Fast dessa byggnader kanske hade blivit privata efter nedläggningen?

Dessa byggnader var fortfarande i SJs ägo ety källorna till mina uppgifter är SJ Fastigheters brev till hyresgästerna att de måste skaffa sig "privat" el under år 1990.

Min egna Kvistbro banvaktstuga ska år 1999 ha för övrigt varit den absolut sista byggnaden som SJ sålde längs Svartåbanan.

Elleverans till utomstående via hjälpkraftledning fanns fram till för kanske tio år sedan, då kom någon lagändring eller ändring av beskattningen som gjorde detta omöjligt eller olämpligt.

det var 1996/1 "reform" av elnätet som alldeles riktigt gjorde att strömförsörjning av denna typ blev mycket opraktisk :-P

ettt senare EU-direktiv blev den sista spiken i det hela men då hade de svenska ändringarna redan uppnåt målet.

elmatning genom sk. driftnät som b.la SJ.s matning innefattades i kunde tidigare ske genom att statliga bolag/verk sinsemellan kunde avtala om att kraftöverföring till slutanvändare tilläts.
även kommunala elverk hade möjligheten vilket också utnyttjades.
med öppningen av kraftnätet för fria aktörer uppstod en väldig osäkerhet om b.la detta nät men även vissa av statligt/privat ägda lokala driftnät ex.
SSAB.
då reformen föreskrev att stamnät skulle drivas av sv. kraftnät borde dessa nät ha fallit under det, men p.g.a sin spänning, ofta 24kV eller under så var de inte tekniskt lämpade att ingå.
å andra sidan så var de dragna över så stora områden att flera lokala distributörer skulle behövas vilket inte är möjligt på samma sätt som ett lokalt mellanspänningsnät.

denna typ av matning får väl därför representera den del som föll mellan stolarna vid ändringen, men skapade ett problem för många distributörer då man fick bygga låååånga nya matningar till befintliga slutanvändare.

det lär finnas fall där man träffat avtal om att använda samma stolpar eller rent av övertaga nätet men jag har inget konkret exempel på det.:-|

på platser där det är helt orimligt att dra ett separat nät t.ex enstaka hus utanför mellanspänningsnäts räckvidd förekommer det dock att dessa kvarligger med en gemensam tystnadsplikt så helt galna har vi inte blivit i sverige ännu:-D

men att hitta och omprojektera befintliga matningar har varit en försörjning för en del så man har inte helt kastat bort pengarna, många försörjningar var också rätt ålderstigna. :-P

försäljningen av järnvägens fastigheter ledde också till denna oväntade effekt vilket en och annan lokal distributör har påpekat, kanske ett argument som skulle kunna hindra vidare försäljning.
å andra sidan kanske det skulle leda till att man finner det enklare att riva dem vilket vore än värre :-P :-(

men som sagt i princip skall det inte längre förekomma på gott och ont

från kraftens mekka i horndal

ULJ Station Uppsala Ö var en period under 90 talet elabbonet hos Banverket.
Den ursprungliga elförsörjningen för ULJ var enkelt ansluten till någon kopplingsbox, under 70-talet när allt var SJ så sågs den minimala förbrukningen mellan fingrarna. Någon gång 90 tal så blev det mer reglerade former och en mätare sattes upp. När så förnyade direketiv om beskattning mm av kom el så blev vi tvugna att skaffa ett abbonemang hos Uppsala Energi istället.
Hurvida elen in till banverket under vår tid som banverkskund kom från hjälpkraften eller från ortsnätet vet jag inte, troliken körde man på hjälpkraften med ortsnätet som reserv.

/Per

/Per