Fråga till Christer Brimalm om fordonen på Linköping Norra

Myterna och skrönorna är många till Järnvägarnas Museiförening i Linköping. Christer Brimalm har dock visat sig sitta inne med korrekta fakta så därför ställer jag frågor till honom, men först en bakgrund.

JMFs ordförande Bengt E Unvér var aktiv i dåvarande Järnvägsmannaförbundet och en omtyckt löneförhandlare. Detta underlättade för honom bland lokala chefer och kollegor då han försökte bygga upp en samling smalspårsfordon som han med distriktschefen Wilhelm Schermans goda minne fick ställa upp i MÖJs f.d. lokstall Linköpping Norra (intill normalspårslokstallarna). Notera att ordet "Järnvägarnas" avsåg järnvägspersonalens museiförening och inte någon eller några järnvägsbanors.

) Vilka fordon hamnade i Linköpings-stallet till slut?
Elmotorvagnen Ankan och NÖJ 18 är självklara fordon som hamnade där i väntan på en museibana - men kom även S2p 3037 dit?

2) Kom NVHJ-loket med tunntender dit eller var den bara påtingad av JMF och stod kbvar i Småland?

3) Även ett lok från Gotland lär ha varit påtingat. Kom det någonsin till Linköpingsstallet?

4) Hur långt var det tänkt att den museibana Unvér hade visioner om och som skulle gå parallellt med stambanan från Linköpinbg Norra och en bit sydvästut?

När Scherman flyttades till Malmö från sin post i Norrköping (tillSkånska Järnvägars fromma) ville den nye distriktschefen inte ställa upp på Unvérs museivisioner.
Istället ställde Linköpings Kommun upp med mark i stadsdelen Ryd, men alla de sparade och/eller påtingade ångloken kunde inte sparas för detta blivande museum.

Intressant att få det utrett nu när JMF läggs ned.

Det känns som att det skulle kunna bli hrr Vinberg och Brimalm som kunde skriva den JMF-historia jag efterfrågar. I ”Sidospår” t ex. Och då belägga eller avfärda diverse skrönor :-)

Ett par kommentarer från mig, som dock inte var inblandad alls i nåt kopplat till nämnda förening förrän kring millennieskiftet:

Även ett lok från Gotland lär ha varit påtingat. Kom det någonsin till Linköpingsstallet?

L19p 3069, fd GJ 10 HOBURGEN, togs iallafall ut ur lokstallet i Spångenäs där det stått uppställt. Och bortglömt. Man hade nämligen under tiden tagit bort vändskivan vilket gjorde att man fick bygga ett på gamla (?) syllar uppbyggt spår för att få ut loket. Att man sen bara skulle ”släppt” det, typ låtit det stå kvar på nåt sidospår i Spångenäs innan det skrotades, tycker jag låter osannolikt. Men visst; konstigare saker har hänt… Det lär dock ha transporterats till Vislanda när JMF inte ville/ kunde/ fick behålla det, och AGJ lär ha fått reda på det då. Dessvärre fungerade djungeltrummor sämre på den analoga tiden, så när man ringde Vislanda ska de precis ha skurit av axeltapparna… Nåja. Här finns alltså utrymme för klarlägganden. 1969 anges i varje fall i flera källor som lokets skrotår, f ö samma år som S2p 3037, fd KTsJ 15, uppställdes i Kalmar sedan JMF släppt även det. Men detta lok finns ju lyckligtvis bevarat.

Hur långt var det tänkt att den museibana Unvér hade visioner om och som skulle gå parallellt med stambanan från Linköpinbg Norra och en bit sydvästut?

Jag har inte koll på exakt när smalspårsutfarten västerut revs i Linköping, men osannolikt är det väl inte att en ”lämplig sträcka” låg kvar när JMF etablerade sig vid Linköping N? Därav Unvérs visioner. Då hade det ”bara” varit fråga om att återställa den kontaktledning som försvunnit när fd MÖJ avelektrifierats 1956. I Vadstena fanns och finns nån enstaka stolpe kvar, men hur var det i Linköping? Nåja. Enkelt hade det nog inte blivit, av flera skäl kanske (matning t ex). Men så blev det ju heller inget av detta. Heller.

/ L G

Jag tar mig friheten att skriva även om frågan är riktad till Brimalm.
Jag gör ett försök att sammanfatta av vad som framkommit tidigare angående föreningens delaktighet till de tre ångloken (S2p 3037, L15p 3144 L19p 3069).
Jag tror däremot inte att något avgörande nytt kommer att komma fram i sakfrågan om föreningens ev. delaktighet i skrotningen av ånglok. Detta beroende på att det finns olika versioner och åsikter beroende på vem man frågar eller frågade. Flera insatta är ej längre i livet.
Jag pratade med Bengt Unvér 1969 i samband med den järnvägsmuseala riksdagen. Han var tydlig med att föreningen aldrig haft som avsikt att förvärva något av loken (utöver NÖJ 18) och att uppställningen i smalspårsstallet var tillfällig och helt av SJ. Detta klargörande finns även med i ett äldre nummer av Tåg och spår.
Samtidigt har andra tongivande namn i branschen haft en annan åsikt vilkets bla debatterats i forumet vid flera tillfällen.
Tyvärr finns det begränsat med skriftlig dokumentation utöver slopnings skrivelser om turerna men det står iaf klart att föreningen hade delaktighet i både 3144 och senare 3069. Kanske även 3037 såsom möjlig depositions mottagare fram till 1968.
Att helt frånsäga sig ansvaret som blev föreningens linje och att hänskjuta allt till SJ initiativ låter mer som en efterkonstruktion. Oklarheter finns även mellan Järnvägsmuseums roll och föreningen såsom depositions mottagare.
Vore intressant om det finns något förenings arkiv kvar från den tiden. Järnvägsmuseets dokumentation över depositioner var då begränsade men skulle vara intressant om dom går att uppbringa från arkivet om de tre loken. Dåvarande JVM chef C.A Alrenius skrev också till SJ och ville få JVM möjlighet att ge depositioner till föreningar upphävda.

