Bilismen föranledde nog mer de automatiska vägsignalerna.

ja, bilar och motorcyklar medförde nya risker. Tidigare hade en del plankorsningar utan bommar eller grindar försetts med automatiska ringverk. De nya vägfordonens motorbuller gjorde att det även krävdes synliga signaler. Eftersom motorfordonen dessutom kunde köra långa sträckor från stationeringsorten blev det vanligare med förare som inte kände till var det fanns korsningar med järnväg. De ickereflekterande och föga standardiserade varningsskyltar som fanns vid övergångarna var inte tillräckliga. Lösningen blev kryssmärken (så småningom reflekterande) och ljussignaler som varnade även när inget tåg var i annalkande.

När det gäller bommar kan också nämnas att järnvägen skilde på fällbommar och svängbommar. Vi lekmän kallar oftast svängbommarna för grindar, men inom järnvägsbranschen reserverades termen grind för avstängningsanordningar liknande den typ som t ex lantbrukare använder för att spärra av betesmarker.