Hej!

En del ånglok har en bred bas på sin skorsten, andra har en rak skorsten. Vad beror detta på, vad har denna utbuktning vid skorstenens bas för funktion?

Se exempel 1
och exempel 2

Tack för förklaringar och svar!

Fredrik

Hej!

En del ånglok har en bred bas på sin skorsten, andra har en rak skorsten. Vad beror detta på, vad har denna utbuktning vid skorstenens bas för funktion?

Se exempel 1
och exempel 2

Tack för förklaringar och svar!

Fredrik

Mackapären på andra bilden är en ledskenegnistsläckare (även kallad turbinskorsten e dyl). I "utbuktningen" finns fasta skovlar som tvingar rökgaserna och alla oförbrända gnistor att rotera och slungas ut mot kanterna innan de går tillbaka och blandas med avlopssångan.

Denna modell av gnistsläckare är en av de få svenska ångloksuppfinningarna och går i engelskspråkiga länder under namnet "Motala patent spark arrester"

Ledskenegnistsläckarna torde ha kommit under 1870-talet, lok som C, D, K hade det och de äldre fick det vid pannbyten etc. Någon som vet när? Hade MV patent?

Turbinen ersattes senare av en gnistsläkare i rökskåpet (en perforerad plåtkon) när överhettningen kom, varför det är ganska naturligt att JGJ (våtånglok) har det men inte JGJ 9 (överhettat). Även vissa våtånglok som Tb verkar ha fått den 'modernare' skorstenen vid den tiden, t.ex 864, eller hade det med TP-eldningen att göra?

HNJ var den bana som fortsatte med turbinen, men de eldade ven hel del med torv också. Även moderna lok som HNJ G12 (SJ E9) hade det och tyskbyggda HNJ M/G10 (SJ E8) som inte levererats med det fick det senare. Och verkar ha behållit det under SJ-tiden. Var det något mer bolag som höll fast?

... Var det något mer bolag som höll fast?

BLJ förstås, med alla sina urgamla lok...

Jag tänkte mer på nybyggda/ombyggda lok. Äldre lok fick ganska ofta behålla den gamla skorstenen. BLJ 6 hade det väl aldrig, eller?

Jag tänkte mer på nybyggda/ombyggda lok. Äldre lok fick ganska ofta behålla den gamla skorstenen. BLJ 6 hade det väl aldrig, eller?

Nej. Enda nybygget jag kommer på (med original Schmidt-överhettare fr början) var LCJ 42 från 1914.

Denna modell av gnistsläckare är en av de få svenska ångloksuppfinningarna och går i engelskspråkiga länder under namnet "Motala patent spark arrester"

Märkligt, Motala köpte ju ledskenegnistsläckarskorstenarna från N&H.
Kanske har det med tysken Meinicke att göra? Han arbetade i Ryssland före första världskriget och kom där möjligen i kontakt med svenska ledskeneskorstenar?
Han skrev efter 1a världskriget i div sammanhang om ånglok samt författade tillsammans med Röhrs "Die Dampflokomotive". Nedanstående sida kommer från den boken.
Motala Verkstad hade mycket affärer med Ryssland före 1917 medan N&H försök med agenter inte resulterade i några lokaffärer men möjligen vattenturbinaffärer.
Skulle vara intressant om ursprunget till "Motala patent spark arrester" kunde följas bakåt till ursprunget.
En osanning blir ju inte sannare om den upprepas många gånger.
Antagligen fanns det ett svenskt patent, men det tillhörde nog i så fall N&H.

Tack för klippet.
Jag har bra hört talas om detta där han helt enkelt konstaterar att denna svenska gnistsläckare "ist die beste".

I Motala Verkstads egen dokumentation har ledskeneskorstenen refererats till såsom "Skorsten av Sveriges statsbanors modell".

Jag är f.ö. tämligen övertygad om att MV tillverkade ledskenegnistsläckare själv, även om några varianter säkert köptes från N&H. MVs ritningar anger nämligen modellnummer utan någon referens till exempelvis N&H.
Dock är Vagn- & Maskinfabrikens ritningar på ledvskenegnistsläckarna betydligt bättre. MVs kräver en del gissning eftersom alla mått inte är givna. Vagn- & Maskinfabriken har tex beskrivit bladens form på ett betydligt fullständigare sätt.

mvh,

Martin

Hej,
hur var det med skorstenarna på lok (har sett bilder på litt B, E och G) som byggts om för vedeldning? Var det samma princip eller något annat?

mvh Tobias

Nej, diverse andra varianter, i princip olika galler och mellanplåtar "i vägen" för röken, kan man säja.

Jag är f.ö. tämligen övertygad om att MV tillverkade ledskenegnistsläckare själv, även om några varianter säkert köptes från N&H. MVs ritningar anger nämligen modellnummer utan någon referens till exempelvis N&H.
Dock är Vagn- & Maskinfabrikens ritningar på ledvskenegnistsläckarna betydligt bättre. MVs kräver en del gissning eftersom alla mått inte är givna. Vagn- & Maskinfabriken har tex beskrivit bladens form på ett betydligt fullständigare sätt.

mvh,

Martin

Tja, möjligen det sista året på 1890-talet och därefter.
Plockade fram några av alla de MV brev som finns rörande MV inköp av div lokdetaljer från N&H. Exempelvis levererade N&H alla cylindrarna till de första N-loken som MV levererade till SJ.
Till de flesta brev finns även N&H svar i digital form.
Väldigt många av de frågor som ställs här i forum har sina svar i N&H brevväxling och som finns digitalt.

Intressant! Dock inte helt lättläst...

Helt klart är ju att MV beställde en hel del från N&H. De uppgifter jag sett rörde troligen BLJ 4 som är tillverkad 1897. Jag känner igen bruket att ange skorstenens storlek "No 4".

Vi kan ju misstänka att även om MV tillverkade skorstenar så kom åtminstone ritningar och kankse även modeller från N&H. Det senare skulle kunna förklara den lite bristande måttsättningen på MVs ritningar. Vore intressant att jämföra de modellnummer som anges på ritningarna med modellnummerlistor och se om det stämmer.

Har du sett någon N&H-ritning på ledskenegnistsläckare? Även det vore intressant att jämföra mot MVs dito.

//Martin