I Nordamerika användes i järnvägens barndom (innan semaforerna) en signal som bestod av en mast i vilket man hissade upp en boll (nattetid en lykta) för att ge körbesked till tåg (därav begreppet "high ball"). Vid bankorsningar i plan hade man en rad bollar på linan och körbesked till olika spår gavs genom att man drog i linan så att rätt antal bollar syntes (ovanför det skyddsrör som omslöt linans nederdel), och dessa signaler överlevde förvånansvärt länge.

Även i Europa förekom dylika signaler, där man hissade upp en rund kula eller en korg.

Förekom några dylika signaler i Norden?

I Danmark användes på den första banan Köpenhamn - Roskilde, öppnad 1847, en "optisk telegraf" för kommunikation mellan banvakterna, däremot inte för signalering till tågen. Denna telegraf använde bollar (i mörker lyktor), t ex betydde en boll i toppen på stången att tåg var på väg från Roskilde, två bollar att ett tåg från Köpenhamn kunde förväntas. För att tillkalla hjälplok, eller informera om att hjälplok var på väg, hissades två bollar på ena sidan och en boll på andra sidan av masten. Det fanns även signaler för att tåg skulle stoppas eller köra långsamt. Källa: Jensen och Nielsen, "De danske jernbaners signaler och sikkerhedssystemer gennem 150 år" 1998 sid 14.

Inga uppgifter är kända om "bollsignaler" i Sverige, Norge och Finland. /up

Användandet som optisk telegraf till stations- och banpersonal verkar ha kommit från Tyskland. Jürgen Krebs skriver i "Blocksignal frei" om dylika signaler (på tyska kallade "Ballonsignal" eller "Korbsignal" beroende på det upphissade objektets typ) på 1840- och 50-talet.

Bl.a. återges i boken illustrationer från 1847 års reglemente för Oberschlesischen Eisenbahn, men där var det något annorlunda: på en mast satt två semaforvingar (som en T-signal) och en upphissningsanordning för en korgformad indikator. Semaforvingarna användes som optisk telegraf till fast personal för att visa att tåg var på gång och i vilken riktning, medan korgsignalen var avsedd för förarna och visade banans status: korgen i topp = kör, korgen på halv stång = varsamhet, korgen i botten = stopp. Denna signalering avsåg inte att skapa blocksträckor, utan att varna för fel på själva banan.

Tack. Det var det jag trodde.

Användandet som optisk telegraf till stations- och banpersonal verkar ha kommit från Tyskland. Jürgen Krebs skriver i "Blocksignal frei" om dylika signaler (på tyska kallade "Ballonsignal" eller "Korbsignal" beroende på det upphissade objektets typ) på 1840- och 50-talet.

Kan tilläggas att den danska optiska telegrafens "bollar" var bollformade korgar.

Var korgarna målade ?
Vilken kulör ?