Jag trodde jag hade flera bilder där driftradion kommit med men det visade sig att de oftast hamnat utanför bild. Men jag hittade hur som helst två bilder tagna i samband med test av SAB-hjul på Rc. Som jag uppfattade testresultatet, blev det inget med sådana hjul på Rc.

Åhå, HP 9882A terminal i bakgrunden... http://www.hpmuseum.net/display_item.php?hw=241

Fanns det ett HP9830A-maskin ombord i vagnen ?

https://www.hpmuseum.org/hp9830.htm

Ma-labb körde HP som insamlingssystem för mätdata en period.
Som jag minns det är min information mer från senare delen av 80-talet, men kan mycket väl ha funnits långt tidigare.
Oklart vilken/vilka modell/er det rörde sig om.

/Per

HP-bildskärmterminaler användes även i samband med AXE-systemet från L M Ericsson. I bilden kontrollrummet för världens första kommersiella AXE-telefonstation (TKUA) som fanns i Åbo. Hörnet i bilden kom senare att bli min arbetsplats under ungefär 10 år och herrn till vänster blev min arbetsledare och damen till höger min kollega. HP-terminalen användes för ordinarie kommunikation med systemet (organtyp DH) parallellt med Philips-skrivarterminalerna (organtyp TW) men den användes även under start av systemet om allt hade gått galet. Man vred då om en nyckel i CPT-panelen (anordningen med knappar och lampor) i stativet bakom terminalen varefter man kunde beordra bl.a. laddning av centralprocessorn från någon av bandkassetterna som syns i bilden med speciella kommandon som skiljde sig från AXE-systemets vanligtvis använda. Telefonstationen hade ca 14000 linjer i abonnentsteget och galvanisk genomkoppling av både abonnentsteg och gruppväljarsteg med relämatriser på kretskort med 64 reedreläer per kort (kopplingssystem APT 210 04). Totalt fanns ca 250000 reläer i anläggningen.

Inget av tekniken vi ser i bilderna finns kvar i dag, tyvärr. Däremot arbetar jag fortfarande med AXE-systemet, över 40 år senare. AXE-systemet är fenomenalt långlivat och det kommer att fylla 50 år i kommersiell drift.

Här ser vi centralprocessorn APZ 210 03 i världens första digitala AXE-telefonstation (DGV, TKUD) i Åbo 1978 med tillhörande terminalutrustning. Herrn som använder HP-terminalen var ingenjör vid L M Ericsson. Bakom fönstren skymtar en av AKE13-anläggningens fyra processorer APZ 130 med ferritkärneminnen (de större lådorna i stativen). DGV-stationen var ursprungligen närmast en demonstrationsanläggning som förmedlade trafik mellan stadens nyare koordinatväljarstationer ARF 102 som använde MFC-signalering. Senare kom den i ombyggt och moderniserat utförande att utgöra den viktigaste knutpunkten för hela åbonätet med en trafikvolym som uppgick som mest till ungefär 4000 Erlang.

Senare blev jag centralchef för verksamheten, avvecklade anläggningen och organiserade överkopplingen av trafiken till andra telefonstationer som delvis fortfarande är i drift. Jag har även under senare år avvecklat all kretskopplad telefoni i abonnentgränssnittet och känner att jag har gjort min insats för den publika telefonin och kan sysselsätta mig med annat roligare, exempelvis köra tåg.

Är det denna du menar, fanns bl a på Rc. Det fanns även en annan modell, Typ DRE. Som jag inte sett, jag gissar att den kanske fanns på pendeltågen.

Pendeltågen och TGOJ:s drivfordon hade tågradio som var mer anpassad för trafiken. Driftradion var som jag har förstått det först framtagen för banavdelningens behov.

Fast det var samma huvudenhet, hos banavdelningen kombinerad med ett stort batteri, i fordonen placerad i en centralenhet.

Och man använde samma kanal. Dock gick det även att använda dem som "walkie-talkie", men då med begränsad räckvidd.

Pendeltågen och TGOJ:s drivfordon hade tågradio som var mer anpassad för trafiken. Driftradion var som jag har förstått det först framtagen för banavdelningens behov.

På Bjärka Säby - Västervik försvann telefonnätet redan på 70-talet. När vet jag inte, men efter 1975 har jag för mig. För kommunikation mellan tkl och tåg så fick man ett antal driftradioapparater som hade fått en tillsats som gjorde att föraren kunde ställa in sitt tågnummer på denna. Kommer inte ihåg om det var hela tågnummeret eller 3 sista siffrorna. Tror det var 3 siffror med med de 2 sista som avslut. Exempelvis tåg 2121 blev 221. Genom detta kunde tkl ringa upp berört tåg direkt utan att göra gruppanrop. Eftersom de var bärbara utan hållare i fordonet så behövde batteriet bytas eller laddas vilket gjordes i Västervik.
Fungerade bra, bara man kom ihåg att byta/ladda batteri, tills NMT kom på Y1:orna. Tror inte det förekom någon annanstans i Sverige.
Samma gällde när man körde TGOJ X21 i Östergötland. Då fick man ta med sig en bärbar driftradio som inte gick att ställa in tågnummer för kommunikation med tkl/fjtkl. Där hade vi ett schema på hur de skulle användas och byta/ladda batteri på för att det hela skulle gå runt.
Sen får man inte glömma bort den bärbara radio/telefon modell kylväska som användes för kommunikation på smalspåret Västervik-Hultsfred. Länken går till en bild där den syns till höger när lokförare Paalberg framför tåget.
https://digitaltmuseum.se/021018119118/forarhyttinterior-fran-yp-874-lokforare-h-paalbe...