Det slår mig att jag hunnit uppleva tre danska "bolagsbanegenerationer": Jag är medlem i SJK
sedan 1960 och i DJK sedan 1965: Där efter en mycket lyckad titt (samma dag!) på Maribo - Bandholm, Lollandsbanens trafikledning (första privatbane-fjb) och bibanan Nakskov - Kragenaes. Jag också semestrat med föräldrarna på Bornholm 1961.

A) Generation I: "Umeåbussar" och "§ 100". Det sista mindre kontroversiellt än i Sverige.
På någon bana (minns inte vilken) kunde ett möte ske lokalbevakat vardagar och enligt "§ 100"
söndagar. Stationsfolket skulle ju ha veckofridag!
Pappersexercisen var också enklare. Visst fick dansk förare var gång kvittera order om möte
på obevakad trafikplats. Men behövde inte "ringa tkl på nytt" från mötespunkten. Det räckte
att möteståget anlänt.

B) Generation II: "Lynetterna". Här blev de danska rälsbussförarna (svenskt mönster) befordrade till lokförare. Förenklad fjb började införas, kanske något för att snabba upp mötena. Med också trafikradio. Vad jag trodde mig förstå, byggde "linjeblockeringen" främst på en s k
återupprepningsspärr - som vid tekniska fel kunde överbryggas av fjtkl (´Nödning´). Förarna hade också möteskontroll. Denna förenklade fjb lär ha konstruerats som "extraknäck" av DSB gamle signalchef Wessel-Hansen (Förnamnet har jag glömt). Han var än pigg pensionär vid vårt
slumpvisa möte i relärummet på lilla LNJ.

C) Generation III: Dagens fordon. Och jag misstänker att relä-fjb:n - som jag själv fostrats i - efterträtts av något elektroniskt.

Kommentarer som alltid välkomna.