Saltsjöbanan och Lidingöbanan använde före sina stora rustningar nu på 10-talet vägskydd med två spårledningar och interlockingrelä (spärrkopplat relä), som skötte både riktningsdetektering, passagekontroll och avkoppling i ett.

Akv-kretsen i dagens vägskydd kan sägas vara en sorts hållkrets: Akv dras upp när passage konstateras över vägen (Sv faller och drar igen), och hänger sedan kvar över kontakt på utfartsändens spårledning.