Nästa del tar jag upp lokindividerna

S2p 3037
Loket var driftlok och stationerat i Linköping fram till 1963-04-24 då det slopades för skrotning.
Loket gick dock i trafik med avskedståg Linköping – Vadstena 1963-09-29 trots att det formellt var slopat.
3037 drog f.ö en transport av ”Ankan” från Borensberg till linköping 1962 för uppställning i lokstallet som museimotorvagn och tillhörande föreningen.
3037 kvarstod i Linköpings lokstall fram till 1968 då det transporterades till Kalmar för att bli museilok där.
Jag har en anteckning från privatperson som uppger att loket var ”museilok” 1966 och uppställt i Linköpings lokstall. Min anm: Finns det skriftligt verifierat t.ex slopnings skrivelse att loket var museilok tillhörande Sveriges Järnvägsmuseum redan från 1963 och tidigare deponerat hos föreningen i Linköping? Eller är det även här en ren SJ uppställning fram till 1968.
Enligt anteckningar tillhörde loket Sveriges Järnvägsmuseum (nu Järnvägsmuseet) fram till 1984 då det formellt såldes till FWJ.

L19p 3069
Loket avställdes som driftånglok 1957 och ställdes upp i Spångenäs lokstall ca 1958.
Det slopades för skrotning 1963-04-24. Kompletterande slopningsskrivelse gjordes 1963-10-10 där det framgick att loket skulle bli museilok och ej skrotas.
Det förekommer en skröna att loket glömdes bort i Spångenäs vid utdragning våren 1963 och att spår och vändskiva hade tagits bort. Fadäsen skulle ha upptäckts när stallet skulle hyras ut. Loket fick enligt sägnen dras ut med tillfälligt utlagda rälslängder.
Detta motsägs av att bilder finns flera år efteråt där både spår och vändskiva klarligger. Fanns även en artikel i SJ nytt 1959 (långt innan händelsen om utdragning 1963) om det kvarglömda loket i Spångenäs. Enligt en privatperson förekom även skrönan om bortglömt lok i Spångenäs i tidningen Kamratposten under sent 1950 tal.
Men det är en bra skröna oavsett hur mycket sanning som finns. Det har heller inte något med föreningens ansvar att göra.
Loket drogs från Spångenäs till Västervik och i senare skede till Linköping. Eventuellt (uppgifter går isär) transporterades loket från Spångenäs direkt till Vislanda för att därefter återsändas till Linköping såsom museilok sommaren 1963.
Enligt skriftlig handling ( 2 Ms drift statistik) var loket slopat 1963-10-10 och överfört till Museet. Oklart om Museet avser föreningen eller Sveriges Järnvägsmuseum (eller både och där Järnvägsmuseet deponerar loket till föreningen).
En uppgift från privat person säger att föreningen renoverade loket i Linköpings lokstall hösten 1965 under ledning av Lennart Spånberg.
1968-11-25 kommer en ny slopnings skrivelse där det framgår att loket tidigare tillhört Järnvägsmuseum men att detta annulleras och loket slopas för skrotning i Vislanda.
Redan samma månad november 1968 rapporteras loket som skrotat i Vislanda.
Stora Lundby Järnvägsmuseum gjorde ett räddnings försök men skrotningen hade fortskridit för långt och aktionen avblåstes.

L15p 3144
Loket slopades för skrotning 1960-02-13. Hade dessförinnan varit uppställd under flera års tid utomhus i Jenny. Transporterades till Vislanda under 1960 där det kvarstod fram till ca 1961 då det transporterades till Linköping som kommande museilok
”Omkring 1961 diskuterades ett lokalt järnvägsmuseum i Linköping mellan företrädare för SJ (bl a distriktschefen) och Linköpings kommun. SJ utarbetade ett mycket generöst avtalsförslag. Om det skrevs under av båda parter vet jag inte. Det gick ut på att SJ skulle tillhandahålla Xa1p 26, L15p 3144, Bop 815 och D15p 444 i upprustat skick. SJ skulle stå för kostnader samt svara för mellanlagring i Linköpingg och transport till Valla omkring 1965.” Källa Anders Janson
1963 byttes 3144 ut mot L19p 3069.
En sägen har varit att 3144 t.ex saknade sotskåpslucka vilket var ett skäl för bytet.
3144 skrotades i Vislanda 1963-08

Ja, det där med att forska i historien är inte lätt utan adekvata skriftliga källor. Om ens då… Och då pratar vi här ändå tidigt 1960-tal, och inte 1260-tal. Typ. Att kvarvarande (efter 1960-talet i varje fall) inte minns eller minns rätt kan ju bero på såväl glömska som att man inte vill då.

I fallet ”Gammeltågen vid Linköping N” fanns ju flera aktörer; SJ, Jvm, JMF och -så småningom i varje fall- kommunen. Och vid tiden innan interndebitering och ”granskare på nätet” kunde beslut tas lite enklare, liksom. På gott och ont då.

Kan det vara så att den (onaturligt för SJ-chefer på den tiden) intresserade Wilhelm Scherman på nåt sätt hade egna, högre, ambitioner än Unvér och JMF? Ja, desamma satte sig väl inte emot att Linköping N höll på att bli ett ”891-centrum”, men när tiderna blev annorlunda -inte minst sedan Scherman försvunnit/ ”lugnat ner sig”- så fick man ”se över kostymen” och då krympa med fokus på ”rent” östgötskt?

Det faktum att man rätt sent i detta sammanhang ”fick korn på” N4p 3159/ NÖJ 18 bidrog kanske också till den snabba ”avvecklingen” av L15p 3144/ NVHJ 32, som man då nyligt erhållit i stället för L19p 3069/ GJ 10? Sotskåpsluckan kanske blev ”droppen” när resurser och fokus hamnade på 3159? Alltså: NÖJ 18 var ”pärlan” och när man insett att man i varje fall inte kunde utöka nån verksamhet vid Linköping N -man kanske t o m förutsåg flytten därifrån?- var det den som fick bli ”finaste knappen i kostymen”. Den hade ju t o m sotskåpslucka! ;-)

Men visst; hade kommunen tidigare ordnat nåt bättre och mer permanent än plåthallen i Ryd kanske det blivit annorlunda? Eller man accepterat flytt nån annanstans än kvar i Linköping? Tänk om man etablerat sig på godsbanan Vadstena- Fågelsta vid den tidpunkten; eller längs Norrköping Ö- Valdemarsvik? Men det hade ju varit beroende på att man insett att man kunde driva en ”riktig” 891-bana. Och det tror jag inte man gjorde. Man såg det som en ouppnåelig dröm i så fall.

