Hej på er alla!

Jag försöker begripa mig på den inre funktionen hos ställverk av typen el-el (elektriskt ställarställverk med elektriskt register), men den enda ingående beskrivning jag hittat är den i Lundbergs kompendium (1950).

Det enda el-el-ställverk jag har haft någon som helst insyn i var det i Södertälje (1942 - 2013), och det var väsentligt annorlunda än det som beskrivs av Lundberg: Södertälje hade t.ex. särskilda förreglingsreläer (F) och dvärgsignaler som kunde ingå i tågväg hade särskilda tågvägsreläer (T). Södertälje använde också särskilda låsreläer för tågvägar (L/U; stora spärrkopplade reläer av typ JRN), vilket anläggningen i kompendiet helt saknar - där sker låsningen direkt i ställarna.

Kan någon bringa klarhet i detta? Fanns det två generationer av el-el-ställverk, avseende den inre kopplingen? (Jag är bekant med de tre utförandena av manöverapparat: enradig, tvåradig med fria ställare och tvåradig med låsta ställare.)
Södertälje driftsattes hela åtta år innan Lundbergs kompendium gavs ut, varför jag finner det märkligt att avvikelserna inte ens nämns i det.

Idag finns fyra el-el-ställverk kvar på statens spår och åtminstone ett på museibana. Vet någon vilka som tillhör vilken typ?

Tacksam för svar,

Anders
(skriver på en lärobok i ämnet)