Kgl. Tele(graf)verket använde begreppet samtalsstation för betjäningsställen med telefonapparater som allmänheten kunde begagna för utväxling av telefonsamtal mot fastställd avgift.

Det var nog en sådan samtalsstation som fanns i Rimbos stationshus; arrangemanget med en telefonhytt med liten lucka mot Pressbyråkiosken för betalning var ganska vanligt, och utmärktes med skyltar med texten "Tele". Anledningen till detta arrangemang var nog att många telefonautomater fram till 1960-talet (?) endast tog emot tioöringar (eller möjligen 25-öringar?), vilket var helt otillräckligt för rikssamtal. Pressbyrådamen kunde antagligen också ta emot och taxera telegram, en sorts primitiv föregångare till Memo och e-post.

Pressbyrån vid stationen i Växjö hade en likadan anordning med lucka i väggen och manuell betalning, jag har själv utnyttjat den någon gång runt 1980.

Fanns även i Värnamo, fast kiosken upphörde tidigt att vara Pressbyrå. Dock har jag inget minne av motsvarande TELE-skylt där, men det kan ju bero på minnet.

10-öresapparaterna (CF 596) är en ytterst enkel konstruktion som inkasserar det deponerade myntet vid polvändning av matningsstömmen från telefonstationen vid B-svar och som inte kan genomföra upprepad debitering. Debitering av dyra (fjärr)samtal är således inte möjlig med dessa apparater. Detta gör dem å andra sidan användbara vid IP-telefoni. De kan nämligen utan vidare anslutas till en SIP-ATA med lämplig parametrering och användas som sådana än i dag. De kan således vara ett trevligt inslag vid exempelvis museibanor och andra historiska miljöer såsom järnvägsmuseet.

Samtalsautomaten CF 597 för ursprungligen tre mynt, sedermera förenklad till en krona är däremot en tämligen komplicerad och således kostsam konstruktion med ett invecklat linjesignalschema som kräver en mycket omfångsrik och likaledes dyr reläsats SAR i telefonstationen. Med viss erfarenhet av att underhålla samtalsautomater är jag benägen att tro att apparaterna ingalunda var lätta att lura, snarare arbetskrävande att justera och framförallt hålla driftsäkra. Med tiden blev apparaterna om jag har förstått saken rätt "elektroniserade" med en i apparaten inbyggd logik som arbetade utgående från telefonstationen mottagna debiteringsimpulser (12 kHz i Sverige, annars oftast 16 kHz). [Blocket SEPRM i AXE-systemet för de av oss som har arbetat med systemet i fråga.]