Vad jag förstår var 1958 års SÄO den första med dagens plankorsningssignalering (och rund tavla).

Den noggrannaste uppgift jag hittat om vilket år man de facto började införa de moderna v-signalerna är "50-talet". Vet någon bättre? Och det var väl automatiska anläggningar som var först med dessa?

Det var 1951 som vägkorsningssignalen togs in i trafikreglerna (Säo), i ett tillägg (föregångare till ändringstryck) till Säo-1947. Det fanns ingen figur i Säo, men texten nämnde att signalen ”visar ofärgat eller rött fast sken åt två motsatta håll”, så det var sannolikt i grunden den konstruktion som fortfarande används. Det nämndes inget om någon rund skylt med ’V’. Vägkorsningssignalen användes enligt 1951 års Säo-ändring dels ”vid fällbommar” och dels ”vid automatisk vägsignalanläggning”.

Under 1950-talet ersatte vägkorsningssignalen successivt både bomsignalskärmar och bomsignallyktor vid helbomsanläggningar och s.k. automatiskt fungerande kontrollsignallyktor vid ljus- och ljudsignalanläggningar. En skrivelse från Kung. Järnvägsstyrelsen i maj 1957 till alla distrikt anger: "Utbytet anses minst angeläget för vägkorsning som är belägen på station och där sådant beroende finns med huvud- eller dvärgsignal i båda tågriktningarna, att signalen visar "stopp" intill dess att vägtrafiken är avstängd." I övrigt är det oklart för mig hur man prioriterade vilka vägskyddsanläggningar som före andra fick de äldre signalmedlen utbytta mot vägkorsningssignal.

(Bomsignalskärm var en till bomanläggningen kopplad rund dubbelsidig röda skärm med gul kantrand. Till bomsignalskärmen hörde en bomsignallykta för avgivande av nattsignal, med rött sken åt två håll och vitt sken åt två håll. När bommarna fälldes vreds bomsignalskärmen och bomsignallyktan ett kvarts varv så att skärmen ställdes längs med spåret, och lyktan vreds samtidigt så att skenet mot banan ändrades från rött till vitt. En automatisk fungerande kontrollsignallykta visade fast eller blinkande brandgult sken när vägskyddsanläggningen varnade vägtrafiken och var annars släckt.)

Även ett antal huvudljussignaler, som fanns endast för att skydda en helbomsanläggning (vid s.k. signalplats), ersattes av vägkorsningssignal. Ofta bytte man då bara huvudljussignalens gröna sken mot ett vitt, så att sådana vägkorsningssignaler blev enkelriktade tvåskenssignaler.

I säo-1959 infördes kortbeteckningen V-signal parallellt med 'vägkorsningssignal', och en figur infördes som visade signalen med en ljusöppning och med den runda ”V-skylten”. Även orienteringsmärke för vägskyddsanläggning, med rund V-skylt, tillkom i säo-1959. (V-skylten, liksom orienteringsmärket, finns på en ritning från 1957, så det är väl troligt att det då presenterades för operativ personal i ett cirkulär.)

Bomsignalskärm, bomsignallykta och automatiskt fungerande kontrollsignallykta slopades i säo-1959, men sådana levde ändå kvar genom undantag från säo, bomsignalskärm/-lykta in på 1970-talet och konstrollsignallykta in på 1960-talet.

Sedan 2009 benämns signalen vägskyddssignal eller V-signal.

Jag rekommenderar Gunnar Ekevings webbsida 'Vägskydd'.
/up