. sex hela El 12-lok. I så fall var det väl lite overkill jämfört med ett Dm3 med tre delar? Och släpade man verkligen omkring med två fungerade extra lokdelar utifall att?

Jag är lite undrande över terminologin. När du skriver att NSB hade få El 12 jämfört med SJ:s Dm3 hela 19 stycken så är jag oklar på om du då menar lokdelar eller hela två eller treledade enheter? Det är liksom en viss skillnad på 19 stycken separata Dm3-delar eller 19 stycken Dm-Dm3-Dm ellok.

Och hur användes El 12 i växlingen i Narvik, ett enda enhytts El 12 eller två halvfast sammankopplade El 12-delar?

Man körde med tre enkeldelar per tåg.

Man hade 2 kompletta treloksenheter mot SJ,s 19 kompletta Dm3. Om vi pratar om just loktypen, NSB hade ju också 2x3 El15 d.v.s tre enheter och SJ ett antal Rm samt Dm, sistnämda i småtåg och växling. En Dm gick fast på växling i Svappavaara när jag var däruppe.

Varför skulle man släpa med två extra El12 och var påstår jag det?

Tack! Jag misstolkade dig. Det hade varit enklare att förstå hur NSB använde sina få EL 12-lok om du skrivit att norrmännen totalt hade åtta individuella El 12-delar varav man normalt använde två tredelade El 12-enheter hopkopplade i malmtågen. Och så hade man två enkla extra El 12 som man kunde växla i och ur allteftersom man behövde serva individuella El 12. Jag hoppas att jag förstått rätt nu?! :-)

Precis så var det , NSB beställde alltså aldrig några mittdelar motsvarande Dm3 men för att få en motsvarande dragkraft så gjorde man det här arrangemanget som väl inte var så estetiskt tilltalande men funktionsdugligt.
Tidigare hade ju SJ gjort något liknande när Of2 ändrades till Of3 som även det var funktionsdugligt men knappast snyggt.

Var fördelningen mellan NSB och SJ när det gällde antalet lok och vagnar proportionellt mot antalet km i resp. land?

För lok ja , det motsvarar ju km-sträckan som bara är 39km i Norge
för respektive land och när väl NSB elektrifierat fann man det bäst att köra genomgående utan lokbyte (men länge bytte man personal )
För malmvagnar tror jag väl att NSB knappast ägde några sådana utan de var svenskägda ?

Var det / är det samma förhållande när det gäller antalet lokkm samt km-fördelning för lokförare mellan Norsk och Svensk personal?

Var det / är det samma förhållande när det gäller antalet lokkm samt km-fördelning för lokförare mellan Norsk och Svensk personal?

Länge (minst in på 1970-talet eller längre ) så bytte man personal i Vassijaure men sedan började man köra genomgående och det bör ju ha räknats från andel av banan. Och fortfarande gäller avtal om att personal stationerad i Narvik ska köra viss andel av malmtågen, det var nära en strejk för något år sedan när LKAB ville ändra på detta men man gjorde upp i godo så fortfarande är det en andel norska förare i malmtågen.

Vid ett misslyckat malmbanebesök (brunnen bro) och trafikstopp besöktes lokstationen i Kiruna som då blev välfylld med Dm2 och Dm3 mm , bla "en" El 12 (som jag inte minns om den var 2 eller 3 delad) . Vi pratade med en av reparatörerna som sa att den stod pga varmgång i storlager , "Norsken hade gott om babbits och ville inte kosta på rullager på dem" . Dvs det var inte helt ovanligt att det blev storlagerjobb i Kiruna på El 12 loken .
Det har tidigare stått att El 12 fick sina "Da" liknande fronter vid ombyggnad till trippelkörning . Innan ombyggnaden hade de samma front utseende som Dm2 .

mvh Rolf Berg

Vid ett misslyckat malmbanebesök (brunnen bro) och trafikstopp besöktes lokstationen i Kiruna som då blev välfylld med Dm2 och Dm3 mm , bla "en" El 12 (som jag inte minns om den var 2 eller 3 delad) . Vi pratade med en av reparatörerna som sa att den stod pga varmgång i storlager , "Norsken hade gott om babbits och ville inte kosta på rullager på dem" . Dvs det var inte helt ovanligt att det blev storlagerjobb i Kiruna på El 12 loken .
Det har tidigare stått att El 12 fick sina "Da" liknande fronter vid ombyggnad till trippelkörning . Innan ombyggnaden hade de samma front utseende som Dm2 .

mvh Rolf Berg

Ombyggnaden i fronten var helt enkelt att dom fick dörr där när man byggde om dom till tresektionslok, det hade dom inte från början precis som Dm.

El 12 har gått kopplade tre och tre. Men till skillnad från de svenska Of3 försågs de ingående delarna med buffertar i båda ändar. På så sätt kunde loken köras på det sätt man önskde sig utan ombyggnad varje gång man ändrade lokuppsättning.

SA

Observera att El12 var kortkopplade likt Dm från början och montering av buffertar och stångkoppel gjordes när dom gjordes om till tredelarslok även kallade "två rum och kök"
El12 fick aldrig 16 poliga traktionsmotorer och förblev svagare än Dm3 ända till slutet.

