Tja, oavsett hur en styrelse resonerar så kan ju vilken medlem som helst ta upp frågan på årsmötet, som "stadgeenligt inkommen" eller "övriga fråga". Så får väl såväl styrelse som på stämman närvarande säga sitt och ev votera.

Tanken är god! Det är dock ett problem med ditt sätt att se det hela.
AGJ´s medlemmarna bör veta "hur landet ligger" innan årsmötet att ett större antal fordon ska avyttras. Därmed skulle ju alla intresserade få en möjlighet sätta sig in i ärendet. Väga för och emot och slutligen ta ett vägledande beslut vid årsmötet. Nu har medlemmarna ställts inför faktum först efter årsmötet. Vagnarna är sålda, depositionerna uppsagda. Medlemmarna informeras senare via Jernvägsnytt då är det försent att föra någon dialog kring dessa fordon. Tror knappast att SRJmf eller någon annan svensk museijärnväg skulle agera på detta sätt. Självklart har man årsmötet med sig i ett sådant här viktigt föreningsärende.

Men precis som att en förening som vill överta ett fordon (eller nåt annat) ska komma med en realistisk upprustnings/ användningsplan så tycker jag då att den som motsätter sig att styrelsen och/ eller andra vill överlåta eller skrota ett fordon själva kommer med en sådan plan. Också den realistisk. Och inget svepande om "nån framtida eventuell kraft som kanske kan ta sig an fordonet" eller så.

Här har väl både TJF och GHJ redogjort för hur man tänkt sig framtiden med de köpta fordonen? Vad gäller de depositioner som AGJ lämnat tillbaka har nu ägaren satsat drygt 100.000 kronor på ordningsställande av uppställningsyta i Kvarnabo. Detta både inomhus under tak samt skyddat med pressening utomhus.
De mest historiskt värdefulla fordonen kommer givetvis ställas inomhus.

Nu står det väl alla i alla föreningar fritt att anföra och votera i dylika frågor (också), men jag skulle i varje fall rösta mot ett sånt förslag -förutsatt att det fanns en realistisk plan från en seriös förening som ville ta hand om fordonet och den egna inte hade några d:o planer/ resurser för fordonet i fråga. Detta oavsett vilken förening det skulle handla om. Vad nu min åsikt må vara värd... :-)

/ L G

Tänk om det i framtiden fanns historiskt värdefulla vagnar som var uppställda vid SRJmf och de skulle avyttras skulle du då inte åtminstone vilja diskutera frågan (vilka vagns-individer) innan de försvann?

Mvh Per-Åke Lampemo

"PÅL:s frågeställning är viktig men det får inte handla om en sorts tragedi i att en förening minskar sin samling utan om hur utvecklingen av 891-sektorn borde se ut."
Visst är det viktigt att vara rädd om människor, medlemmar, nuvarande och före detta aktiva. Det är lätt att i maktposition som styrelse och maskinchef bestämma. Varför tar man inte upp en dialog med de som är berörda, innan man bestämmer sig? Ideellt arbete skapar ibland tyvärr ofta konflikter och besvikna människor. Jag har sett många misstag och fel vid mina år vid AGJ, inklusive mina egna!
En klok styrelse tar det som sin uppgift att - så långt det går - medla, rådfråga och inte skärpa en konfliktsituation. Att man krossar "Nisses" livsdröm verkar inte bekymra den som skriver om honom. Var finns den mänskliga aspekten? Kanske är det dags för ett seminarium med ämnet "Konfliktlösning i ett arbetslivsmuseum"?

Bengt Nordh
(AGJ-medlem sedan 1966)

PÅL:s frågeställning är viktig men det får inte handla om en sorts tragedi i att en förening minskar sin samling utan om hur utvecklingen av 891-sektorn borde se ut.

Denna avslutande mening i Antes inlägg synliggör tydligt vad frågan handlar om.

Är det vi gör att se till "sektorn" bästa och bevarandet av vagnar och lok?
Eller är föreningsverksamhet en social verksamhet som handlar om relationer mellan människor? Där det materiella enbart är ett medel för att träffas.

