Nynäsbana, SNJ, lite från 1960-talet - 2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Inspirerad av bilder från Stockholm så fortsätter jag med några bilder från Nynäsbanan, SNJ.

[image]
SNJ 13, nu som SJ T12 207 även kallad Blåslampan eller Månraketen p ga av ljudet från gasturbinen. Cst 1960-
[image]
SNJ 11, senare SJ T31 139. Cst 1960
[image]
SNJ XBF05 4, Tungelsta 31/3 1961
[image]
SNJ XBo4 9, datum och plats som ovan
[image]
SNJ XBo5 30, datum och plats som ovan.

Tack för mycket trevliga bilder //Björn

Tack så mycket, väl bekomme.
😉🤗!

Läckra bilder, tack för dem.
Hur funkade egentligen drivgasloken? Var väl i grunden vanliga dieselhydrauliska lok med en avgasturbin?

Läckra bilder, tack för dem.
Hur funkade egentligen drivgasloken? Var väl i grunden vanliga dieselhydrauliska lok med en avgasturbin?

Vill man ha en översiktlig redogörelse så tror jag att det mesta framgår av texten (både inlägg och citerad text) i det här inlägget, samt i andra inlägg i samma tråd.

Tack för länken.
Känns som en überkomplex lösning som borde kunnat avfärdas redan på ritbordsstadiet...

Den hade för sin tid en väldigt hög verkningsgrad (ökade 7%) så det var inte bara kattskit, och med bränsleinjektion i turbinen så kunde loken "överprestera" ganska rejält just i startögonblicken. Det krävdes två Dg-lok för att få med samma lass som Månraketen kunde ta ensam tack vare detta. Baksidan var att riktningsomläggning tog tid, turbinen måste ha stannat innan man kunde tjonga i växel åt andra hållet. Lokförarna i Nässjö som fick Månraketen och det andra loket med samma teknik, T6 206, höll på att krevera när de fick dessa lok i växling i lokalgodstågen, så de lade om växeln ändå, varvid loken kreverade istället och hamnade på skroten.

Marginella verkningsgrdasvinster äts alltför ofta upp av flexibilitetsförluster och ökat underhåll. Märks i många sammanhang, tex inom kraftindustrin där just avvägningen verkningsgrad/ flexibilitet/ robusthet är central.
Man kan fundera över varför i hela världen SNJ köpte ett lok som möjligen hade kunnat funka för att dra tunga unit trains -typ malmtåg- från A till B.

Marginella verkningsgrdasvinster äts alltför ofta upp av flexibilitetsförluster och ökat underhåll. Märks i många sammanhang, tex inom kraftindustrin där just avvägningen verkningsgrad/ flexibilitet/ robusthet är central.
Man kan fundera över varför i hela världen SNJ köpte ett lok som möjligen hade kunnat funka för att dra tunga unit trains -typ malmtåg- från A till B.

Därför att SNJ ägdes av Johnson-koncernen, som också ägde Motala verkstad och tillika Hedemora verkstäder som hade fått överta patentet på denna drivkonstruktion av Pielstick och nu ville få ut den på marknaden. Johnson-koncernen var en gammaldags koncern där de ingående företagen stöttade varandra. Det var Nynäs petroleum som fick betala för SNJ:s lok på 50-talet. Ett annat exempel är att Avesta järnverk fick köpa nya däck åt Linjebuss alla fordon när det var dags. "Delad ekonomi" skulle man kalla det i familjesammanhang.

Månraketen drog just sådana tunga "unit trains" på Nynäsbanan. Ett fullastat tankvagnståg med uppåt 100-120 axlar avgick från Nynäshamn dagligen klockan 14:35 (!). Det var för detta som loket anskaffades, även om det fick dra ett och annat persontåg också på andra tider.

Ah, hade missat ägarkopplingen till Motala Verkstad. Tack för det förtydligandet.
Fortfarande ett stolleprov i min bok...

Stort tack Torbjörn för dessa fina bilder! En gång har man åkt med denna trevliga bana. Förvisso i realtid men ändå..

Månraketen var mäktig och den måste ha bjudit på en riktigt häftig ljudupplevelse! Vet du eller någon annan vilket bränsle den gick på? Pratar vi flygfotogen eller bränsle som ej förbränner syret som finns i luften, typ flytande syre eller andra kemiska ämnen?

Tack, tack, fö all del och väl bekomme..👍🤗!Jag vet inte vilket bränsle men jag förmodar vanlig diesel..🤔👍!

Diesel, huvudmotorn var en helt vanlig V16 kolvmotor byggd av Hedemora verkstäder på Pielsticks licens. Turbinen fick bara rent bränsle vid starten av tunga godståg och gick på samma motordieselbränsle.