Nåja. Hrr Sernfalk, Vinberg och Brimalm skulle kanske kunna komma vidare kring detta och åstadkomma ”JMF; the full story” i nåt sammanhang? :-P

/ L G

L15p 3144/ NVHJ 32, som man då nyligt erhållit i stället för L19p 3069/ GJ 10?

Ja, men som framgår av Connys inlägg -om man till skillnad från mig- läser det noga, så var det ju tvärtom: 3144 böts mot 3069. Men desto enklare för JMF att då "släppa" det loket när man fått tag på 3159. Gotländsk järnvägshistoria var inget man prioriterade när "kostymen" dessutom måste minskas.

/ L G

[image] Den 12 februari 1969 hade korgarna till D15p 444, Fp 155 och Bp 271 vräkts omkull vid smalspårslokstallet i Linköping för att strax därefter skrotas. [image] Bilden visar L19p 3069, N4p 3160 och S2p 3037 i lokstallet i Linköping 1968-10-12. 1968-11-15 sändes tyvärr L19p 3069 till Vislanda.

S2p 3037 transporterades från Skänninge, där loket stått uppställt obekant tid och som det verkar på bilden i min samling konserverat, till Linköping den 28 augusti 1959. Där iordningställdes loket återigen till driftlok och det användes då och då och sista gången blev den 29 september 1963 då det drog sista tåget mellan Linköping och Vadstena.

Vad gäller L15p 3144 nämnde alltid Bengt Unvèr att föreningen släppte detta då det saknade sotskåpslucka. Det skickades till Vislanda under 1963 och i stället fick föreningen L19p 3069 som vad då sades redan befann sig i Vislanda.

I den vevan som L19p 3069 försvann så tog väl JMF emot Kd 692 som deposition. Varför kommer jag inte ihåg men det hade väl att göra med att loket var tillverkat av ASJ även om ASJ Linköping aldrig tillverkade lok. 692 byggdes 1901 i Falun av Vagn och maskinfabriken, deras första lok, som ASJ tog över 1918. Så kopplingen däremellan var väl lite långsökt. Loket gjordes ju inte i ordning för trafik utan blev bara ett utställningsföremål. Första åren stod det uppställt på gamla sockerbruksområdet bakom staket.
Min pappa som jobbade på järnvägen i Linköping var medlem i föreningen men som så många andra medlemmar som jobbade där var han bara stödjande medlem. De flesta av dem tyckte nog att var roligt att något bevarades men lade inte ner någon tid. Efterhand som de blev pensionärer, flyttade mm så minskade väl medlemsantalet.

I den vevan som L19p 3069 försvann så tog väl JMF emot Kd 692 som deposition. Varför kommer jag inte ihåg men det hade väl att göra med att loket var tillverkat av ASJ även om ASJ Linköping aldrig tillverkade lok. 692 byggdes 1901 i Falun av Vagn och maskinfabriken, deras första lok, som ASJ tog över 1918. Så kopplingen däremellan var väl lite långsökt. Loket gjordes ju inte i ordning för trafik utan blev bara ett utställningsföremål. Första åren stod det uppställt på gamla sockerbruksområdet bakom staket.
Min pappa som jobbade på järnvägen i Linköping var medlem i föreningen men som så många andra medlemmar som jobbade där var han bara stödjande medlem. De flesta av dem tyckte nog att var roligt att något bevarades men lade inte ner någon tid. Efterhand som de blev pensionärer, flyttade mm så minskade väl medlemsantalet.

Kd 692 väg till Järnvägarnas museiförening var dock inte spikrak och det deponerades först c:a 1970 till föreningen, d.v.s ett par år efter avyttrandet av 3069.

Kd 692 fick beredskapsrevision 1965 i Östersund och var beredskapslok fram till det såldes till Vagn & Maskinfabriken i Falun 1966. Efter en tid ville man ej behålla loket (nya ägare). Avsikten var då att deponera loket hos ASJ Linköping
Det var H.O Björk (förflutet i 891 Järnvägarnas museisällskap - numer JTJ) som vi kan tacka att loket överhuvudtaget bevarades.
Jag hade ett telefonsamtal med H.O Björk 2013 (lever han fortfarande?) varvid följande framkom om lokets väg till räddning:

H.O Björk var initiativtagare till att lok KA 692 blev bevarat. Orsaken var att första Nohab och Motala loket fanns bevarade men ej (ännu) första loket som Vagn & Makskinfabriken i Falun tillverkade som var den tredje största loktillverkaren.
Kontakt togs med direktör Åke Rydberg på Vagn & Maskinfabriken i Falun. Rydberg hade ett förlutet som VD för SRJ och blev omedelbart intresserad. Han kände då inte till att V & M Faluns först tillverkade lok fanns kvar. Loket stod då i Östersund. Kontakter togs med bl.a Miö Billvall som så småningom resulterade i att loket förlyttades till Falun och ställdes upp vid f.d Tiskens lastplats som då tillhörde Vagn och maskinfabrikens mark. Sommaren 1966 stod loket där alltjämt konserverat och ej uppmålat.
När H-O Björk tillfrågades av Åke Rydberg om ersättning för sitt arbete att bevara loket föreslog H-O ingen ekonomisk ersättning utan att 891 Järnvägarnas museisällskap (numera JTJ) skulle få göra ett studiebesök på Vagn & och maskinfabriken i Falun som då bl.a tillverkade godsvagnar till SJ.
När loket avyttrades från Falun var avsikten att ASJ Linköping skulle ta hand om loket. Loket hamnade senare hos museiföreningen i Linköping.
Mina tillägg:
1969-10--11 transporterades loket från Falun till Linköping. Av någon anledning passerades både Laxå och Norrköping där det observerades av privatpersoner
1969-11-08 var loket nyanlänt i Linköping och placerades på gamla sockerbrukets tomt i Linköping i avvaktan på bättre tider. Kvarstod där fram tills transport till nya järnvägsmuseet i Ryd kunde genomföras (1971-1972?). Järnvägsmuseet i Ryd öppnade 1972-06-09 och 692 var ett av utställningsföremålen. Loket flyttade med till den nya museihallen i Valla som öppnade 1992.
2000 övertogs loket av Järnvägsmuseet och transporterades till Grängesberg. Resten är nutidshistoria.
[image]
Sockerbruket Linköping sommaren 1971 foto u.t
[image]
Grängesberg 2006-06-06 foto u.t

