Det finns nu, utöver grafiska tidtabeller mm, även en del gamla tjänstetidtabeller på Svenska Järnvägsklubbens webbställe. När jag skannade in en tjänstetidtabell för Trafikförvaltningen Östergötlands smalspåriga järnvägar från början av 1950-talet noterade jag att det i avsnittet Allmänna bestämmelser finns några intressanta saker som gäller korsningar mellan väg och järnväg:

Kontrollsignallyktor

Enligt sidan 149 i tidtabellsboken (sidan 19 i filen) finns automatiska kontrollsignallyktor mot banan inte endast vid korsningar med ljus- och ljudsignaler, utan även vid många anläggningar med bevakade grindar eller bommar. På sidan 38 i filen finns en lista över "viktigare vägkorsningar", och där framgår att ungefär halva antalet korsningar med bommar eller grindar hade kontrollsignallyktor. Dessa lyktor visade ofärgat sken, till skillnad från lyktorna vid automatiska ljus- och ljudanläggningar som hade brandgult sken. I tabellen (till skillnad från den ovan relaterade texten) benämns kontrollsignallyktorna vid bom/grind inte "automatiska", vilket väl är rimligt eftersom bommarna/grindarna i sig var manuella, även om lyktornas funktion troligen var automatiskt styrd av bommarnas/grindarnas läge.

Brandgula kontrollsignallyktor vid automatiska vägskyddsanläggningar var vanliga även vid SJ, och hade kommit till eftersom lätta fordon (t ex rälsbussar) inte alltid påverkade de spårledningar som styrde vägskyddsanläggningarna. Kontrollsignallyktor med ofärgat sken motsvarar närmast V-signaler med rött/ofärgat sken, som vid denna tid började införas på SJ. Jag kan dock inte se att det i TÖJ tjänstetidtabell nämns något om att kontrollsignallyktorna vid bom-/grindkorsning normalt visade rött sken. Antagligen var de väl släckta när korsningen var öppen för vägtrafiken.

Känner någon till om kontrollsignallyktor med ofärgat sken existerade även på andra järnvägar?

Vikbolandsbanan befriad från nattlig bevakning för extra persontåg

På tidtabellens sida 174 (sidan 44 i filen) relateras ett beslut från Kungl. Maj:t om att järnvägen befriades från bevakning vid korsningar där tåg gör uppehåll omedelbart före vägen - dock endast för extra persontåg nattetid. Lite förvånande att sådana extratåg tycks ha varit så vanliga att järnvägen gjort sig besväret att få ett beslut från högsta ort om att slippa kalla ut vägvakterna.

Vägvakt medföljer tåget

På samma sida som kungliga beslutet om Vikbolandsbanans extra nattåg kan man läsa om förfarandet när rälsbuss skulle passera vägkorsningar där vägvakt inte var i tjänst - vägvakt fanns istället ombord på tåget. Medföljande vägvakter fanns även vid exempelvis Falkenbergsbanan, och om jag minns rätt skulle vakten där fälla bommarna innan tåget fick passera. Vid NÖJ och MÖJ tycks det ha räckt att tåget gjorde uppehåll före korsningen, varvid den medföljande vägvakten visade rött sken mot vägen.

I ett fall skulle den medföljande vägvakten även fungera som tågklarerare vid Sköllersta. Ett liknande förfarande fanns för övrigt på Säröbanan; där var det tågbefälhavaren på vissa tåg som agerade tågklarerare och ordnade tågmöten.