Två tåg kommer från var sitt håll till en station på en enkelspårig sträcka - Björketorp, t.ex.. Stannar och utväxlar passagerare (som alltså får gå på perrongen mellan tågen) och fortsätter sedan tillbaka åt det håll de kom från.

Torsås var här ett specialfall p g a de två spårvidderna. Men gick inte att trafikera obevakad p g a manuella bommar och oförreglade växlar (Hade f ö kvar skivsignaler ända till 1957).

Björketorp har veterligen haft bara traditionell "fri genomfart". Mötesnamnet därför påhittat.
Men metodiken tillämpats i (på samma spårvidd) i Årjäng (1979-1985), Jokkmokk (1980-1997) och Landeryd (1981-1985): Kvällar och veckoslut. Bangårdarna uppdelade i två oberoende halvor, med säkrade växlar.

En liknande metodik tillämpades i Rimbo, där man särade SL persontrafik och SJ godstrafik.
Idén var uppe även för Kortfors för museisamkörningen NBVJ/Järnets Bana (Karlskoga kommun).
Men den genomfördes aldrig utan man tillämpade konventionella tågmöten.