Kgl. Tele(graf)verket använde begreppet samtalsstation för betjäningsställen med telefonapparater som allmänheten kunde begagna för utväxling av telefonsamtal mot fastställd avgift.

Med samtalsautomat avses i Sverige en telefonapparat med debiteringsfunktion, i vilken avgiften erlades med mynt (senare även allehanda kort). I Finland kallades dessa myntapparater eller kioskapparater i svenskt språkbruk. Eftersom svenska är ett pluricentriskt språk föreligger ofta (nyans)skillnader mellan Finland och Sverige.

Med begreppet telefonstation avses däremot i första hand själva telefoncentralen eller telefonväxeln, således utrustningen som används för att förmedla samtalen. Stundom avses dock huset i vilket utrustningen är belägen.