Ni är säkert många här som minns den legendariske konduktören Nils(visselpipan) Wiberg på Roslagsbanan, vi jobbade mycket tillsammans och umgicks även privat på fritiden.

Wiberg blåste alltid i sin visselpipa före avgångssignal, därav namnet.
NW var en härlig komiker bland oss arbetskamrater, alltid glad och full med uppsåt så väl hemma i familjen som på jobbet, påminde mycket om "Klabbarparn" Arthur Rolén.

Wiberg fick bland personalen en plats kallad Wibergs-plan mellan de gamla tidningsskjulen i Albano strax innan Universitetets gamla hållplats, det var tät biltrafik på platsen om sena kvälla o nätter, viket var intressant för konduktörer o förare att bese.

En av många saknade bortgågna kamrater från RB-tiden.

Ni är säkert många här som minns den legendariske konduktören Nils(visselpipan) Wiberg på Roslagsbanan, vi jobbade mycket tillsammans och umgicks även privat på fritiden.

Wiberg blåste alltid i sin visselpipa före avgångssignal, därav namnet.
NW var en härlig komiker bland oss arbetskamrater, alltid glad och full med uppsåt så väl hemma i familjen som på jobbet, påminde mycket om "Klabbarparn" Arthur Rolén.

Wiberg fick bland personalen en plats kallad Wibergs-plan mellan de gamla tidningsskjulen i Albano strax innan Universitetets gamla hållplats, det var tät biltrafik på platsen om sena kvälla o nätter, viket var intressant för konduktörer o förare att bese.

En av många saknade bortgågna kamrater från RB-tiden.

Borde väl ha fyllt 98 nästa år.
Eller minns jag fel att han var född 1921.
När gick han bort?

Wiberg var född i Målilla 1926.

Ni är säkert många här som minns den legendariske konduktören Nils(visselpipan) Wiberg på Roslagsbanan, vi jobbade mycket tillsammans och umgicks även privat på fritiden.

Wiberg blåste alltid i sin visselpipa före avgångssignal, därav namnet.
NW var en härlig komiker bland oss arbetskamrater, alltid glad och full med uppsåt så väl hemma i familjen som på jobbet, påminde mycket om "Klabbarparn" Arthur Rolén.

Wiberg fick bland personalen en plats kallad Wibergs-plan mellan de gamla tidningsskjulen i Albano strax innan Universitetets gamla hållplats, det var tät biltrafik på platsen om sena kvälla o nätter, viket var intressant för konduktörer o förare att bese.

En av många saknade bortgågna kamrater från RB-tiden.

Gustaf: Gärna flera skrönor om di gamle på RB. Det finns ju närmast oändligt antal historier om många av dem som vi i dag skulle kalla profiler eller original.

Var det inte han som hade en liten odlingslott vid Roslags Näsbys södra infart? Har en suddig minnesbild av ett par får där också... Stämmer detta tro?
/Mårten W

Ja det stämmer bra. Han hade kaniner där också. Sjävklart i burar ;) / Roffe S

Stämmer helt, jagde själv en liten koonilott intill honom.

Stämmer helt, jagde själv en liten koonilott intill honom.

Om vi skall lämna detaljerna så finns det ju många flera original.
Du minns ju dom så väl.
Berätta gärna lite skrönor.
Sannolikt är ju det mesta preskriberat.

Inte just nu, men sticker emellan med en skröna från stationen i Falsterbo på tidigt 60-tal.
1956-63 förestods statonen av Gunnar Sterner som inte var allt för populär bland personalen,
Stig vågade han sig inte på då G.S var beroende av honom vid redovisningar Et.c, på expeditionen rådde kyrkostämning vid Sterners närvaro enligt framlidne vännen Henry Nilssons utsago.

Lokalerna på stationen hölls varma med hjälp av kokskaminer, var av en fanns på expeditionen och nästa i stora väntsalen. Mårtensson som var i tjänst en dag eldade på expeditionen, telefonerna ringde i ett, varefter Stig i hastigheten råkade lägga den heta eldgaffeln på Sterners välpolerade skrivbord. Resten förtäljer inte historien, men jag har sett märket och det många år effter händelsen.

Inte just nu, men sticker emellan med en skröna från stationen i Falsterbo på tidigt 60-tal.
1956-63 förestods statonen av Gunnar Sterner som inte var allt för populär bland personalen,
Stig vågade han sig inte på då G.S var beroende av honom vid redovisningar Et.c, på expeditionen rådde kyrkostämning vid Sterners närvaro enligt framlidne vännen Henry Nilssons utsago.

Lokalerna på stationen hölls varma med hjälp av kokskaminer, var av en fanns på expeditionen och nästa i stora väntsalen. Mårtensson som var i tjänst en dag eldade på expeditionen, telefonerna ringde i ett, varefter Stig i hastigheten råkade lägga den heta eldgaffeln på Sterners välpolerade skrivbord. Resten förtäljer inte historien, men jag har sett märket och det många år effter händelsen.

Men snälla:
Bara en liten historia om herr T****n,
det finns ju tusentals,
och en om herr L****e P.

Som passagerare boende i Stocksund kommer man ihåg de trevliga och myndiga konduktörerna på Djursholmståget. T ex en lite kort man med mustasch som när vi närmade oss Stocksund kunde gå genom tåget och ljudligt utropa: "Nästaaa Stocksund. Byte för resande mot Långängstooorp". Då fick man lyda.

Som passagerare boende i Stocksund kommer man ihåg de trevliga och myndiga konduktörerna på Djursholmståget. T ex en lite kort man med mustasch som när vi närmade oss Stocksund kunde gå genom tåget och ljudligt utropa: "Nästaaa Stocksund. Byte för resande mot Långängstooorp". Då fick man lyda.

Låter som en bra beskrivning på herr "T" en kort liten man med Medelhavsutseende.
Män med makt på den tiden ;-)

Det var Arne Taikon Skog.