Kære Forum,

På det danske Jernbanehistorisk Forum volder dette udaterede fotografiske postkort p.t. problemer:

Vi ser en industri af en slags, muligvis er der 2 sporvidder. Lokomotivet t.h. synes smalsporet. Større udsnit kan ses på det danske forum.

Kan det evt. være i Sverige?

Bedste hilsener
Niels

Kære Forum,

På det danske Jernbanehistorisk Forum volder dette udaterede fotografiske postkort p.t. problemer:

Vi ser en industri af en slags, muligvis er der 2 sporvidder. Lokomotivet t.h. synes smalsporet. Større udsnit kan ses på det danske forum.

Kan det evt. være i Sverige?

Bedste hilsener
Niels

Verkar att vara Domnarvet.

Domnarvet under byggnad. Länk

Hej,

Mange tak for svaret.

Stora Kopparbergs Lok N:r 6. Tillverkare: Falun år 1905. Tillverknings-n:r 47. 693 mm. ID: JvmKDAJ07386.

"Stora Kopparbergs lok nr 6 tillverkades 1905 av Vagn- & Maskinfabriken i Falun för användning vid pappersbruket i Kvarnsveden, som gemensamt med järnverket i Domnarvet försågs med ett bansystem med 28 verktums spårvidd (693 mm)."

Bedste hilsener
Niels

Hej,

Mange tak for svaret.

Stora Kopparbergs Lok N:r 6. Tillverkare: Falun år 1905. Tillverknings-n:r 47. 693 mm. ID: JvmKDAJ07386.

"Stora Kopparbergs lok nr 6 tillverkades 1905 av Vagn- & Maskinfabriken i Falun för användning vid pappersbruket i Kvarnsveden, som gemensamt med järnverket i Domnarvet försågs med ett bansystem med 28 verktums spårvidd (693 mm)."

Bedste hilsener
Niels

Det är definitivt inte Domnarvet. Hyttan där såg ut så här när den var nybyggd.

Handelstidningen

På den ursprungliga bilden är det kalkugnar och jag tror som flera på Jernbanehistorisk forum att det är en cementfabrik. Det passar inte in på de svenska. Jag ska kolla vidare bland kalkbruk, men jag tror att man måste förflytta sig. Tyskland?

Tak for svar, Ola.

Jeg fandt da heller ingen kegleformede schaktugnar i "den million Domnarvet-billeder", jeg har gennemset.
Så back to Square One :-| .

Bedste hilsener
Niels

Det ser nästan mer ut som någon slags kemisk fabrik än som en cementfabrik.

Jag har tittat på några gamla bilder av Fosfatbolagets anläggningar, visst finns det en del likheter men jag ser inget som verkar stämma hundraprocentigt med bilden.
Den ursprungliga fabriken i Gäddviken går bort eftersom den låg i mycket bergigare omgivningar.
Ljungaverk hade kalkugnar men de var mindre i förhållande till omgivande byggnader och dessutom bara tre. Dessutom tycks Ljungaverk från början ha haft nästan uteslutande tegelbyggnader, inga träskjul. Och Ljungaverks svalltorn för vattenkraftanläggningen borde ha synts på bilden.
Månsbo-området har jag inte hittat någon bra bild på men jag tror aldrig det fanns någon anledning att ha kalkugnar där.
Ceres i Göteborg passar bra in när det gäller mängden gyttriga träbyggnader men jag tror inte det fanns kalkugnar där heller.

Skulle det kunna vara någon av de industrier som växte upp på Stallbackaområdet i Trollhättan under 1910-talet?

Jo visst kan det vara Domnarvet. Verkets metallurgiska del byggdes med fyra masugnar och fyra rostugnar. Det vi ser på bilden är de fyra rostugnspiporna. De syns också under byggnad på BD:s länk.
Det gick också åt stora mängder kalk, men i byggnadsbeskrivningen (Jernkontorets annaler, C. Wittenström) nämns inga kalkugnar. Det ansågs nog som en onödig investering eftersom det fanns gott om kalkbruk i omgivningen.
Kent

Det ser nästan mer ut som någon slags kemisk fabrik än som en cementfabrik.

Jag har tittat på några gamla bilder av Fosfatbolagets anläggningar, visst finns det en del likheter men jag ser inget som verkar stämma hundraprocentigt med bilden.
Den ursprungliga fabriken i Gäddviken går bort eftersom den låg i mycket bergigare omgivningar.
Ljungaverk hade kalkugnar men de var mindre i förhållande till omgivande byggnader och dessutom bara tre. Dessutom tycks Ljungaverk från början ha haft nästan uteslutande tegelbyggnader, inga träskjul. Och Ljungaverks svalltorn för vattenkraftanläggningen borde ha synts på bilden.
Månsbo-området har jag inte hittat någon bra bild på men jag tror aldrig det fanns någon anledning att ha kalkugnar där.
Ceres i Göteborg passar bra in när det gäller mängden gyttriga träbyggnader men jag tror inte det fanns kalkugnar där heller.

