Angående begreppet slängskjuts så har jag som lokförare medverkat med detta på ett ställe i landet på 1980-talet.
Detta tillvägagångssätt användes i Trångsviken mellan Östersund och Storlien, åtminstone fram till sommaren 1984 då jag bytte stationeringsort.
Tåget var 9655 Storlien-Östersund som jag körde 28 gånger från sommaren 1981 till sommaren 1984, och 11 gånger av dessa var det växling i Trångsviken.
Det var vagnar till sågen där, och denna låg på en höjd på udden öster om stationshuset. Spåret dit låg i en högerkurva med ganska brant backe uppför.
Vagnarna dit hade man närmast lok vid ankomst Trångsviken, och för att slippa rundgångar med loket användes slängskjuts för att få vagnarna upp till sågen.
Vid de 11 växlingarna hade jag Da-mult två gånger, Dm tre gånger och Ma sex gånger.
Växlingen gick till sålunda: Loket med de aktuella vagnarna drog fram till östra växeln, och backades sedan tillbaka till spåret närmast stationshuset, till en bit väster om detta.
Tkl – som utförde växlingsarbetet - skruvade ut kopplet mellan lok och vagn så mycket det gick.
Sedan klättrade han upp på buffertbalken på loket. På Da-loken kunde han hålla sig i gångbryggan och på Dm och Ma fick han hålla sig i ledstången som går runt fronten under fönstren.
I backspegeln såg jag handen sträckas ut, ”Klart”, och jag drog på i lagom fart för att vagnarna skulle kunna rulla förbi växeln och en liten bit upp i backen. Sedan gjorde jag en liten lätt inbromsning så att kopplet slackade och växlaren lyfte av kopplet med foten eller med handen, jag såg ju inte detta från min plats. Han visade ”klart” igen, och jag ökade farten ordentligt fram till växeln där jag fick hålla igen lite för att växlaren säkert skulle kunna hoppa av. Jag stannade sedan hinderfritt bortom växeln.
Växlaren lade om växeln och vagnarna rullade upp mot sågen. Han följde efter vagnarna och lade en bromssko bakom den sista vagnen just när den stannade i backen och var på väg att rulla bakåt igen.
Växlaren gick ner och lade om växeln igen och jag backade in bakom denna, för att sedan köra framåt igen upp till vagnarna och skjuta dem upp till sågen. Det gällde att ha bromstrycksvakten urkopplad under skjutsmanövern eftersom man var tvungen att köra innan bromsen lossat helt. Det hade inte varit roligt att köra ur brytaren och sedan bli påkörd av vagnarna!
Jag gillade aldrig detta förfarande, utan tyckte det verkade livsfarligt för växlaren. Men Tkl där var en lång och stor man med händer stora som dasslock, så han fixade det.
Som ganska färsk lokförare år 1981 var det inte heller läge att ifrågasätta slängskjutsen med den barske tågklareraren, utan bara att ”gilla läget” och göra så gott man kunde. Men det gick bra alla elva gångerna, och det är väl preskriberat vid detta laget. Vilka tider!