Nu får vi väl hoppas att denna tråd inte "spårar ur" med tanke på vilken bana/ förening den s a s bygger på. Men resonemanget generellt är intressant. Och angår oss alla. Jag har alltid hävdat att det som räddades när det räddades inte hade funnits kvar åt Någon Annan enbart en kortare tid efter. Om det ö h t fanns Någon Annan när det var aktuellt... Därför ska de som, oavsett vilken förening de representerade, såg till att fordonen räddades ha all heder av detta. Ska de klandras ska det i stället vara att de tog hand om för lite! :-) F f a såna fordon som rälsbussar och diesellok av "udda typer". Men det har ju sin förklaring, och som jag också brukar säga ska vi hellre glädja oss åt det som finns kvar i s t f att begråta det som försvunnit.

Men det är just det. Det som bevarades på 60/ 70-talen gjordes ju efter de förutsättningar som fanns då. Och just med baktanken "tar vi inte hand om det försvinner det". Visst; det fanns säkert -f f a mot slutet av sistnämnda decennium- händelser då föreningar "snuvade varann" på (bl a) fordon, beroende på misstroende och/ eller "vi är bäst"-inställningar, men det hör nog till undantagen.

Nu måste vi se till nutiden. Vissa fordon, icke minst godsvagnar, har nu stått -oftast utomhus- som renoveringsobjekt i decennier och mår därefter. Den förening som tog hand om dem har "fullt upp", och tro att allt ska kunna "klaras av i framtiden" är naivt. Det finns helt enkelt inget kvar av vagnen i fråga i framtiden -och då pratar jag inte om århundraden!

Om då nån annan förening vill och kan ta hand om t ex en vagn så ska inte "föreningsprestige" stoppa detta. De som räddade dem en gång i tiden borde vara både insatta och storsinta nog att inse att det är ett gemensamt kulturarv som vi/ dom förvaltar. Att tro att "den egna" föreningen "ska ta sitt förnuft tillfånga" i någon obestämbar framtid i stället för att avyttra vagnen är minst sagt trångsynt.

Givetvis ska avyttringsplaner noga gås igenom och förankras i föreningen innan något görs. Och då ska lika självklart den förening som vill ha fordonet kunna presentera en realistisk upprustnings/ användningsplan för det. Annars kommer vi ju bara in på ett "nollsummepel" där ett orenoverat fordon flyttas från en bar himmel på (t ex!) västkusten till en bar himmel nån annanstans i landet, utan att nåt mer händer.

Vilka fordon är då viktiga för vem? Ja, alla har ju sina favoriter. Men rimligen borde fordon från vissa landsändar vara särskilt intressanta för vissa föreningar/ banor. Ur "lokalmuseal" synpunkt alltså. Därmed kan man kanske motivera varför just det "vraket" ska vara kvar, f f a om en intressent kanske inte presenterat världens mest underbyggda upprustningsplan.

Sedan är det det där med praktiska synpunkter också: Man kanske behöver just en bra makadamvagn; kanske alla boggigodsvagnar från "hemmabanan" är skrotade så att man vill ha en liknande att visa upp på sin bana, även om aktuell vagn "inte stämmer till punkt och pricka"? Och så "det där jobbiga" med reservdelar också: Man kanske behöver dylikt -eller underreden till vagnskorgar- till andra vagnar i stället för 24 likadana flakvagnar från NkLJ? ("Bara ett exempel..." :-)) Då kanske det trots allt är bättre att skrota några av dem?

Nåja. Huvudsaken är att man "tänker stort", och igenom det hela såväl inom som utom föreningen. Och lägger sån prestige som "...den där vagnen räddades av Nisse i Knökebo grusgrop 1971, så det ska alltid vara våran vagn -även om ingen orkar göra nåt åt den just nu" åt sidan!

/ L G :-)