Nja, Lennart Franssons förmodan tror jag inte på. Normen krävde förreglade växlar vid obevakad körning. Visst har det förekommit undantag på sidobanor för "småtåg" (rälsbusståg...), men knappast i Mattmar för dessa tåg.

Jag gissar i stället att det var så här: Tågväg till och från spår 1 har växelkurvor (därav 'två gröna' i infartssignalen, enligt principen hastighetssignalering från 1959) och spår 1 ligger vid stamplattformen. Spår 2 är den raka tågvägen men har bara en plattform som är allt för liten för dessa stora resandetåg. På grund av detta har man ändrat i ställverket, så att tågväg till spår 1 numera, 1969, är huvudtågväg (d.v.s. den som används vid obevakad körning och dit växlar i normalläge, om än i kurvläge, leder). Tågvägen till spår 2, som tidigare har varit huvudtågväg, är nu sidotågväg (d.v.s. ett tågspår som inte kan användas vid obevakad körning och dit växlar i omlagt läge, om än i rakläge, leder). Genom denna ändring kan stationen vara obevakad under tid som man behöver använda stamplattformen. Visserligen innebär detta att passerande tåg "i onödan" måste sakta ner till 40 km/h genom Mattmar när det är obevakat där, men det omaket "tar man".
/up

Vilket stämmer väl med min äldsta SÄO, där säok till § 50 är daterat 1988-12-19 och vars sista stycke lyder:

"Efter beslut av rc-SJ kan annan tågväg än den rakaste vara huvudtågväg och således användas vid obevakad körning."

Jag gissar att motsvarande även gällde 1969.

(hade Lennarts hypotes stämt hade det väl varit mer logiskt att signalera sth 40 med tavlor?)