Min gamle bekant från fjällresorna, Sigurd Sigge Lindén, var född i Ödskölt 1923. Där fanns inte så mycket förströelse, så ett tillhåll för honom i mitten av trettiotalet blev järnvägsstationen. Han lärde sig både att telegrafera och göra tåganmälan. Han berättade; En dag i mitten av trettiotalet kom det upp en man från Järnvägsbyrån i Uddevalla. Han satt och gick igenom räkenskaperna med stationsföreståndaren, när Sigge kom in, gick fram till telegrafen och knackade Tåg UT..Han sa Jag nådde knappt upp till bordet. Mannen från byrån Vad är det för en.. Stationsföreståndaren, Han går som elev här.. Jaså.. så fortsatte man att gå igenom räkenskaperna. Oavlönad hjälp tackade man inte nej till...På helgerna hade man ett sent nedgående tåg.. Sigge berättade. Då kom det upp en man från Uddevalla som Tkl. När tåget skulle gå visade han avgång, lade ner signalstaven på plattformen, steg upp på tåget och åkte hem. Sigge; Jag tog upp den, bar in den på expeditionen, Knackade Tåg ut, släckte, låste och gick hem. Det finns en bok om ULB. På en bild från Ödsköldt tagen runt 1930, står det en man vid väggen och en liten gosse. När jag för kanske 30 år sedan visade den för Sigge sa´han Det ju jag och morfar. Sigge gick bort 2017 , 94 år gammal. Jag skänker honom en vänlig tanke för de mer än 30 år vi åkte en vecka varje år till norska fjällen./ Sune.

Min far var lärling i ett hantverksyrke på 1940-talet. Han hade betalt, men det räckte inte till mycket mer än ett rum och måltider hos en äldre kvinna i staden.