En permanentmagnet hängs upp på sista vagnens koppel. Påverkar detektorer mitt i spåret.

Först ett lite förtydligande, när körsignal ställs upp på vägen så låses linjeblocket och när tåget kör in på nästa station så låses linjeblocket upp när svansmagneten passerar över detektorn. Svansmagneten sitter monterad i kopplet på sista vagnen för att man verkligen ska vara säker på att hela tåget lämnat linjen. Fästet för svansmagneten är gjort så att det förhindrar att ytterligare vagnar kopplas på så länge som svansmagneten sitter där.

Som jag antydde i rubriken fungerade det hela dock inte helt pålitligt just på LAMCO-banan, ibland skapade de tropiska åskvädren magnetfält som gjorde att linjeblocket löste ut redan medan tåget fortfarande befann sig på linjen! Lösningen blev att komplettera detektorn med en kort spårledning på samma plats, så det krävdes både att belagd spårledning och signal från detektorn för att lösa ut linjeblocket.

Källa till ovanstående är en signalare som hade jobbat på LAMCO-banan men var signalchef på Roslagbanan i början på 90-talet. Han berättade också att under byggnadstiden, innan signalsystemet var installerat, så körde man med körde med muntliga radioorder från trafikledningen, något slags Zugleitbetrieb/Track Warrants/System F. Så småningom kom man dock utanför radioräckvidd från trafikledningen i Buchanan. Då införde man "Raymond-radar". Det fungerade så att innan man lämnade en station så talade man om det på radion, så att alla tåg i närheten kunde höra det. Om ingen protesterade så körde man, och annars fick man göra upp sinsemellan om möten.