Tack för en härlig bild, de här mojängerna fanns ju i riklig mängd även här där solen går upp!

Men hur tänkte man med nummergivningen? Drog man igång en helt ny nummerserie? Näe, bland dieselloken av olika littera fanns väl redan urtidsdjur med både en- och tvåsiffriga nummer liksom maskiner tresiffriga? Tryckte man in Esslingarna i lediga luckor här och var?

Vilka övriga loktyper bland dieselloken fanns vid tiden för dessa gladiatorers intå... nej, snarare kanske de utgjorde slavarnas kör? De kom ju nästan ingenstans, var ju fjättrade vid sina bangårdar...

**grubblar**

Kaffe!

Ä1 nr 1 levererat 1940 till MSJ, kom till SJ 1943
Ä1p nr 2 levererat till VGJ 1937, kom till SJ 1948
V1 3-4 levererade 1949
V3 5-29 levererade 1952
T1 30 levererat 1955, men försenat, beställt tidigare
Ä2 31 tillverkat av Nohab 1949, kom till SJ 1951, men då var 5-29 och 30 redan beställda
V3 32-56 levererade 1953-54
T2 57 och uppåt levererade från 1955 och framåt.

Så detta var en rätt normal löpande nummerserie så som var brukligt inom SJ trots allt.

T4 100-104 gavs egna "finnummer" litet så som man innan dess försökt med ånglok A, F och med ellok D, F och ett par andra, men det var först 1956 och då var V3-loken slutlevererade sedan ett par år, så de sakerna har knappast med varandra att göra.