Nu finns ju sedan länge ingen godstrafik på järnväg till och från Linköping - en av landets större städer. Men en gång fanns det ett antal industrispår att betjäna, en liten rangerbangård där man växlade vagnar och det gick lokalgodståg eller vagnuttagningar till närliggande mindre orter.Här kommer några bilder som jag tagit genom åren.

Här växlar ett ackumulatorlok litt Öd på rangerbangården med Statens spannmålslagerhus i bakgrunden år 1960.

När ackumulatorloket var på revision fick reservloket litt K4 rycka in. Också 1960.

En Z49 år 1970

Med Z65 var Bengt E. Unvér och hans växlare igång år 1971. Unvér var som bekant grundare av Östergötlands Järnvägsmuseum i Linköping.

Z65 användes även på stambanan för lokala turer.

Och här kommer t.o.m. en Z64 på linjen också.

T21 användes i tyngre växling, bland annat oljetågen till kraftvärmeverket.

Nu finns ju sedan länge ingen godstrafik på järnväg till och från Linköping - en av landets större städer. Men en gång fanns det ett antal industrispår att betjäna, en liten rangerbangård där man växlade vagnar och det gick lokalgodståg eller vagnuttagningar till närliggande mindre orter.Här kommer några bilder som jag tagit genom åren.

Z65 användes även på stambanan för lokala turer.

Varför i allsindar finns personalen (enbart) i det bakre loket?

En intressant fråga. Men lokomotorerna är ju multipelkörbara och sikten borde vara tillräcklig från den bakre också, så det är inget problem att köra.

Nu vet jag inte hur det var 1960 men åtminstone sedan 1973 har nedanstående gällt:

"Om i undantagsfall förhållandena gör det omöjligt för tsm att åka på främsta fordonet, får han åka på dragfordonet under förutsättning att föraren och tsm i samråd bedömer möjligheterna att hålla uppsikt framåt åt båda sidor fullt tillfredsställande. Minst följande krav skall härvid vara uppfyllda:
— högst två vagnar — eller, om alla vagnar är öppna och olastade, högst fem vagnar — får skjutas,
— hastigheten får vara högst 20 km/tim."

Så utöver frågan om det var omöjligt att åka i det främsta loket så blev sth 20 km/h.

En möjlig logisk förklaring skulle kunna vara att det främre loket inte kunde manövreras.

Bilden ifråga tog jag 1971. Man kan bara spekulera i varför de åker i den bakre lokomotorn. Hur fort de körde kan jag inte minnas, det är ju femtio år sedan. Men jag tvivlar på att det gick i 20.

Tack för trevliga bilder Christer från Linköping som väcker många minnen då jag själv var placerad där under många år på SJ-tiden. Bilden med Z65 med Bengt Unve´r i hytten och med växlingsps på fotstegen visar bekanta ansikten som jag växlat med bl.a Birger "Biggan" Larsson längst till höger men de övriga växlarna har jag glömt namnen på men P.O Brännlund eller Sven-
Olov Johansson som var mina lokförarkollegor i Lp kanske kan komplettera med de övrigas namn.
Bilden på T21:an på väg från värmeverket som ensamt lok hade vi ofta i växlingen när vi skulle köra ut tunga oljevagnar från bangården och nedför den branta backen ner mot gamla tullhuset innan vi bytte körriktning får mig att tänka på att där gällde det att ta det varligt och ha tillräcklig broms för att kunna stanna innan stoppbocken som satt fastmonterat i ett stort betongblock och i synnerhet under lövhalketiden för det var gott om träd i slutet av spåret.
Vill minnas att just Z49 100 som finns med på en av bilderna var det första normalspåriga fordonet som anlände till Västervik vid breddningen av "norra linjen" 1964 medförande grusvagnar. Har du mera bilder Christer från den tiden så visa dem är på forumet, det är många som uppskattar och i synnerhet vi gamla stötar som var placerade i Lp. Palle i Vika.;-)

Om man använder två lok i multipel vid växling antar jag att man inte byter plats varje gång man byter körriktning. Eller är det ett för enkelt svar?

Om man använder två lok i multipel vid växling antar jag att man inte byter plats varje gång man byter körriktning. Eller är det ett för enkelt svar?

