Hej!

Jag försöker förbättra mina mycket begränsade kunskaper om det brittiska ställarställverk (Westinghouse style K) som fanns i Malmö fram till datoriseringen.

Se t.ex. Ekevings sida om anläggningen eller den här sidan med foton.

Det är mycket svårt att hitta något matnyttigt om style K på nätet - nästan alla sidor handlar istället om efterföljaren style L. K var el-mek medan L var el-el, men på utsidan av apparaten är det svårt att se någon skillnad.

Till frågorna:
1. I Storbritannien fanns en ingående standard för hur ställarna skulle målas beroende på de objekt som de styrde. Följde man den standarden i Malmö eller utgick man från SJ:s standardmålning på mekaniska ställverk (rött för signal, blått för växel osv.)?
2. I Storbritannien verkar repeterlamporna för signaler (placerade ovanför resp. ställare) ha repeterat varje glödlampa eller arm för sig. Gjorde man så även i Malmö, eller var det som på många svenska illuminerade spårplaner att varje körsignalbild hade en egen glödlampa?
3. Jag antar att även dvärgsignalerna repeterades med dessa glödlampor. Hur gjorde man med dem? En lampa per signalbild, med olika färgfilter (som på många el-el-ställverks spårplaner)?
4. På tysk-svenska ställarställverk indikerades med plåtflaggor eller glödlampa att en rörelseväg var befaren och tågvägs- eller signalställaren därmed frigiven för återställning. Hur gjorde man i Malmö?
5. Hade style K en spärrmagnet som förhindrade förtida återställande av en signalställare? Gällde det även ställare för dvärgsignaler som inte ingick i tågväg?
6. På en av bilderna på Ekeving sida syns att det på väggen mellan två fönster (bakom rygger på ställverksoperatören) satt en mängd elektriska tryckknappar. Kan det ha varit förbikoppling av blockeringsspårledningarna i växlar? (T.ex. hade tidiga Cst-ställverk sådana tryckknappar. De placerades så att man behövde vara två för kunna lägga om en växel med förbikopplad spårledning.) Eller var de till för manuell upplåsning av rörelsevägar?