Tack för historik om lokets museitid.
Såg och fotograferade det i Norrköping den 26/10 1969 i samband med resa för att fotografera SJK-resan Eskilstuna-Oxelösund med TGOJ M3b 61. Är diabilder och inte scannade ännu.

Detta var nog min första resa utanför Stockholm som nybliven tågfotoentusiast då jag och ett par likasinnade gjorde en ganska skakig resa i en gammal "Folkabubbla " utefter tågets färdväg.
Minns att det var en ganska solig dag men att hösten hade gjort sitt intrång och dess färgskala avtecknade sig på bilderna.;-) ;-)
tobbe

Det var H.O Björk (förflutet i 891 Järnvägarnas museisällskap - numer JTJ) som vi kan tacka att loket överhuvudtaget bevarades.
Jag hade ett telefonsamtal med H.O Björk 2013 (lever han fortfarande?) varvid följande framkom om lokets väg till räddning:

H-O Björk gick bort för 3-4 år sedan. Frid över hans minne.

/Leif

Vad gäller L15p 3144 nämnde alltid Bengt Unvèr att föreningen släppte detta då det saknade sotskåpslucka. Det skickades till Vislanda under 1963 och i stället fick föreningen L19p 3069 som vad då sades redan befann sig i Vislanda.

Jag besökte Vislanda skrotplats juli 1961 och då fanns L15p 3144 där med borttagen sotskåpslucka. Togs alltså loket från Vislanda skrotplats till Linköping och återgick sedan år 1963 till Vislanda fär skrotning?

Vad gäller L15p 3144 nämnde alltid Bengt Unvèr att föreningen släppte detta då det saknade sotskåpslucka. Det skickades till Vislanda under 1963 och i stället fick föreningen L19p 3069 som vad då sades redan befann sig i Vislanda.

Jag besökte Vislanda skrotplats juli 1961 och då fanns L15p 3144 där med borttagen sotskåpslucka. Togs alltså loket från Vislanda skrotplats till Linköping och återgick sedan år 1963 till Vislanda fär skrotning?

Om dokumentation från flera personer stämmer är svaret Ja. loket bör då ha varit i Linköping tidigast 1961-07 (din observation från Vislanda) och kvarstod i Linköping till senast 1963-08 då loket blev skrotrapporterat. Håller Kjell Friberg och Per-Olov Brännlund med?
[image]
L15p 3144 Vislanda foto Morrgan Claesons saml

Vad gäller L15p 3144 nämnde alltid Bengt Unvèr att föreningen släppte detta då det saknade sotskåpslucka. Det skickades till Vislanda under 1963 och i stället fick föreningen L19p 3069 som vad då sades redan befann sig i Vislanda.

Jag besökte Vislanda skrotplats juli 1961 och då fanns L15p 3144 där med borttagen sotskåpslucka. Togs alltså loket från Vislanda skrotplats till Linköping och återgick sedan år 1963 till Vislanda fär skrotning?

Om dokumentation från flera personer stämmer är svaret Ja. loket bör då ha varit i Linköping tidigast 1961-07 (din observation från Vislanda) och kvarstod i Linköping till senast 1963-08 då loket blev skrotrapporterat. Håller Kjell Friberg och Per-Olov Brännlund med?

Här är en bild av L15p 3144 framifrån utan sotskåpslucka (och tyvärr med mig själv inuti sotskåpet) vid besöket i Vislanda juli 1961 (tyvärr har jag inget exakt datum).
[image]

Skrotbeslut 1960-02-13.
Avsänt från 2 maskinsektionen till Vislanda 1960-04.
Skrotbeslutet upphävt 1960-09-22.
Order om att loket skall sändas till Linköping 1961-07-17.
Sänt från Vislanda till Linköping 1961-09.
Skrotat i Vislanda 1963-08.
Skrotbeslut 1963-10-10.

Vad gäller L15p 3144 nämnde alltid Bengt Unvèr att föreningen släppte detta då det saknade sotskåpslucka. Det skickades till Vislanda under 1963 och i stället fick föreningen L19p 3069 som vad då sades redan befann sig i Vislanda.

Jag besökte Vislanda skrotplats juli 1961 och då fanns L15p 3144 där med borttagen sotskåpslucka. Togs alltså loket från Vislanda skrotplats till Linköping och återgick sedan år 1963 till Vislanda fär skrotning?

Om dokumentation från flera personer stämmer är svaret Ja. loket bör då ha varit i Linköping tidigast 1961-07 (din observation från Vislanda) och kvarstod i Linköping till senast 1963-08 då loket blev skrotrapporterat. Håller Kjell Friberg och Per-Olov Brännlund med?

Här är en bild av L15p 3144 framifrån utan sotskåpslucka (och tyvärr med mig själv inuti sotskåpet) vid besöket i Vislanda juli 1961 (tyvärr har jag inget exakt datum).

Här finns två bilder till. En från 1961 och en från 1963.

Noterar mig med intresse P-OB inlägg i 2020-tråden här:
https://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=224839
Det handlade tydligen om mera än en saknad sotskåpslucka på 3144.

Noterar mig med intresse P-OB inlägg i 2020-tråden här:
https://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=224839
Det handlade tydligen om mera än en saknad sotskåpslucka på 3144.

Det där är nog en felaktig slutsats av P-OB. Jämför Jan-Anders bild här med loket komplett.

