I Teknisk-ekonomisk redogörelse för banavdelningens verksamhet 1944 kan man på sidan 87 läsa om hur SJ ordnade elektrisk belysning vid vissa av Inlandsbanans stationer:

Att vindkraft använts för att driva pumpar för uppfordring av lokvatten till vattentorn är välkänt, men att vindgeneratorer nyttjats för stationsbelysning var nytt för mig. Men vindkraftanläggningar av denna typ förekom väl även vid många ensligt belägna gårdar och hus, där det inte ansågs rimligt att ansluta till elnätet. Och "vanskligheten" att vara utan ljus under en vindfri dag får vägas mot risken för att bli utan el när alltför mycket vind vräker träd över ledningarna.

Tyvärr hittar jag ingen bild på aggregatet i hemmabiblioteket men en kort beskrivning som kanske kan bidraga :).
Modellen togs egentligen från början fram för att förse fyrar mm. längs kusterna med elektricitet för mistlurar och om möjligt för belysningen.
Det senare var ofta otillfredsställande så gasen fick råda, men typen var av vertikaltyp med stående turbinblad som omslöt en dynamo vilket alstrade strömmen.
Tyvärr ingen bild men jag minns att det så sent som under sjuttiotalet fanns sådana stående i bedagat skick på olika platser i Stockholms skärgård.
Har även sett dem uppe i nordsvenska marker för länge sedan tagna ur drift men där på höga stativ.
Var säkert ett nyttigt tillskott för belysningen innan kampanjen för landets elekrifiering hade nått dit ;).
Tyvärr går det inte att ansluta min minnesbild av anläggningen till internet, men håller på att söka igenom gamla böcker i ämnet........

Även Örtofta station hade vindkraftverk.

Hittar ingen bild på aktuell typ, men väl en från konkurrenten :-) .

Asea/Nife,s var som sagt vertikal med stående blad, men tydligen sålde "Nordic" även en liknande produkt.
Annons från andra halvan av fyrtiotalet ;-) :-) :-D