De flesta grindar var inte bevakade och det var upp till den som passerade att stänga grinden efter sig precis som man gjorde med alla andra grindar.

Grindvett var viktigt i en tid med lösgående kreatur.

/Olof

I järnvägssammanhang händer då och då en urspårning. Får bjuda på denna; grindarna vid Västra Anhalten i Östersund i slutet av 1800-talet.

Det finns många ställen utmed järnvägen i Sverige där det står kvar grindstolpar i sten vid ställen där det varken fanns banvaktsstuga eller station i närheten. Grindarna på sådana ställen är ytterst sällan kvar. Kanske finns det rentav inte en enda bevarad i landet. De flesta av de forna vägövergångarna har ingen väg kvar. Om alla vägövergångar med grindstolpar var bemannade skulle det ha behövts väldigt många grindvakter. Var det så att alla var bemannade eller bara vissa?

Exempel på grindstolpar med grind. Grinden är dock inte ursprunglig. Vid en före detta vägövergång öster om Lugnås.

Jag tror snarare att grindar som den på bilden inte fanns för att skydda väg- och järnvägstrafiken från varandra utan för att boskapen skulle hållas i hagen.
Jim

Det förekom att en grindvakt (ofta banvaktens hustru) hade ansvar för två grindar(på olika plats).

För att ta ett exempel. År 1870 fanns det 62 bevakade grindar mellan Lund och Höör. Omkring hälften var bevakade av banvaktshustruar och omkring hälften av jordägare.
Exempel i banvaktstugan 827A (vid Ringsjön) bodde banvakten Per Helgesson. Hans hustru Karna Helgesson skötte grindar vid två platser och fick för detta en lön av 18:-. Många jordägare som skötte grindar hade bara 1:- i lön.