JMF 1961-2022 (Järnvägs- och Museiföreningar)

av Granis, Saturday, April 16, 2022, 11:07 (1047 dagar sedan)

Den andra april lades formellt Järnvägarnas Museiförening ned. Detta var ju en av de äldsta järnvägsmuseala föreningarna i landet, fokuserad på de nu -med museibanan WFJ undantagen- försvunna (nedlagda eller breddade) östgötska 891-banorna. Först etablerade man sig vid smalspårsstallarna i Linköping när dessa spår lades ned där, och sen via Ryd hamnade man i nuvarande museihall i Valla utanför Gamla Linköping. Även i nämnda friluftsmuseum har man haft lokaler (för annat än fordon då).

Meningen är att denna anläggning ska drivas vidare med Gamla Linköping som huvudman och ansvarig för lokalerna. Samlingarna överläts till Järnvägsmuseum för… decennier sedan. Dessa har nu hämtat arkivet -föreningsprotokoll o dyl undantagna- till Gävle, men fordonen blir alltså kvar. ”Oförändrade” i några år till iallafall. Hur det blir sen får väl framtiden och inblandade avgöra. WFJ har iallafall erbjudit sig att hjälpa till just med öppethållandet, och på sikt kanske starta nån sorts ”lokalavdelningsverksamhet” där. Men det får Mer Insatta uttala sig om.

JMF har ju haft det motigt i flera år nu. Inte minst med nyrekryteringen. Därför fick man svårare och svårare att hjälpa till med öppethållandet i museihallen, och för några år sedan upphörde man med utgivandet av sin tidning ”Tåg och Spår”. Kvar blev bara medlemsmöten i samverkan med SJK Östergötland.

Jag hoppas att (nån annan?) Mer Insatt kommer att skriva föreningens historia i lämplig publikation, ”Sidospår” eller ”SPÅR” kanske? Det var ju också den förstnämnda medlemmarna erbjöds när den egna tidningen upphörde. Något som då liksom bekräftade att JMF i praktiken blivit en ”lokalavdelning” av JvmV kanske? Och det var ju inte så konstigt med tanke på att samlingarna alltså övertagits av Jvm.

Men: RIP JMF, och hoppas att bevarandet av och minnet av de östgötska smalspåren kommer att leva vidare på andra platser, i Vadstena och annorstädes.


/ L G

JMF 1961-2022

av Elling S. Rudaasen, Saturday, April 16, 2022, 11:28 (1047 dagar sedan) @ Granis

Tack L G. Denna förening hade jag aldrig hört talas om!

JMF 1961-2022

av Hans W, Saturday, April 16, 2022, 12:21 (1047 dagar sedan) @ Granis

Kan man inte sammanfatta det så att föreningens grundare hade en oerhört hög svansföring men svansen viftade mest i tomma luften? Detta blev sedan en belastning för föreningen.
;-)

JMF 1961-2022

av Christer Brimalm, Saturday, April 16, 2022, 17:04 (1047 dagar sedan) @ Hans W

Utan den mångåriga insatsen från Järnvägarnas Museiförening skulle inte det fina museet på Vallaområdet i Linköping ha funnits. Jag tycker alla som genom åren gjort insatser i den föreningen är värda all heder för sitt arbete.

Museets framtid torde vara tryggad då såväl Järnvägsmuseum som Linköpings kommun står bakom detta.

Planer finns på vissa insatser på Linköpingsmuseet från WFJ i Vadstena i form av evenemang och guidning, även om personalresurserna är begränsade då vi har vår järnväg i Vadstena att ta hand om och utveckla.

Så finns ju Risten-Lakviks Järnväg och SJK Östergötland, så östgötasmalspårets historia kommer att leva vidare.

Om ni inte varit på järnvägsmuseet i Linköping, gör gärna ett besök. Där finns mycket intressant att beskåda. Och ta gärna en sväng till Vadstena och Lakvik också.