Varför gjorde man inte som i Sverige med norska El 12? Det borde väl vara en fördel med kortkopplade lokdelar där man har direkt genomgångsmöjlighet i maskinrummen. Istället fick man i Norge tre enhyttslok med buffertar och en mycket märklig elektrisk koppling mellan två av delarna plus ett separat enhyttslok. Det ser lite märkligt ut tycker jag.

Hur ofta körde man i praktiken El 12 i separata enheter? Rimligen borde väl varianten med två lokdelar ha varit den mest använda konfigurationen till att börja med; de är ju faktiskt dessutom rätt fast sammankopplade att döma av bl.a. Peters bilder av mellanrummet mellan loken.

Och hur ofta förekom två- och tredelade lokkombinationer? Det måste väl ha varit samma malmtåg som norska El 12 körde som svenska Dm3 användes till så om man gjort en kortkopplad El 12-3 hade det mer passat malmtågstrafiken på Ofotbanen/Malmbanan. Eller har jag missat något här?! :-)

Man använde dom inte som du tror, man körde två tredelars totalt sex enkeldelar och hade två delar i reserv och istället för att ställa en hel enhet vid tyngre underhåll eller skador så bytte man ut den felande delen. Tänk på att NSB hade få El12 mot SJ,s 19 Dm3. Nu var det inte ATC på alla El12 så i praktiken fanns det begränsningar, El12 utan ATC fick gå i mitten.

Man använde också El12 i växling i Narvik och speciellt mot slutet.
Att dela upp och byta delar var inget större jobb för verkstaden i Narvik, det kunde göras när loken ändå var inne på underhåll.

Tack så mycket för informationen. Betyder det här att man normalt körde malmtågen med två stycken 'två rum och kök'? Dvs. sex hela El 12-lok. I så fall var det väl lite overkill jämfört med ett Dm3 med tre delar? Och släpade man verkligen omkring med två fungerade extra lokdelar utifall att?

Jag är lite undrande över terminologin. När du skriver att NSB hade få El 12 jämfört med SJ:s Dm3 hela 19 stycken så är jag oklar på om du då menar lokdelar eller hela två eller treledade enheter? Det är liksom en viss skillnad på 19 stycken separata Dm3-delar eller 19 stycken Dm-Dm3-Dm ellok.

Och hur användes El 12 i växlingen i Narvik, ett enda enhytts El 12 eller två halvfast sammankopplade El 12-delar?

Man körde med tre enkeldelar per tåg.

Man hade 2 kompletta treloksenheter mot SJ,s 19 kompletta Dm3. Om vi pratar om just loktypen, NSB hade ju också 2x3 El15 d.v.s tre enheter och SJ ett antal Rm samt Dm, sistnämda i småtåg och växling. En Dm gick fast på växling i Svappavaara när jag var däruppe.

Varför skulle man släpa med två extra El12 och var påstår jag det?

Tack! Jag misstolkade dig. Det hade varit enklare att förstå hur NSB använde sina få EL 12-lok om du skrivit att norrmännen totalt hade åtta individuella El 12-delar varav man normalt använde två tredelade El 12-enheter hopkopplade i malmtågen. Och så hade man två enkla extra El 12 som man kunde växla i och ur allteftersom man behövde serva individuella El 12. Jag hoppas att jag förstått rätt nu?! :-)

Precis så var det , NSB beställde alltså aldrig några mittdelar motsvarande Dm3 men för att få en motsvarande dragkraft så gjorde man det här arrangemanget som väl inte var så estetiskt tilltalande men funktionsdugligt.
Tidigare hade ju SJ gjort något liknande när Of2 ändrades till Of3 som även det var funktionsdugligt men knappast snyggt.

Ska tillägga nu när minnet klarnar lite att man svetsade igen förardörren på vänster sida och flyttade den bakåt till maskinrummet och tog bort stegen till taket MEN bara på dom delar som hade ATC och efter det så gick nog enheterna utan omväxling. Mittdelen behöll dörrar och stege intakt.

El 12 har gått kopplade tre och tre. Men till skillnad från de svenska Of3 försågs de ingående delarna med buffertar i båda ändar. På så sätt kunde loken köras på det sätt man önskde sig utan ombyggnad varje gång man ändrade lokuppsättning.

SA

Observera att El12 var kortkopplade likt Dm från början och montering av buffertar och stångkoppel gjordes när dom gjordes om till tredelarslok även kallade "två rum och kök"
El12 fick aldrig 16 poliga traktionsmotorer och förblev svagare än Dm3 ända till slutet.

Varför gjorde man inte som i Sverige med norska El 12? Det borde väl vara en fördel med kortkopplade lokdelar där man har direkt genomgångsmöjlighet i maskinrummen. Istället fick man i Norge tre enhyttslok med buffertar och en mycket märklig elektrisk koppling mellan två av delarna plus ett separat enhyttslok. Det ser lite märkligt ut tycker jag.