Intressanta iakttagelser och (försök till) slutsatser. Man kan undra; hur unika var sotskåpsluckorna just till dessa lok (NVHJ-”tunntender”/ SJ litt L15p)? Panndimensionen då, rimligen. Vid denna tidpunkt, när så många ånglok skrotades, vore väl en ”ny” inte omöjlig att hitta? Framförallt om loket enbart skulle ställas upp statiskt =ej påeldat. Då skulle de ev ytterligare brister ”Wk”/ P-O B påpekat tidigare inte heller ha spelat så stor roll, kan man tänka sig. ”Kosmetisk upprustning” innebär ju att man kan ”ta genvägar”. Typ.

Men det är just det…. Hade man ändå några planer på att kunna ha fordonen i drift, nån gång, nånstans iallafall? Därför bytte man bort (typ) 3144 mot 3069, trots att detta var ett Gotlandslok. Men bedömdes enklare att kunna ta i drift? Sen fick man ”korn” på 3160/ NÖJ 18. Då hade man ett östgötalok och ett lok som -lika enkelt/ enklare- kunde tas i drift. Och då gjorde man sig av med 3069 (och 3037) när ”kostymen” minskades. Och kanske planerna på rörlighet också?

/ L G

Men det är just det…. Hade man ändå några planer på att kunna ha fordonen i drift, nån gång, nånstans iallafall? Därför bytte man bort (typ) 3144 mot 3069, trots att detta var ett Gotlandslok. Men bedömdes enklare att kunna ta i drift? Sen fick man ”korn” på 3160/ NÖJ 18. Då hade man ett östgötalok och ett lok som -lika enkelt/ enklare- kunde tas i drift. Och då gjorde man sig av med 3069 (och 3037) när ”kostymen” minskades. Och kanske planerna på rörlighet också?

Det blir omöjligt att dra några slutsatser om vad som rörde sig i Bengt Unvérs huvud och hans kollgor ang loken ca 1968 när depositionen återtogs av 3069. Den enda slutsats som går att dra (utifrån vad som framkommit) är att föreningen hade 3069 som deposition (och 3144 dessförinnan) men att depositionen återtogs.
3160 hade föreningen långt innan (oktober 1963) erhållit deposition på och enligt Unvér 1960 var det detta lok föreningen hade intresse av.

Det är inte klarlagt om orsaken till att depositionerna (lok 3069 och ett antal vagnar) drogs tillbaka. Det går naturligtvis att spekulera o tolka Bengt Unvérs planer såhär drygt 50 år i efterhand. Men ingenting har framkommit om det var en frivilligt återtagande med Unvérs samtycke (t.ex. anpassa kostymen inför mer permanent lösning) eller om han ställdes inför beslut och påtryckning genom andra aktörer. Vi har följande aktörer som kan ha sin del i beslutet.
Bengt Unvér som privat person / Föreningen / Linköpings kommun / SJ (byrådirektör Axhamre var part i återtagandet av depositionen enligt Brännlund) / Järnvägsmuseum (Alrenius) samt SJ Wilhelm Scherman som framstår som en person som i högsta grad var delaktig i föreningens framväxt innan han flyttade söderut.

Det är kanske dags att nöja sig med att det skedde men svårare att dra slutsats om orsaken. Såvida inte Anders Janson / Brännlund / Brimalm m.fl har något ytterligare att tillföra. Därutöver handlingar från föreningens eget arkiv.
Personligen är jag tacksam för vad Unvér och hans kollegor åstadkom i föreningens barndom och alla som bidragit att hålla föreningen igång fram tills nu. utan Bengt Unvér m.fl initiativ hade kvarvarande rullande material i Linköping sannolikt varit skrotade och vi hade inte haft ett fint (måvara stillastående) museum i Valla. Rullande materialen är skyddade genom Järnvägsmuseet och linköpings kommun. Hade inte kunnat bli en bättre lösning.

Kanske också är dags att acceptera många föreningars ledare (lång tid tillbaka) hade en ledarstil som inte skulle fungera idag. Det finns många exempel på föreningar som startade tack vare starka personligheter men som gärna agerade på egen hand och på sitt sätt. Men vi har samtidigt att tacka dessa ledare för att vi har fått järnvägshistoria och inte minst rullande material bevarat till eftervärlden.

Personligen är jag tacksam för vad Unvér och hans kollegor åstadkom i föreningens barndom och alla som bidragit att hålla föreningen igång fram tills nu. utan Bengt Unvér m.fl initiativ hade kvarvarande rullande material i Linköping sannolikt varit skrotade och vi hade inte haft ett fint (måvara stillastående) museum i Valla. Rullande materialen är skyddade genom Järnvägsmuseet och linköpings kommun. Hade inte kunnat bli en bättre lösning

I´ll drink to that, som fransmännen säger ;-) Och -som jag brukar påpeka i dylika sammanhang (nu senast på MRO-mötet i Linköping när jag sade några ord till JMF´s minne)- det må vara en (onödig?) sak att gråta över spilld mjölk, men det viktigaste är att se till att inte mer mjölk spills när sådan ändå finns kvar. I Valla i detta fall.

/ L G :-)

Jag får tacka för inlägg som inte innehåller vare sig gamla eller nya konspirationsteorier. JMF:s verksamhet syntes mycket utåt, åtminstone deras ambitioner, tack vare pressen, journalisten Sune Lantz på bl.a. Signalen, de järnvägsmuseala riksdagarna etc. Det borde finnas någon form av protokoll bevarade... Det var inte bara fordon utan även byggnader som det var dragkamp om. Ett exempel är stationshuset i Bersbo. Det var flera byggnader som var av intresse för det blivande järnvägsmuseet. Linköping norra, Halleby, Bersbo, Söderköping etc. Hela lokstationen vid Linköping norra fanns med i de tidiga planerna. Hur som helst så slutade det hyfsat lyckligt för stationshusen i Halleby och Bersbo trots att de fick flyttas från sin ursprungliga plats.

Jag har några artiklar men jag ska be att få återkomma. De kräver lite bearbetning.

