Mycket riktigt,, det är Östberga. Om man tittar efter så ser man en lucka på stationshuset, stängd, där innanför fanns en Pressbyråkoisk. Där sålde tant Lindgren mina första glasspinnar.
"Stationen" hade två korta spår, det västra betjänade Djursholms Trä med tegel och grovt virka och på det östra spåret förvarade SRJ två sommarvagnar över vintern.

Vad är det för anordningar som syns i kontaktledningen på bilderna 6, 7 & 8?
Den ena har en rektangulär ram.
Är det frånskiljare, sk "fusible link" eller till för jordanslutning?

Menar du de fem utliggarrören som är fästa vid sammanlagt tre isolatorer? I så fall är de utliggarrör för att hålla varsin av de fem kontakttrådarna i rätt läge i i sidled. Motsvarande rör finns vid (så gott som) alla upphängningspunkter.

I höjdled hålls kontaktråden på plats av bärtrådarna ("litsarna") från bärlinan.B ärlinan är i sin tur upphängd endera i ett linhjul ovanför bryggan eller - vid bryggänden - av ett motsvarande utliggarrör och en diagonal lina.

Vad är en "fusable link"?

Fusable link = på avsett ställe avbrännbar säkerhetskabel (förekom förr i USA-bilar) en idiotsäker sista räddning om kablaget fram till säkringsdosan blir skadat eller ngn fuskat med en skruv eller folielindad säkring.

Stavas också ofta Fusible link. Förekom i japanska och amerikanska vägfordon fram till tidigt 90-tal, numera används istället någon form av fastskruvade blecksäkringar i en huvudkopplingsplint vid batteriet, alternativt förvuxna flatstiftsäkringar (sk Maxi fuse). Från och med 90-talet har sådana anordningar blivit vanliga även i europeiska bilar, som följd av Euro NCAP-krockproven, där tendenser till kabelbrand efter krockprovet drar ner betyget.

Jag tyckte det såg ut som en typ kopplingspunkt med de platta skenorna i bågen neråt.
Placeringen på linjen är alltså inte där just för att det är en station utan hamnade där sfa löpande trådmontage eller anslutande spår?
Vad gör ramen på den högra för nytta?

Jovisst är det för att det är en station som det är så många trådar och som man byggt bryggor för att hålla upp alla trådar över de olika spåren. Just vid plattformsövergången är det bara två spår (spår 1 närmast stationshuset och spår 2 som rälsbusståget står på). Strax söder om övergången grenar sig ett spår ut till godsmagsinet (vxl 33) och omedelbart söder om den växeln kommer växel 35 med en växelförbindelse till spår 3. Norr om övergången grenar två spår av från spår 1 i växel 32 och 34, bl a vägspåret. Ännu lite längre norrut grenar sig spår 1 även med en växelförbindelse till spår 2 (och vidare).

Alla dessa spår ska ha kontaktledning över sig och varje kontaktledningsbit måste fästas i en stolpe som klarar att ta dragspänningen från kontaktledningen. Det betyder normalt att kontaktledningen måste sluta rakt mot en stolpe eftersom utliggare och bryggor normalt inte är byggda för att ta dragspänningen. Eftersom man inte kan ställa stolpar mitt i spåret måste kontaktledningen föras vidare bortom där den behövs endera till en stolpe bortom spårslutet eller (vanligast) åt sidan till en lämplig stolpe vid sidan av spåret. Det måste då vara en kraftig stolpe, oftast med en sträva som gör att den ta dragspänningen från kontaktledningen utan att dras omkull eller vika sig. I det här fallet, där man har många växelförbindelser både i norr och söder har man istället för att avsluta alla "onödiga" kontaktledningar på ömse sidor om plattformsövergången har man istället valt att låta dem fortsätta ett par stolplängder tills de behövs igen i andra bangårdsänden. Därav fem kontaktledningar i bred över bara två spår just över plattformsövergången.

Länk till bangårdsritning.

jag är inte säker på vilken ram du menar, men om du menar den som det sitter två isolatorer på, så är det väl just för att få plats med två isolatorer bredvid varandra.

Om det inte hade varit en station utan bara fri linje så hade det sett så här enkelt ut. (Källa.)

De snöiga bilderna från Östberga visar just i princip den konstruktionen, men med små diskreta 1500 V-isolatorer. I Rimbo har man använt betydligt större isolatorer av en annan typ. Idag använder man samma standardmateriel för 16 kV som Trafikverket använder även om dessa isolatorer är kraftigt överdimensionerande för 1500 V. Idag är det helt enkelt billigare att använda standardmateriel än att specialbeställa.

Det var väl 1969 godstrafiken söder om Rimbo lades ner. Sista trafiken var mycket riktigt storbehållare som lastades om på Stockholm C. Trafiken lades om till att gå på överföringsvagn (dvs. normalspårig storbehållarvagn på överföringsvagn) över Uppsala när rälsförhöjningen hade tagits bort efter persontrafikens nedläggning. Har aldrig sett någon bild eller hört någon uppgift om att de smalspåriga storbehållarvagnarna gick på Uppsala.

/Måns

Finsta stn, september 1969. - - -

Ställbocken för manövrering av infartssignalerna (semaforer), den finns bevarad för eftervärlden av museiföreningen Östra Södermanlands järnväg. Det är planerat att den, åtminstone delar av den, ska komma till användning för manövrering av infartssignaler vid stationen Läggesta nedre.

Aha - så semaforeldriven är nu alltså helt ute ur bilden för Läggesta nedres del?