...Hade de någon praktisk funktion eller enbart estetisk?
//gt

Apropå estetik visste troligen arkitekten inte att det skulle komma att monteras ett stationsur på fasaden.
För att placera uret mitt i gaveln har man tvingats sätta det delvis in på namntavlan och över nästan hela valvbågen ovan fönstret.

Så här skriver Mats Linde i boken Järnvägsstationer i Skåne från 1975 (ISBN 91-7266-019-8)

Malmö - Ystads järnväg byggdes 1874 under stark ekonomisk press.
...
Man valde att bygga en liten vinkelstation som lätt gick att bygga till.
...
Vinkelstationen befanns vara en praktisk lösning för små mellanstationer, och den användes av flera skånska banor.
...
Östra Skånes Järnvägar utveklade för sin linje Everöd - Brösarp (1900) vinkelstationen till en tvåvåningsstation. Efter behov byggdes stationen med en eller två flyglar längs banan. Stationerna försågs med halvvalmade tak efter danska förebilder, och resultatet blev den kanske trivsammaste skånska stationstypen.

ÖSJ:s typstation anammades av tre av de sist anlagda banorna i Skåne: Lund - Revinge -Harlösa (1905), Kävlinge - Harlösa - Sjövbo (1906) och Kävlinge Barsebäck (1907).

Det är för mig okänt om det fanns någon arkitekt eller om ritningarna utarbetades av en byggmästare.

De halvvalmade taken var och är vanliga i Danmark. Vad jag vet har de ingen praktisk funktion mer än att de ger ett bättre skydd för gavelspetsen än om man dragit gaveln ända upp i nock.

/Olof

Tack för en tankeväckande bild med många detaljer att titta på!

Berätta om personerna! Vilka är de? Namnen går säkert inte att få fram, men vad arbetade de med? Vilken status, vilken rang, hade de i samhället, vilken stegpinne satt de på?

Bilden finns med i boken BLHJ Lunds stads järnvägar 1901 - 1939. Det enda som står är att till vänster står stationsmästare Nils Laurell och till höger troligen stationskarl Werner Olsson. Bilden uppges vara tagen på 1910-talet och det verkar stämma med tanke på åldern på Laurells son. 1910 fanns även en stationskarl Karl Bengtsson och en stationsskrivare Henning Gottfrid Ysberg. Se Folkräkning 1910.

/Ola