Kan inte annat än att hålla med föregående talare i stort.

Oavsett alla tomtenissars livsverkdrömmar så har sveriges jvm-föreningar misslyckats med sin uppgift att få de aktivas skara att öka, och ens fylla luckorna för de som fallit ifrån. Det är det som det egentligen handlar om. Inte att någon privatperson samlar rostiga vagnar en mass och blockerar omsättningen. DET är som jag ser det bara en konsekvens, om än destruktiv.

Våra föreningar kämpar fortfarande sedan startskottet för 50 år sedan att få tillräckligt med folk under fanorna. Om du har en förening med 100 aktiva och ett par tusen passiva dito så är du en folkrörelse som i sig genererar sin egen verksamhet med stora möjligheter att få bidrag och stöd från privata fonder, kommun, stat och EU. Dess motsats har jag däremot sett, där man utan några bidrag, men med styrelsemedlemmar, som mörkermän, springer på bangårdsområden och stjäl presenningar att lägga över sina murkna vagnar, då man inte ens har råd att köpa nya. Än mindre renovera den rullande materiel man har.

I det här läget sitta och vurma över storverk som någon medlem gjorde för 40 år när han köpte in någon vagn som sedan blev stående till dags dato håller inte. Vagnar ska rotera, helst på räls, och i vart fall mellan föreningar så det kan bli möjligt att få dem på rull igen.
att se vagnar, oavsett om de är renoverade till mint-condition, bruksskick eller skogsvrak i en lång hall från varenda bana, med i bästa fall lysrörsbelysning, är lika upphetsande som att stirra på stenyxor i en monter på ett unket museum.

Godsvagnar ska vara en en del av ett levande (rullande) miljömuseum för att ge dessa vagnar någon rättvisa. Att alla sedan inte råkar hamna exakt på rätt bana med rätt lok fram spelar mindre roll. Det är KÄNSLAN av jv-miljön som är grejen. Inte tjata om littera och bolagsförkortningar. Det är ett kotteri, som vi inte har råd med längre.

mvh nicke, Hägersten