/Ola

Jag får tacka för inlägg som inte innehåller vare sig gamla eller nya konspirationsteorier. JMF:s verksamhet syntes mycket utåt, åtminstone deras ambitioner, tack vare pressen, journalisten Sune Lantz på bl.a. Signalen, de järnvägsmuseala riksdagarna etc. Det borde finnas någon form av protokoll bevarade... Det var inte bara fordon utan även byggnader som det var dragkamp om. Ett exempel är stationshuset i Bersbo. Det var flera byggnader som var av intresse för det blivande järnvägsmuseet. Linköping norra, Halleby, Bersbo, Söderköping etc. Hela lokstationen vid Linköping norra fanns med i de tidiga planerna. Hur som helst så slutade det hyfsat lyckligt för stationshusen i Halleby och Bersbo trots att de fick flyttas från sin ursprungliga plats.

Jag har några artiklar men jag ska be att få återkomma. De kräver lite bearbetning.

/Ola

Här kommer en från Signalen 8/1964. Jag har även hittat några tidiga Tåg och Spår. Återkommer.

[image]

Det "kvarglömda" loket:

Expressen 1959-10-23:
[image]

Dagens Nyheter 1959-10-24:
[image]

[image]

SJ-nytt 21/1959:
[image]

Det "kvarglömda" loket:

Tack Ola för din hänvisning till tidningen ang. det kvarglömda loket L19p 3069 i Spångenäs efter nedläggningen av linjen Spä-Vib sept. 1958. Det har flera ggr framkommit att detta bara är en skröna och inte hade något med verkligheten att göra. Detta är en absolut sanning att loket lämnades inlåst inne i trästallet som f.ö fortfarande finns kvar ännu idag men flyttat till Vibo några km därifrån längs linjen till en åkeriägare som köpte stallet till sin verksamhet för garagering av sin lastbil vilket ägde rum i slutet av 1950-talet. Eftersom vändskivan avlägsnades strax efter nedläggningen och skrotades så uppstod en liten krater motsvarande skivans längd utanför stalldörrarna vilket föranledde vissa problem att få ut ångloket vid stallets bortforsling och gav en aning mer-jobb för gubbarna med att fylla upp gropen med slipers och lägga ut ett par skenlängder över "kratern". Detta är ingen skröna utan en ovanlig ferrovial historia att spara till eftervärlden "typ tänkte inte på det" som Peter Dalle så fryntligt uttryckte sig på Patentverket i komedin med Lasse o Månsson.
Jag har hela tiden framhärdat att detta är sanningen och min källa är från f.d signalreparatören Wilhelm Häggström i salig åminnelse som såg hela förfarandet hälsar Palle i Vika som f.ö åkte på gamla Spångenäslinjen redan på NVHJ-tiden fram till nedläggningen 1958
Vi är inte många kvar i livet som åkt på denna bana tyvärr.:-(

Det "kvarglömda" loket:

Tack Ola för din hänvisning till tidningen ang. det kvarglömda loket L19p 3069 i Spångenäs efter nedläggningen av linjen Spä-Vib sept. 1958. Det har flera ggr framkommit att detta bara är en skröna och inte hade något med verkligheten att göra. Detta är en absolut sanning att loket lämnades inlåst inne i trästallet som f.ö fortfarande finns kvar ännu idag men flyttat till Vibo några km därifrån längs linjen till en åkeriägare som köpte stallet till sin verksamhet för garagering av sin lastbil vilket ägde rum i slutet av 1950-talet. Eftersom vändskivan avlägsnades strax efter nedläggningen och skrotades så uppstod en liten krater motsvarande skivans längd utanför stalldörrarna vilket föranledde vissa problem att få ut ångloket vid stallets bortforsling och gav en aning mer-jobb för gubbarna med att fylla upp gropen med slipers och lägga ut ett par skenlängder över "kratern". Detta är ingen skröna utan en ovanlig ferrovial historia att spara till eftervärlden "typ tänkte inte på det" som Peter Dalle så fryntligt uttryckte sig på Patentverket i komedin med Lasse o Månsson.
Jag har hela tiden framhärdat att detta är sanningen och min källa är från f.d signalreparatören Wilhelm Häggström i salig åminnelse som såg hela förfarandet hälsar Palle i Vika som f.ö åkte på gamla Spångenäslinjen redan på NVHJ-tiden fram till nedläggningen 1958
Vi är inte många kvar i livet som åkt på denna bana tyvärr.:-(

Tack Ola att du fick fram källorna till historien. Tack Palle om uppgiften om försäljningen av lokstallet och att det kanske finns kvar?

Skrönor brukar allmänt ha en sanning i botten som sedan förvanskas mer eller mindre på vägen (och ibland blir flera olika skrönor).
Man kan säga att artikeln i DN från början var en skröna med delvis sannings innehåll (jmf med artikeln i SJ nytt).

Att åkaren köpte stallet vid någon tidpunkt och kanske blev förvånad av att se loket var säkert inte en skröna. Salig Häggström (som jag fick nöjet att träffa för mer än 50 år sedan) var mycket insatt om vad som skedde på smalspåret.

Den historia (skröna?) jag hört hört i flera sammanhang var att fadäsen upptäcktes först sommar/höst 1963 när loket (3069) skulle dras ut från Spångenäs lokstall till Vislanda för skrotning. Loket hade vid den tidpunkten nyligen blivit slopad för skrotning. Detta var kort tid innan innan loket deponerades till Linköpings föreningen.

Det finns flera uppgifter (från bl.a källorna Brännlund och Anders Jansson) att loket kvarstod I Spångenäs bl.a sommaren 1963. D.v.s långt efter historien om det kvarglömda loket 1959. Det finns inga kända observationer av loket på annan plats än Spångenäs mellan 1959-1963.

Att loket skulle dragits ut och stått utomhus i Spångenäs är inte särskilt realistiskt. det fanns gott om järnvägsintresserade och fotografer då som skulle förevigat loket på bild.
En hypotes är att åkeri ägaren köpte lokstallet senare (tidigast) 1963 sommar/höst när lokutdragningen sannolikt skedde (och som enligt SJ nytt inte skulle bli komplicerad).
Samtidigt har Jöran Johansson tidigare skrivit här att han själv såg att lokstallet var kvar 1966. (???)