Hur ofta körde man i praktiken El 12 i separata enheter? Rimligen borde väl varianten med två lokdelar ha varit den mest använda konfigurationen till att börja med; de är ju faktiskt dessutom rätt fast sammankopplade att döma av bl.a. Peters bilder av mellanrummet mellan loken.

Och hur ofta förekom två- och tredelade lokkombinationer? Det måste väl ha varit samma malmtåg som norska El 12 körde som svenska Dm3 användes till så om man gjort en kortkopplad El 12-3 hade det mer passat malmtågstrafiken på Ofotbanen/Malmbanan. Eller har jag missat något här?! :-)

Man använde dom inte som du tror, man körde två tredelars totalt sex enkeldelar och hade två delar i reserv och istället för att ställa en hel enhet vid tyngre underhåll eller skador så bytte man ut den felande delen. Tänk på att NSB hade få El12 mot SJ,s 19 Dm3. Nu var det inte ATC på alla El12 så i praktiken fanns det begränsningar, El12 utan ATC fick gå i mitten.

Man använde också El12 i växling i Narvik och speciellt mot slutet.
Att dela upp och byta delar var inget större jobb för verkstaden i Narvik, det kunde göras när loken ändå var inne på underhåll.

Tack så mycket för informationen. Betyder det här att man normalt körde malmtågen med två stycken 'två rum och kök'? Dvs. sex hela El 12-lok. I så fall var det väl lite overkill jämfört med ett Dm3 med tre delar? Och släpade man verkligen omkring med två fungerade extra lokdelar utifall att?

Jag är lite undrande över terminologin. När du skriver att NSB hade få El 12 jämfört med SJ:s Dm3 hela 19 stycken så är jag oklar på om du då menar lokdelar eller hela två eller treledade enheter? Det är liksom en viss skillnad på 19 stycken separata Dm3-delar eller 19 stycken Dm-Dm3-Dm ellok.

Och hur användes El 12 i växlingen i Narvik, ett enda enhytts El 12 eller två halvfast sammankopplade El 12-delar?

Man körde med tre enkeldelar per tåg.

Man hade 2 kompletta treloksenheter mot SJ,s 19 kompletta Dm3. Om vi pratar om just loktypen, NSB hade ju också 2x3 El15 d.v.s tre enheter och SJ ett antal Rm samt Dm, sistnämda i småtåg och växling. En Dm gick fast på växling i Svappavaara när jag var däruppe.

Varför skulle man släpa med två extra El12 och var påstår jag det?

Tack! Jag misstolkade dig. Det hade varit enklare att förstå hur NSB använde sina få EL 12-lok om du skrivit att norrmännen totalt hade åtta individuella El 12-delar varav man normalt använde två tredelade El 12-enheter hopkopplade i malmtågen. Och så hade man två enkla extra El 12 som man kunde växla i och ur allteftersom man behövde serva individuella El 12. Jag hoppas att jag förstått rätt nu?! :-)

Precis så var det , NSB beställde alltså aldrig några mittdelar motsvarande Dm3 men för att få en motsvarande dragkraft så gjorde man det här arrangemanget som väl inte var så estetiskt tilltalande men funktionsdugligt.
Tidigare hade ju SJ gjort något liknande när Of2 ändrades till Of3 som även det var funktionsdugligt men knappast snyggt.

Of3 (rättad länk)

Ännu bild på Of3.

Ska tillägga nu när minnet klarnar lite att man svetsade igen förardörren på vänster sida och flyttade den bakåt till maskinrummet och tog bort stegen till taket MEN bara på dom delar som hade ATC och efter det så gick nog enheterna utan omväxling. Mittdelen behöll dörrar och stege intakt.

De två delar som finns i Karlsvik, utanför Luleå, med nummer 2113 & 2115 saknar bägge ATC (har aldrig haft) och bägge har dessutom igensvetsade förardörrar och saknar stege.

Ska tillägga nu när minnet klarnar lite att man svetsade igen förardörren på vänster sida och flyttade den bakåt till maskinrummet och tog bort stegen till taket MEN bara på dom delar som hade ATC och efter det så gick nog enheterna utan omväxling. Mittdelen behöll dörrar och stege intakt.

De två delar som finns i Karlsvik, utanför Luleå, med nummer 2113 & 2115 saknar bägge ATC (har aldrig haft) och bägge har dessutom igensvetsade förardörrar och saknar stege.

Ok ingen regel här utan undantag, jag funderar på om det var så att det var monterat ATC bara i en ände, alltså i princip bara i ett par El12. El15 vid den tiden hade bara hunnit få ATC i hälften av loken och därför gick dessa i formationen ett lok med och ett utan ATC. Man vände sen loken via "forbindelsespåret" i Narvik och Kiruna, det senare genom att köra dom till triangeln i Aptas före avgång eller efter ankomst.

Undrar om vi gjorde samma med El12? Minns inte helt! El12 var ju egentligen tagna ur trafik men med boomen i malmförsäljning i mitten på 80-talet gjorde att man satte dom i trafik igen och det var just när jag var utlånad till Kiruna.