Skulle det kunna vara någon av de industrier som växte upp på Stallbackaområdet i Trollhättan under 1910-talet?

Tanken om kemianläggning har slagit mig också.
Efter att ha bläddrat igenom "Stockholms Superfosfat fabriks Aktiebolag 1871-1946" kan man dock sannolikt avföra anläggningarna tillhörande det bolaget, ingen av bilderna i boken liknar anläggningen på Niels ursprungsbild. Superfosfat har genom åren ägt en större del av de kemianläggningar som fanns på tidigt 1900 tal.

Övrig bildgoogling efter kalk och cement på svenska och tyska har har inte heller givit något av en anläggning som överensstämmer med bilden.

Men är de under byggnad eller rivning?

Treskensspåret ser ut att delvis ha blivit av med sin smalspårsräl.

I BD:s länk ser man ugnarna under byggnad. I ursprungsbilden är de nog i normal drift. Den pipa som saknar sin översta del är säkert under reparation. Vid rostningen sker den i ugnarna som ligger nere i byggnaden. Piporna är i princip skorstenar som leder bort gaserna. Syftet med rostugnar är att göra järnmalmen mer lättreducerad i masugnen, men som bieffekt frigörs svavel som går bort som svaveloxider och av luftfuktigheten bildar svavelsyra. Denna fräter på teglet i piporna (framför allt övre delen) och man måste mura om då och då. Man kan få intrycket av att taket är under rivning, men mellan piporna finns inget tak, så själva byggnaden ser ut att vara intakt. Allt tyder alltså på att bilden är tagen under tiden som Domnarvet använde rostugnar.
Kent

Tyvärr måste jag anmäla en avvikande åsikt, det förefaller mycket osannolikt att bilden föreställer Domnarvet.

o Något liknande foto har mig veterligt aldrig förekommit tidigare.
o Från vilket håll skulle fotot vara taget?
o Och viktigast: var skulle Dalälven befinna sig - bakom, till höger eller till vänster om fotografen?

Jag sätter 20 spänn på att det inte rör sig om Domnarvet (och 20 spänn är mycket för en snåljåp som jag...)

Olle S

Höganäs?

Jag sätter inte emot! Nu skrev jag ju att det kunde vara Domnarvet med tanke på den slående likheten med BD:s länk. Det finns några andra bilder från Domnarvet, bland anat med den stensatta sluttningen, men där ligger rostugnarna precis utanför bildkant och ger ingen konfirmation. De bilderna anges tagna från en ö i Dalälven. Jag har ingen lokalkännedom från Domnarvet så dina synpunkter känns relevanta.
Men om det inte är Domnarvet tror jag inte att bilden är från Sverige. Något annat verk med fyra rostugnar fanns mig veterligt inte. Dåtida kalkugnar och rostugnar var tämligen lika i sin konstruktion; satsugnar där man chargerade ugnen, genomförde processen, tömde ugnen och började om igen. Piporna var oftast betydligt kortare, särskilt på kalkugnar. Detta för tankarna till kontinenten, och då tror jag vi kan besvara den ursprungliga frågan med att det inte är Sverige!
Kent

Tack för att Du besparar mig tjugokronorsexpensen!

Domnarvet har en stor plats i mitt hjärta: Första "riktiga" arbetet var lastbilschaufför där under somrarna i början på sjuttiotalet. Ödet fogade sig sedermera så att Domnarvet också blev min sista arbetsplats, närmare bestämt i februari -11. Mycket förändrades givetvis under dessa 40 år men grundstrukturen förblev densamma, huvudsakligen beroende på den icke flyttbara Dalälven.

Men en rostugnsfråga: Vilka sådana med satsvis rostning fanns det? De jag sett tycks alla ha varit kontinuerliga - i likhet med alla masugnar.

Olle S

Allt beror på tidsaspekten.
I mycket gamla tider rostade man öppet i gropar, sedan i slutna ugnar med skorstenspipa. I början använde man satsvis rostning men övergick så småningom till kontinuerlig rostning. I en masugn är hela ugnen ett schakt, uppsättning sker längst upp i toppen (kransen). En rostugn är mycket kortare och chargering sker i det relativt korta schaktet under skorstenspipan. Vid den tid som Domnarvet byggdes (1870-talet) skulle jag gissa att nybyggda rostugnar gjordes med kontinuerlig rostning, medan äldre mindre verk fortfarande var satsugnar. Bruket av rostugnar försvann i början av 1900-talet när succesivt olika metallurgiska utvecklingar (främst sintring) gjorde rostningen onödig. De rostugnar som står kvar som minnesmärken är ju från den senaste tiden av rostugnsepoken, så det är naturligt att det är schaktugnar man kan se idag.
Kent

Jag tror inte det är samma plats på trådstartsbilden och på länken. Inbördes avstånden mellan piporna stämmer inte överens, intilliggande hus har inte samma takform och byggnadsstil.