Men visst är det en bra story (det kvarglömda loket) i likhet med andra järnvägs skrönor som florerar och som också innehåller mer eller mindre sanning.

Lite noteringar i sammanhanget:

1962-09-07 Miö 2 2442 Sgr 432
Skrivelse till Dc I
Något behov av ånglok föreligger inte längre vid 2ms. Litt S2p används någon enstaka gång på f.d. MÖJ för vagnslastgods men kan ersättas med litt Z4p. Ångloksbehov av militära skäl föreligger ej. Samtliga lok bör därför skrotas:
• Litt Gp nr 3117 avställt
• Litt Gp nr 3119 avställt
• Litt Gp nr 3120 avställt
• Litt Gp nr 3133 avställt
• Litt L18p nr 3147 avställt
• Litt L18p nr 3148 kan användas
• Litt L19p nr 3069 avställt
• Litt N4p nr 3159 kan användas
• Litt N4p nr 3160 avställt
• Litt N4p nr 3161 avställt
• Litt N6p nr 3164 kan användas
• Litt S2p nr 3037 avställt
• Litt S2p nr 3089 avställt
• Litt S2p nr 3090 kan användas

1963-04-24 Mbr 264 Sgr 413 Sgr 432
Skrivelse till Dc I - Svar på 1962-10-10
Skrotning:
• Litt L18p nr 3147 skrotas i Vs
• Litt L19p nr 3069 skrotas i Vs
• Litt N4p nr 3160 skrotas i Vs
• Litt S2p nr 3037 skrotas i Vs
• Litt S2p nr 3089 skrotas i Vs

1963-06-20 Miö 2
Skrivelse till Ti 2
• Litt L18p nr 3147 Avställt vid Nrö
• Litt S2p nr 3037 Avställt vid Lp
• Litt L19p nr 3069 Avställt i Spångenäs lokhus

1963-08-12 Dc I 31940 Sgr 41
Skrivelse till Miö 2 (Miö 2 3388 Sgr 413)
Litt L18p nr 3147 har av Järnvägsmuseum deponerats hos Tjustbygdens kulturhistoriska förening i Västervik.

1963-10-10 Mbr 264 Sgr 413 Sgr 432
Skrivelse till Dc I
Skrotning:
• Litt L15p nr 3144 skrotas i Vs panna 2493
• Litt L18p nr 3148 skrotas i Vs panna 2443
• Litt N4p nr 3159 skrotas i Vs panna 2454
• Litt N4p nr 3161 skrotas i Vs panna 2456
• Litt N6p nr 3164 skrotas i Vs panna 2459
• Litt S2p nr 3089 skrotas i Vs panna 2223
• Litt S2p nr 3090 skrotas i Vs panna 2224
Upphävt skrotbeslut:
• Litt L18p nr 3147 Järnvägsmus panna 2438
• Litt L19p nr 3069 Järnvägsmus panna 2203
• Litt N4p nr 3160 Järnvägsmus panna 2455
• Litt S2p nr 3037 Järnvägsmus panna 1938

Om loket vet jag ingenting, men att lokstallet och vändskivan kvar fanns 1966 är det ingen tvekan om. Jag tog en bild som tydligt visar hur det såg ut den 16 augusti det året. Jag har kollat på mina negativ för att försäkra mig om att jag inte tagit fel på datum och det råder ingen tvekan. Bilden är från den 16 augusti 1966. Jag har lagt in den på banvakt.se och visar den även här

[image]

Ja nog finns vändskivegraven kvar, men var är vändskivan? Jag tycker det ser ut som en slipersuppallning med lite räls på, och den är inte ens centrerad i graven.
Kent

Ja nog finns vändskivegraven kvar, men var är vändskivan? Jag tycker det ser ut som en slipersuppallning med lite räls på, och den är inte ens centrerad i graven.
Kent

Nog är vändskivan där tycker jag mig se. Men den saknar gångbord mm, det som sticker ut torde väl vara konsolerna som hållit gångborden.

/HP

Ja nog finns vändskivegraven kvar, men var är vändskivan? Jag tycker det ser ut som en slipersuppallning med lite räls på, och den är inte ens centrerad i graven.
Kent

Nog är vändskivan där tycker jag mig se. Men den saknar gångbord mm, det som sticker ut torde väl vara konsolerna som hållit gångborden.

/HP

Instämmer. Och hur den skulle vara ocentrerad förstår jag inte,

För övrigt tack Jöran för en härlig bild. Den väckte barndomsminnen från när jag som liten liten grabb hängde med farsan och morfar på deras järnvägsnördresor till liknande kvarvarande slumriga små stationsidyller på olika sidobanor. Tyvärr var varken farsan eller morfar fotointresserade, hade varit kul att haft bilder från dessa resor idag att titta på. Hade varit kul att se vilka platser som besöktes, jag minns bara enstaka och det är från när jag blivit några år äldre. Klavreström var en favorit, besöktes en hel del då vi ofta semestrade i närheten. Sen minns jag diverse besök utmed Karlshamn - Ryd, då var jag väldigt liten men minns det för jag tyckte banan och stationer var så mysigt igenväxta och ödsliga. Det var dessutom min första smalspårsupplevelse och någonting i mig tilltalades av det, miljöerna, ödsligheten, dom smala "igenväxta" spåren, dom små loken, "dom konstiga låga vagnarna med vanliga vagnar ovanpå". Hade varit väldigt kul att haft bilder därifrån, vi besökte alla stationer vid olika tillfällen och fick t.o.m åka med en delsträcka på vuten med morfar medan farsan körde bilen parallellt. Minns det som att det var från Fridafors och söderut, men skulle kunna varit från Ryd då vi ofta stannade och handlade där, när morsan och mormor handlade gick vi alltid ner till stationen.

