När jag tittar i Lundberg m.fl. kompendier står där att relä III-vägskydd (hustakskopplingen) från början inte hade de fördröjda repeterarna FdI och FdII för igångsättningsspårledningarna, och att dessa infördes för att undvika s.k. "joint jumping" när järnvägen började med lätta, snabba, korta tåg (rälsbussar).

Detta får mig att fundera, och jag vore tacksam för hjälp med svaren:
1. När kom egentligen relä III-kopplingen? (Och vad hade man innan?)
2. När infördes den modifierade typen? Hur länge fanns omodifierade relä III-skydd?
3. Vilka hastigheter tillämpades vid original- resp. ombyggda anläggningar?
4. Var relä III-skydd alltid av typen ljud & ljus eller försökte man även med bommar?

Tacksam för svar.

P.S.
En studie har visat att det finns ett tjog eller så relä III-skydd kvar på statens spår idag, de flesta på system S-banor eller på nedlagda men icke upprivna linjer. Samtliga verkar vara av den modifierade typen.
D.S.