I stort sett alla spår på (dåvarande bangården) hade värmeposterna i söder. Det fanns några få undantag men mest på andra spår på bangården. Dock vill jag så här, bortåt förtio år efter mitt sista skift på växlingen före pension, minnas att ett undantag fanns ungefär där loken står men att den/de värmeposterna kom till när fd 1435-spåret från Albano lades ner och två (långa) stumpar spikades in till 891 mm. Det gjordes inte förrän en bit in på 70-talet, som jag förstått det.

Jag har lite svårt att förstå vilket spår loken står på, men om tesen om värmeposterna i söder stämmer så hade alltså den dåvarande växlingspersonalen på Stockholm Ö för vana att hänga upp varningsskylt i norra änden om fordonssläpan värmekopplades, alltså med matning från söder.

Om man bommade någonting i hanteringen av värmekopplingen, tex att "rycka kabeln" från ett värmekopplat fordon utan att först bryta strömmen, eller att värmekoppla samma vagnar från två håll tex med ett lok i "andra änden" från värmeposten sett, så kunde det ibland bli lite spännande. Ibland blev det till och med lite onödigt spännande... Det var ju trots allt frågan om 1500 kV och det kunde vara en *piiiip* massa A som låg på om 11-12 vagnar stod värmekopplade en vinterdag med "tvåans läge" på alla vagnarnas värmekontaktorer.

Det där tror jag alla i växlingspersonalen lärde sig den hårda vägen, gärna vid halv fyratiden en vintermorgon. Även jag. Jag hade gått ut på första brytarrundan och skulle bland annat bryta för två sammankopplade tidiga morgontåg (5 + 6 vagnar och ett par dragfordon, vill jag minnas) vid strax efter 3.30, men trött och sömndrucken bröt jag vid posten på spår 9 men ryckte kabeln på spår 10 (de båda värmeposterna stod invid varandra). BAAAANNG...! :-| :-D