Jag missade perspektivet och trodde att högra gravkanten låg bakom slybuskarna. Med en närmare titt är jag helt med på noterna.
Kent

Om loket vet jag ingenting, men att lokstallet och vändskivan kvar fanns 1966 är det ingen tvekan om. Jag tog en bild som tydligt visar hur det såg ut den 16 augusti det året. Jag har kollat på mina negativ för att försäkra mig om att jag inte tagit fel på datum och det råder ingen tvekan. Bilden är från den 16 augusti 1966. Jag har lagt in den på banvakt.se och visar den även här

Jag har också hört historien om vändskivan. Jag har också sett bilder från 1964 då den bevisligen fanns kvar. Men man kan väl tänka sig att det egentligen skulle ha kunnat handla om att spåret till vändskivan varit rivet och att man fick bygga ett provisoriskt spår för att få ut loket? Med tiden kan ju detta ha utvecklats till den borttagna vändskivan? För på bilden är ju spåret borta och jag är inte heller säker på att det låg kvar 1964. Så något korn skulle det ju kunna finnas.

F ö finns ju en liknande historia om Stafsjö Järnvägs lok 1 som skulle ha glömts kvar i Stafsjöbruk när rivningslaget passerade. Där skulle man ha fått lägga ut spåret igen…

Ante

Om loket vet jag ingenting, men att lokstallet och vändskivan kvar fanns 1966 är det ingen tvekan om. Jag tog en bild som tydligt visar hur det såg ut den 16 augusti det året. Jag har kollat på mina negativ för att försäkra mig om att jag inte tagit fel på datum och det råder ingen tvekan. Bilden är från den 16 augusti 1966. Jag har lagt in den på banvakt.se och visar den även här

Jag har också hört historien om vändskivan. Jag har också sett bilder från 1964 då den bevisligen fanns kvar. Men man kan väl tänka sig att det egentligen skulle ha kunnat handla om att spåret till vändskivan varit rivet och att man fick bygga ett provisoriskt spår för att få ut loket? Med tiden kan ju detta ha utvecklats till den borttagna vändskivan? För på bilden är ju spåret borta och jag är inte heller säker på att det låg kvar 1964. Så något korn skulle det ju kunna finnas.

F ö finns ju en liknande historia om Stafsjö Järnvägs lok 1 som skulle ha glömts kvar i Stafsjöbruk när rivningslaget passerade. Där skulle man ha fått lägga ut spåret igen…

Ante

Jo, men det är ju precis det som man kan utläsa av det som skrevs i pressen 1959. Just då skulle loket stå kvar men att man skulle bygga ett provisoriskt spår för att få ut det var planerat.

/Ola

Jag har begravt en av dem som var med i rivningslaget vid Stafsjöbanan. Han har bekräftat - många år innan det var dags för begravning.

Det "kvarglömda" loket:

"typ tänkte inte på det" som Peter Dalle så fryntligt uttryckte sig på Patentverket i komedin med Lasse o Månsson.

Om vi nu ändå är inne på rätt och inte så är det väl ändå i humorserien Lorry Peter Dalle som i form av uppfinnare gör ett (av många) hos Claes Månsson på patentverket?

Jag tackar för förtroendet, men det finns andra som har bättre kunskaper om dessa frågeställningar. Till exempel Per-Olov Brännlund som skrivit ett inlägg i denna tråd. Jag har visserligen varit medlem i Järnvägarnas Museiförening i många år, men i huvudsak passiv sådan. Mitt järnvägsmuseala engagemang har i huvudsak koncentrerats till föreningen i Vadstena från 1975 och framåt. Jag har inget av egna minnen att tillföra när det gäller turerna kring olika fordon i samband med Linköpingsmuseet eller de olika lokaliseringsalternativen för detta.

Efter så många år har inblandade personer gått bort och kan inte intervjuas. Personliga minnesbilder efter så många år är i alla händelser osäkra om inte flera kan ställas mot varandra och jämföras. Vad är minnen och vad är rykten eller funderingar?
Naturligtvis finns Linköpingsföreningens arkiv som kanske kan ge en del svar.

Men WFJ firar jubileum 2024, 150 år för banan och 50 år för den föreningen. Om jag ska engagera mig i något bokprojekt om järnvägsmuseal historia så blir det i så fall något som aktualiseras av detta jubileum.

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Fråga till Christer Brimalm om fordonen på Linköping Norra (Järnvägs- och Museiföreningar)

Fråga till Christer Brimalm om fordonen del 1

Fråga till C. Brimalm om fordonen del 2 Lok 3037-3069-3144

Fråga till C. Brimalm om fordonen del 2 Lok 3037-3069-3144

Fråga till C. Brimalm om fordonen del 2 Lok 3037-3069-3144

Fråga till C. Brimalm om fordonen del 2 Lok 3037-3069-3144

Fråga till C. Brimalm om fordonen del 2 Lok 3037-3069-3144

Kd 692.

Kd 692 och vägen till bevarande.

Kd 692 och vägen till bevarande.

Kd 692 och vägen till bevarande.

Kd 692 och vägen till bevarande. H-O Björk

Fråga till C. Brimalm om fordonen del 2 Lok 3037-3069-3144

Fråga till Brännlund och Friberg om 3144

Fråga till Brännlund och Friberg om 3144

Fråga till Brännlund och Friberg om 3144

Fråga till Brännlund och Friberg om 3144

Intresant observation om 3144 i den tidigare tråden >>>

Intresant observation om 3144 i den tidigare tråden >>>

3144 m fl

Försök till slutsatser

Försök till slutsatser

Fråga till C. Brimalm om fordonen del 2 Lok 3037-3069-3144

Fråga till C. Brimalm om fordonen - JMF i Signalen

L19p 3069

L19p 3069

L19p 3069 och om skrönor

L19p 3069 och om skrönor

L19p 3069 och om skrönor

L19p 3069 och om skrönor

Jo, nog är där en vändskiva

Absolut...plus lite bardomsminnen från slumrande miljöer.

Absolut...plus lite bardomsminnen från slumrande miljöer.

L19p 3069 och om skrönor -en tänkbar variant..?

L19p 3069 och om skrönor -en tänkbar variant..?

L19p 3069 och om skrönor -en tänkbar variant..?

L19p 3069

Fråga till Christer Brimalm om fordonen på Linköping Norra