JMF 1961-2022

av Harald, Saturday, April 16, 2022, 18:15 (1047 dagar sedan) @ Hans W

Kan man inte sammanfatta det så att föreningens grundare hade en oerhört hög svansföring men svansen viftade mest i tomma luften? Detta blev sedan en belastning för föreningen.
;-)

Var brukar svansar vifta om inte i luften? :-P

JMF 1961-2022

av Granis, Sunday, April 17, 2022, 11:54 (1046 dagar sedan) @ Hans W

Föreningen skapades i en annan tid. En tid då Ledarskap och engagemang hörde samman. Och egna upplevelser. Det där har vi diskuterat förr, och då mer generellt (vilket oftast blir bäst =mindre känsligt/ personligt, liksom), men JMF är ett mycket bra exempel på hur personer bildade en dylik förening just för att bevara minnet av en bana och ett bansystem de själva åkt med/ växt upp med och även arbetat på. I högsta grad Grundaren själv då.

På den tiden var dessutom inte ”rörlig museibana” nåt man tänkte på i första hand och i så fall ansåg rimligt som bevarande. Iallafall inte med bredare spårvidd än 600 mm. Därför blev det en ”uppställningsverksamhet” med fordon, hållplatskurer och mindre ”memorabilia” kring Linköping N och -hyfsat (typ) snart- inne i Gamla Linköping.

”Viss rörlighet” hade man trots allt funderingar på. Tidvis iallafall. Vid Linköping N fanns idéer om ett kilometer(sådär)långt spår med kontaktledning där ”Ankan” skulle visa upp sig och kunna köra. Och vid Ryd gjordes skisser på en ”rundbana”, med 891 eller 600 mm spårvidd. Längre kom inte planerna, även om jag vill minnas att det fanns en broschyr om saken. När nuvarande hall i Valla sedan byggdes gjorde man även en hyfsat stor bangård utanför den, med ett ”utdragsspår” som man planerade kunna göra till en bana upp till Gamla Linköping. Oklart hur den dragningen skulle sett ut; höjdförhållandena här är ju ganska betydande.

Men inte heller detta genomfördes, och bangården har väl under alla år inte kommit till mer användning än för enstaka utbyten av fordon, och då närmast hallen (såklart). Inte konstigt att kommunen/ Gamla Linköping då kastar lystna blickar på densamma för andra ändamål….

Om ”rörlighet” gett JMF en ljusare och längre framtid kan man väl fundera på, men genom åren har andra sådana verksamheter växt upp i landet. Och även i Östergötland; Vadstena (WFJ) och RLJ (Lakvik) då. Och dessutom är det inte långt till Västervik och ”Smalspåret” där…

Det har ju också växt upp nya generationer järnvägstekniskt och järnvägshistoriskt intresserade som inte har samma konkreta och personliga kopplingar till östgötsmalspåren (och andra banor), och dom kanske då inte riktigt förstår finessen med att åka till Valla och ”putsa på uppställda fordon” som dom sedan förväntades förevisa för besökare. Nåt dom då gör genom inhämtning och uppläsning (typ) av fakta som besökarna själva skulle kunna ta till sig. Och inte komma med personliga upplevelser och kopplingar, som ”The founding fathers” kunde göra.

Apropå dessa och Grundaren själv så får man väl säga att det blev inte bättre sedan vederbörande försvunnit, med svans och allt. Ibland kan ju ”Försvunna Starka Män” medföra att andra krafter, som känt sig tillbakaträngda el dyl tidigare, träder fram och ser till att verksamheten inte bara lever vidare, utan även går framåt. Men så tycker jag inte man kan säga hände inom JMF. Absolut inget ont om de som kämpade vidare, men vad kunde de göra -kämpa på till 2022 var nog bra ändå!? Förhållandena jag beskrev är ju som de är.

Lyckligtvis ansvarar ju Jvm för fordonen, så nån större oro för deras framtid har jag inte. Jämfört med om nån ny generation trots allt vuxit fram inom JMF som sagt ”ääh, dom här jättegamla tågen är ju inget folk minns -bättre med oranga Rc-lok i stället”. Eller nåt sånt ;-)

Nåväl. Låt oss även hoppas att nån nu kan skriva JMF´s historia, där kanske en del skrönor och myter -inte minst kring Grundaren- kunde klaras ut. Christer Brimalm kanske?


/ L G :-)

JMF 1961-2022

av Greger Larsson, Tuesday, April 19, 2022, 17:17 (1044 dagar sedan) @ Granis

Innebär detta att ASJ-arkivet nu finns i Gävle?

[x]
[*]