Lite av båda - men vad är viktigast?

Tja, det är nog olika för olika människor. Men om vi nu ska ha en trovärdighet utåt vad gäller de museala frågorna så bör det förstnämnda väga tungt -tycker i alla fall jag. För om de sociala frågorna dominerar för mycket i ett hypotetiskt extremfall och leder till att ett bevarande blockeras och ett (eller flera) fordon förfars så falerar grunden för hela vår verksamhet. Typ Granis exempel med Nisse som in i det längsta blockerar XYJmf:s möjligheter att få överta den övertaliga XYJ-vagnen och att denna förfaller bortom all räddning på grund av Nisses missriktade omsorg om "sin" vagn. Vi slutar att bevara och reducerar oss själva till samlare som inte kan ta hand om alla godsaker vi tycker oss se i våra samlingar. Vi har trevligt men en dag står vi med X antal fordon bortom all räddning. Eller att en tung medlem stoppar sådant som han inte gillar. Om man ska prata om demokratiska processer och förankring så bör även detta scenario tas med. Samt den för mig viktiga frågan om huruvida man ska mest titta på den egna föreningen eller försöka se saken ur ett större perspektiv. För om vår trevnad innebär att andra föreningar inte kan utveckla sin verksamhet så undrar jag om den är så bra...

Jag tycker att ordet "museum" är förpliktigande på många olika sätt och där ingår att man ändå i mesta möjliga mån har en proffsig inställning till sina objekt kontra den verksamhet och inriktning man har. Om man inte kan ta hand om allt så får man väl minska samlingen och då är väl det minst smärtsamma för alla parter att föremålen eller fordonen bevaras av någon annan? Det sociala skall på intet sätt underskattas men om vi menar allvar med att bevara föremål, bandelar, fordon etc till kommande generationer så måste det ibland tas tuffa beslut. Bara det att göra en bevarandeplan är ju att göra en viss bortgallring i alla fall på kort sikt. Att storleksmässigt anpassa samlingen kan vara ett logiskt andra steg. En svår process är det i alla fall och ska för många hänsyn tas så blir den ju i praktiken omöjlig. Man skulle kunna tänka sig att utgallringsmotståndare rent av skulle utnyttja en sådan till att dra frågan i långbänk. Alltså är det svårt att hantera dylika frågor så att alla är 100% nöjda. Hur denna process går till internt är en helt annan sak. Allt ovanstående sagt utan att ha någon specifik förening i åtanke.

Ante

Jag förstår utan vidare att många 891-föreningar vill ha del i Nisse G privata inköp och samlande av historikst värdefulla 891-fordon till AGJ. Man får tycka vad man vill, men visst är Nisse G ambition att köpa för att just "rädda" så många fordon undan skrotdöden beundransvärd. Han såg tidigt det framtida värdet och vågade göra något som få inom museitågsbranschen ens brydde sig om vid denna tid. Sedan har vi detta med vad det ekonomiskt har kostat Nisse G...Nu känns det som Nisse G sitter med "Svarte Petter" i denna debatt.

En aning orättvist...tycker jag.

Självklart finns det ett egenintresse från många beträffande framtiden för AGJ´s alla fordon. Jag personligen tycker verkligen att GHJ eller andra ska få en möjlighet att ta del av fordon från AGJ om anser att man inte behöver sina lok o vagnar för framtiden. Det ska ske med öppenhet och dialog med de medlemmar som har ett intresse och kunskap om fordonen inom AGJ. Jag säger det igen, hemlighetsmakeri och stängda dörrar gynnar inte en positiv utveckling av frågan.

Vi får se framtiden an och hoppas på en lösning i denna fråga.

Mvh P-Å Lampemo

Vad jag vet idag har Nisse G egna lokaler för att bevara det museijärnvägen inte vill ha i sina samlingar. Detta gäller både de nyligen uppsagda depositioner och försålda fordon. De större lokalerna som finns för ändamålet har Nisse G med kamrater finansierat privat. Jag tror att Nisse G försökt bevara något som inget annan vid det aktuella tillfället kunde/ville bevara.

