Kan nån förklara semaforens livsuppgift, gärna med hänvisning till gällande § i tex SJF 010 (Säo 1959)? Är det en kastrerad T-semafor, dvs banans fortsättning mot Årjäng (?) är nedlagd?

Som redan har nämnts i tråden torde detta vara en f.d. T-semafor som har blivit av med sin ena vinge, sannolikt i samband med att banans fortsättning mot Årjäng lades ner 1954.

Envingade enkelsidiga semaforer med placering inne på stationsområdet vid stationshuset har funnits på några ställen. Några exempel: Fagerhult vid f.d. Mönsterås järnväg till 1959; Burgsvik vid f.d. Gotlands järnväg till 1960; Böda och Ottenby vid f.d. Ölands järnväg till 1961. Dessa är ju alla smalspårsstationer. Enda av mig hittills kända normalspårsstation med envingad enkelsidig semafor vid stationshuset är Mölle vid Höganäs-Mölle järnväg, och det var långt tillbaka i tiden. (Den var dessutom ett specialfall, placerad som den semaforen var bortom den stoppbockar som utgjorde infartstågvägarnas slutpunkt på denna säckstation.)

Att Svanskog, såsom varande en normalspårsstation, också hade en envingad enkelsidig infartssignal vid stationshuset ända till 1966, det var verkligen kul att få veta.

Säo-1959 tillät att infartssignaler kunde vara uppsatta innanför yttersta växeln. De flesta sådana fall var nog T-semaforer, men det förekom alltså också enkelsidiga semaforer innanför yttersta växeln. I båda dessa fall gick stationsgränsen omedelbart utanför yttersta växeln, men det fanns också en särskild regel som sa att ankommande tåg inte fick passera en punkt 100 m utanför yttersta växeln om infartssignalen inte visade "kör" -- det fanns alltså en slags "stoppgräns" där, men den var inte utmärkt av något.

På dagens museijärnvägar finns det en s.k. stationsgränstavla för sådana här fall, placerad 60 - 100 m utanför yttersta växeln. Den markerar alltså inte bara "stoppgränsen", utan också stationsgränsen anses gå vid tavlan.
/up