I detta fallet, ja. Såvitt jag kan bedöma är man mitt ute på linjen och förflyttar sig mellan stationer. Definitionsmässigt snarare vagnuttagning än växling.

Hade man däremot varit inne på station eller linjeplats hade det varit en rimlig förklaring.

Om man använder två lok i multipel vid växling antar jag att man inte byter plats varje gång man byter körriktning. Eller är det ett för enkelt svar?

I detta fallet, ja. Såvitt jag kan bedöma är man mitt ute på linjen och förflyttar sig mellan stationer. Definitionsmässigt snarare vagnuttagning än växling.

Hade man däremot varit inne på station eller linjeplats hade det varit en rimlig förklaring.

Nu vet jag inte hur det såg ut på stambanan runt Linköping på den tiden men kan det möjligen vara som så att man trycker vagnarna in på något industrispår eller liknande som viker av från stambanan? Eller ligger där möjligen en station precis utanför bild till vänster så växling pågår och att man rör sig innanför stationsgränsen? Känns märkligt att man skulle köra från bakre loket om det inte beror på fel på det första, byta lok att köra ifrån vid multade lok är ju inte precis någon omständig process.

Nej, jag är ganska säker på att bilden är tagen i utkanten av Linköping strax där stambanan går över Glyttingevägen mellan Skäggetorp och Ryd på en viadukt. Närmaste station där vagnar kan ha hämtats är Malmslätt. Så det handlar inte om någon backning eller växling. Tåget kommer körande på linjen och lokomotorerna drar (i alla fall minst en av dem).

Min gissning är att man varit i Malmslätt och hämtat tomma tankvagnar som varit lastade med flygbränsle till flygflottiljen F3 som låg där. Egen flottilj till 1974 har jag för mig.
Att man befinner sig på bakre (södra) Z65:-an har nog att göra med en kombination av bekvämlighet/lathet. Normalt befann man sig på den södra lokomotorn när man växlade i Linköping med multade Z65. Skjutsning av vagnar gjordes normalt från södra änden av godsbangården och när man växlade vagnar vid magasinet och lastkajerna i Linköping så hade man alltid loket i söder. Gissar att man vid ankomst Malmslätt tyckte att det var för bökigt att byta lok för 5-10 minuters returresa till Linköping och sedan göra om manövern där. Med 3-4 man i hytten så ansåg man nog att man hade nog uppsikt framåt och Z65 har ju rätt god sikt från hytten. Om det uppfyllde kravet på fri sikt framåt enligt Säo kan man fundera på. Därmed inte sagt att man gjorde rätt.
K4:an som växlar ser ut att vara 1899 fd Gävle Dala Järnväg nr 81. Slopat året efter och såldes sedan till torvfabriken i Sösdala.

K4:an som växlar ser ut att vara 1899 fd Gävle Dala Järnväg nr 81. Slopat året efter och såldes sedan till torvfabriken i Sösdala.

Loket är säkert K4 1899. Håkan Rydberg har tidigare lagt ut pappa Jannes bilder från Linköping 1957. På bilden av 1899 saknas vecket på sidotanken. En skada som alltså kom mellan 1957 och 1960.
/tell

Z49 100 "Hulda" finns sedan snart 30 år hos oss i Nora. Status är som vår sida skriver att hon används tämligen (skulle tom skriva ytterst) sparsamt. Jag tror att det är en pinjong som är dålig.

En liten detalj är nog att dessa Kockums-tofflor (100-104) redan från början torde haft hydraulisk transmission. Möjligen byttes lådan vid motorbytet, men det var nog en Atlas-låda från början.
Däremot hade de Wisconsin-motor vid leverans och denna byttes senare mot Scania D812.

När jag pryade på Nässjö lokstation 1972 fanns det en av dessa placerad där. Den hade svårt slitna kedjedrev och avsaknad av spärr mellan hydraulläge och direktdrift vilket gärna ledde till 'kärringstopp'. Jag minns inte numret men det torde varit en av dessa, möjligen 104 som tidigare varit placerad Eksjö. Om det var den så såldes den 1974 till Edet AB.