Det är utmärkt om Nisse G kan rädda sånt som andra inte kan/vill/förmår rädda. Men om Nisse istället använder sina resurser för att bjuda över föreningar som velat köpa loss fordon från "sina" banor så är det mindre bra. Snarare mycket obra. Då hamnar ju allt på ett nytt ställe som troligen liknar det gamla och de föreningar som verkligen skulle ha haft glädje av fordonen tvingas konstatera att de kammat noll -igen. Om man ska jobba för det sociala (vilket jag inte förnekar är mycket viktigt) så kanske man ska tänka på den bitterhet som lär frodas utanför den egna föreningen. Ingen förening är i motsats till Gotland en ö.
Jag förstår utan vidare att många 891-föreningar vill ha del i Nisse G privata inköp och samlande av historikst värdefulla 891-fordon till AGJ. Man får tycka vad man vill, men visst är Nisse G ambition att köpa för att just "rädda" så många fordon undan skrotdöden beundransvärd. Han såg tidigt det framtida värdet och vågade göra något som få inom museitågsbranschen ens brydde sig om vid denna tid. Sedan har vi detta med vad det ekonomiskt har kostat Nisse G...Nu känns det som Nisse G sitter med "Svarte Petter" i denna debatt.

Men det har ju ingen förnekat, PÅL!

Att han bär skulden!
En aning orättvist...tycker jag.

Självklart finns det ett egenintresse från många beträffande framtiden för AGJ´s alla fordon. Jag personligen tycker verkligen att GHJ eller andra ska få en möjlighet att ta del av fordon från AGJ om anser att man inte behöver sina lok o vagnar för framtiden. Det ska ske med öppenhet och dialog med de medlemmar som har ett intresse och kunskap om fordonen inom AGJ. Jag säger det igen, hemlighetsmakeri och stängda dörrar gynnar inte en positiv utveckling av frågan.

Jag försöker lyfta frågan till att inte bara gälla AGJ eller GHJ utan oss alla men det är svårt för vi hamnar hela tiden på samma ställe. Genom t.ex. att du väljer att kommentera enbart inledningen om Nisse G, inte om senare resonemang om fordon i stort. Generellt. I landet som helhet. Jag skulle snarare säga att det finns ett allmänintresse vad som händer med ALLA 891-fordon i detta land! Och den uppfattningen delas av många jag känner i andra föreningar. För de känner ju till lok/vagnar som ägs av andra och som de skulle vilja diskutera förvärv/köp/byte av. Så är det ju och dessa frågor är viktiga. Det finns trots allt fler stora samlingar fordon och jag ser det som att det kan komma att städas på olika håll, hur löser vi det? Ska vi låta föreningarna lösa detta gemensamt och få chansen att rädda fordon som är relevanta för dem? Eller ska den lokale Nisse G (ingen av mig känd, verklig person avses härmed) styra upp hur det ska gå till? Vad ska vi göra? Det handlar inte om att skuldbelägga någon eller ge någon Svarte Petter. Men man måste väl för jösse namn också titta på hur och var fordon bör bevaras ur ett musealt inriktat bevarandeperspektiv? Som de riktiga museerna gör! Och allt prat om hemlighetsmakeri, stängda dörrar etc... Jag känner inte alls igen mig i den verkligheten så jag kan tyvärr inte kommentera detta.

Ante

Det är utmärkt om Nisse G kan rädda sånt som andra inte kan/vill/förmår rädda. Men om Nisse istället använder sina resurser för att bjuda över föreningar som velat köpa loss fordon från "sina" banor så är det mindre bra. Snarare mycket obra.

Vad menar du med detta? Ge några exempel på när det förekommit.

Ingen förening är i motsats till Gotland en ö.

Förklara.

