Det torde varit en omformare eller växelriktare, efter den engelska beteckningen även kallad inverter. Ofta är dock en inverter en omformare från mera lågspänd likström till mera högspänd växelström, t.ex 12V bilbatteri till 230VAC.
De här torde dock varit av typen 220VDC till kanske 12VAC. Äldre omformare torde varit rotoromformare som de som användes på äldre T-banevagnar men statiska har funnits åtminstone från transistorepoken. Det var dock inte så lätt med halvledare för 220VDC på 50-talet.
I gamla tider gjorde man det enklare, några glödlampor som seriemotstånd, en reostat och sedan spåret. Full nätspänning mellan rälerna när spåret var tomt... Darwinska teorier funkade om vilka som var lämpade att överleva tågleken... Men ofta var det 110 eller 127V då.

Så byggdes ju även radio- och TV-apparater förr. Glödtrådarna seriekopplade, enkel likriktning för anodspänningen så var det klart. Ena nätsladden i chassit. Arbeta med ena handen i byxfickan.
P-seriens rör i TV (300mA glödström för att få tillräcklig värmeffekt då det var ett 20-tal rör i serie), U-serien i en radio (100mA glödström då det bara var 5-6 rör).
I den s.k Göbbelskäften var det bara två rör, då användes V-serien (VCL11 & VY2) med 50mA glödström.
S.k allströmsmottagare då det inte spelade någon roll om det var DC eller AC. Man var dock tvungen att vända stickproppen åt rätt håll i DC-fallet!