Ulf Pålsson skrev i [link=https://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=238813]ett inlägg[/link] i en annan tråd:
Från 1951 försågs dock den nya typen av rälsbuss, som kallades 'klass A', med sidoplacerade fasta slutsignallyktor; rälsbusståg klass A förde alltså slutsignal. För de äldre rälsbussarna, som kallades 'klass B' fortsatte 1935 års regler att gälla. 1966 slopades alla kvarvarande rälsbussar klass B som tågfordon; några klassades om till småfordon (A-fordon).
Varför gjorde man om dem till småfordon? Det berodde väl inte enbart på avsaknad av framåtriktad slutsignal.
’Rälsbuss’ togs [b]1935[/b] in i trafikreglerna (Säo) som en särskild term. Det var ett motordrivet fordon med plats för resande eller gods, men som inledningsvis inte räknades som ’motorvagn’. Det fanns många särskilda regler för tåg med rälsbuss, med avseende bl.a. på bemanning och framförande. De föranleddes sannolikt av rälsbussens lättare och mindre utformning, och dess mindre stabila konstruktion.
[b]1943[/b] gjordes i Säo en uppdelning av rälsbussar i [b]klass A[/b] [i]”vilka med avseende på fordonets allmänna konstruktion, hjultryck m. m. äro jämförliga med järnvägsfordon”[/i]. ['Järnvägsfordon' var till 1947 termen för det som då blev 'tågfordon' och som också inkluderade rälsbussar], och [b]klass B[/b], som var övriga rälsbussar. Klass A-rälsbussar hade en robustare konstruktion och bra förmåga att kortsluta spårledningar, så de särskilda försiktighetsregler som tidigare gällt alla rälsbusståg (vid vägkorsningar [nu: plankorsningar] förarens kontroll av bommar och grindar, nedsaktning, ljudsignal ”tåg kommer”; särskilda regler om tågklarerares tåganmälan på sträcka med linjeblockering), de skulle nu bara omfatta rälsbusståg klass B.
[b]1951 [/b]genomfördes många nya regler för rälsbusståg klass A (inkl. den om fasta slutsignallyktor), föranledda av de nya rälsbussar i klass A som då började levereras.
[b]1959 [/b]förbjöd man i säo trafik med rälsbusståg klass B på sträcka med linjeblockering. De särskilda reglerna om tåganmälan m.m. utgick därför. Däremot fortsatte försiktighetsåtgärderna för framförande av vägkorsningar att gälla.
[b]1966 [/b]slopades, som sagt, alla rälsbussar klass B. Det är väl sannolikt att man då till fullo hade insett säkerhetsproblemet med dem. På en mängd stationer fanns det nu hinderfrihetsspårledningar som förutsattes fungera vid tågvägsinspektion, och det var inte längre rimligt med tåg som inte säkert påverkade vägskyddsanläggningar. Det dög helt enkelt inte längre med tågfordon som inte säkert kortslöt spårledningar. Kanske tyckte man också att tidens krav på krockstabilitet inte var uppfyllda för klass B-rälsbussar; risken för totalhaveri vid t.ex. en krock med en lastbil eller landsvägsbuss vid en vägkorsning var ju ganska stor. Och så kan det ju bero på att rälsbussar klass B vid denna tid hade kommit att användas i så liten utsträckning att slopningen inte skulle vålla stora besvär i tågproduktionen.
1966 slopades också termen 'rälsbuss' i säo, och man övergick till att kalla de kvarvarande (f.d. klass A) för 'motorvagn litt. Y'. Från 1959 hade 'rälsbuss' räknats som en sorts motorvagn.
/up