M v h Stig Lundin

Detta har tydligen blivit för komplicerat och nära en verklighet det inte riktigt är avsett att vara. PÅL gör ju helt klart kopplingen till dig, Stig och det får stå för honom, men jag (och även Granis) har hela tiden försökt att lyfta diskussionen till att vara mer generell än att handla om AGJ. Orsaken till detta är att jag (och jag tror många med mig) som har erfarenhet från andra föreningar vet att detta inte är något som enbart handlar om en förening utan ofta är allmängiltigt i olika varianter. Men det finns ju viktiga frågor som vi ju alla brottas med? Hur löser vi frågorna om de stora fordonssamlingar som idag står orenoverade och inte kanske får det skydd som de måste ha för att klara sig i längden? Och, idag när de flesta föreningar är klara med insamlandet, måste alla fordon vara låsta till den förening som en gång tog hand om dem? Det kan ju tolkas som att jag vill roffa åt mig från dem som har mer, men jag vill verkligen se detta lite från ett större perspektiv. För jag bryr mig om vad som händer på andra ställen än både Hesselby och Ödegärdet och framförallt är det viktigt att se mekanismerna bakom det som händer i landet idag. Hur mår alla våra vagnar? Hur stor del av alla fordon kommer förening X verkligen att renovera? Vad händer med resten? Jag har ställt dessa frågor i ett flertal inlägg nu men det tycks vara att det är intressantare att se vem jag tydligen utpekar som Nisse G. Tyvärr, Nisse G finns i ett antal inlägg. Jag beklagar att detta drog mer intresse än sakfrågan.

Därför kommer du inte att få några exempel av mig, Stig för jag har konsekvent använt ordet ’hypotetiskt’ och ’om Nisse G..’ för att vara tydlig med att detta handlat om detta, en tankemodell, inte att hudflänga någon på nätet. Jag vet att Granis resonerar lika här, vi tycker helt enkelt att fordon i landet bör, i första hand, bevaras och få komma till användning. Jag vet att vi i vissa avseenden tänker olika, du och jag, Stig, men det som förenar oss är väl ett genuint intresse för 891-vagnar och frågor kring dessas bevarande eller inte. Så, vi behöver väl inte blänga på varandra? Vi kanske skulle kunna hjälpa varann?

Med vänlig hälsning
Ante

Nu ger jag mig in i debatten igen maa vad Stig skriver nedan till Ante...

Det är utmärkt om Nisse G kan rädda sånt som andra inte kan/vill/förmår rädda. Men om Nisse istället använder sina resurser för att bjuda över föreningar som velat köpa loss fordon från "sina" banor så är det mindre bra. Snarare mycket obra.

Vad menar du med detta? Ge några exempel på när det förekommit.

Ante skriver ju inte ATT det har hänt, bara att inte är bra OM det händer, du läser helt klart in något mellan raderna som inte står där MEN som du i annan tråd säger att AGJ tillämpat iform av påhittad bjudsituation. Då är det väl AGJ o inte Ante du ska hoppa på..

Ingen förening är i motsats till Gotland en ö.

Förklara.

Måste man förklara en sådan liknelse???

Det verkar som du tror att denne Nisse bara finns som en individ i Sverige oc´h att det är du...i min värld så har jag sett sådana Nissar hos alla 3 Stockholmsföreningarna, Nissar som lägger ned både kropp, själ och plånbok.
Vi har en Nisse hos oss som har lagt ned enorma summor med åren, kanske inte lika mycket som dig (som lagt ned enormenorma summor vad jag förstått) men har lagt en stor % av sina inkomster med åren och även vi har lite av samma sitution inom föreningen. Vi har fordon som idag inte exakt passar i den nisch vi formulerat men som kan kopplas med dit med vitt seende och som vi av känslomässiga skäl hos en del medlemmar inte gör oss av med huxflux. Fast vi fungerar ju inte som AGJ tydligen gör nu förtiden (hoppas jag innerligt).
Nisse förekommer alltså på fler platser än i AGJ och det var det jag läse in och kände igen mig i i Antes o Granis resonemang.