Kontaktledningsspänning vid SJ

Det har tidigare påpekats att på lokritningar förekommer ibland 15.000 volt ibland 16.000 volt.
En ritning på en elektrisk snöslunga anger spänningen till 14.000 volt.

Det har tidigare påpekats att på lokritningar förekommer ibland 15.000 volt ibland 16.000 volt.
En ritning på en elektrisk snöslunga anger spänningen till 14.000 volt.

Ritningsnummer vore fint.

Det har tidigare påpekats att på lokritningar förekommer ibland 15.000 volt ibland 16.000 volt.
En ritning på en elektrisk snöslunga anger spänningen till 14.000 volt.

Ritningsnummer vore fint.

Eftersom det förmodligen är under Mormorsgruvans värdighet att svara på frågan får väl jag ge en länk till vad som kan vara källan:

Elektrisk snöslunga:

Det har tidigare påpekats att på lokritningar förekommer ibland 15.000 volt ibland 16.000 volt.
En ritning på en elektrisk snöslunga anger spänningen till 14.000 volt.

Ska detta uppfattas som en fråga?

Generatorn i Porjus lämnade 15 periodig ström. Från början var den upptransformerade spänningen därifrån 80 tusen volt, som nedtransformerades till 15 tusen. När man började använda roterande omformare som omvandlade 50 periodig växelström från allmänna nätet satt/ sitter motorn och generatorn på samma axel. Generatorn har 1/3 så många poler som motorn. Frekvensen blir då 16 2/3 perioder. Det ligger så nära 15 att skillnaden kan förbises. 14 000 v Ja, Det var nog så att genom belastning så sjönk späninngen, så motorerna gjordes väl så att de kunde fungera fullt tillfredsställande vid 14 tusen. När dalslandsbanan elfierades sjönk spänningen mellan kraftcentralen i Mellerud och Kornsjö genom långa tunga tåg till omkring 12 tusen. Linjen till Halden matades första tiden från Mellerud, varför man satte upp en automatisk transformator i Kornsjö där den höjdes till 16 tusen, så stigningen från Halden klarades. Byggnaden stod fortfarande kvar för 10 år sedan på andra sidan bangården, snett emot stationen. / Sune.

Givetvis förekommer stora variationer, så om det för en snöslunga anges driftspänning 14 kV kanske man menar att om det är lägre spänning än 14 kV fungerar slungan inte optimalt - slunghjulet rör sig så långsamt att snön inte slungas ur spåret?

I ett SJ-kompendium för personalutbildning 1961 anges följande:

Nominell kontaktledningsspänning är 15 kV, men spänningen får variera mellan 12 kV och 16,5 kV. Omformarstationerna matar ut cirka 16,5 kV.

Numera kan man väl med återmatande broms få avsevärt högre spänningar, men jag tror mig ha läst någonstans att 18 kV skall vara max.

Hur var det egentligen med de första loken till Malmbanan. Var märkspänningen på dessas transformatorer 14000 V? Jag har för mig att det är så på Pa-lokets transformator. Rätt eller fel? (kan HP kolla?). I NJ:s Ub 255 har transformatorn 15000 V märkspänning vet jag. Men jag har sett 14000 V på något lok men kommer inte ihåg var. Men jag vet att jag var förvånad över att se ett så lågt värde.

I ett SJ-kompendium för personalutbildning 1961 anges följande:

Nominell kontaktledningsspänning är 15 kV, men spänningen får variera mellan 12 kV och 16,5 kV. Omformarstationerna matar ut cirka 16,5 kV.

Numera kan man väl med återmatande broms få avsevärt högre spänningar, men jag tror mig ha läst någonstans att 18 kV skall vara max.

Nu hittade jag ytterligare uppgifter, i Bulletin of the international railway congress association 1960 där man behandlade eldriftens påverkan på signalsystem och telekommunikationer. I en rapport skriven av Sven Svensson vid Kungliga Järnvägsstyrelsens elektrotekniska byrå jämförs uppgifter om eldrift i olika länder. För svenska SJ anges

Frekvens 16 2/3 Hz +- 0,1

Minimifrekvens 15 2/3, vilket ju var ungefär vad som var normal frekvens på den del av Malmbanan som matades direkt från Porjus och Nygårds kraftverk. För NSB anges däremot endast 16 2/3, men inom parentes att Narvik - Riksgränsen hade 15,4 Hz)

Spänning vid omformarstation: 15 - 16,5 kV

Spänning vid drivfordon: Medelvärde 15 - 16,5 minimivärde 12 kV

Skillnaden mellan 15 Hz och 16 2/3 Hz må vara liten som ett tal men är i själva verket drygt 10%. Frekvensdifferensen kan (kunde) inte förbises.

Ja nu var det ju så att malmbanan var helt isolerad från övriga nätet. det var ju inte förrän i början av 40 talet som eldriften nådde Boden. Det bör ju även då inte varit svårt att hålla isär de olika frekvenserna genom skyddssektioner. Kortare ögonblick - två strömavtagare uppe inverkade nog inte alltför menligt på kraftförsörjningen.

Jag tror inte att det skulle vara nyttigt att genom två strömavtagare slå ihop två olika matningsfrekvenser utan en tillräckligt lång spänningslös sektion.

Jag tror inte att det skulle vara nyttigt att genom två strömavtagare slå ihop två olika matningsfrekvenser utan en tillräckligt lång spänningslös sektion.

Säkert inte. Det finns motsvarande problem där två icke infasade sektioner möter varandra.

15 eller 16 2/3 periodisk växelström? Malmtågsloken fungerade ju väl med 15 frekvensen, och Of loken kunde ju gå också i många år i mellansverige på 16 2/3. Har du något som styrker att det i större grad skulle påverkat kommuteringen i motorn med till exempel förhöjd gnistbildning?

Med 1910-20-talets teknik (grovt tillyxade mekaniska turbinregulatorer mm) fick man nog ändå räkna med så grova toleranser på nätfrekvensen att skillnaden mellan 15 och 16 2/3 Hz mest bara var av akademiskt intresse.
I synnerhet i Porjus där man från början hade ett isolerat nät som enbart belastades av järnvägen och redan en ändring mellan 0 och fullt pådrag på ett enda malmtåg bör ha märkts tydligt i kraftstationen.
Någon gång på 1920-talet sattes en dubbelgenerator in i Porjus - en enfasgenerator för järnvägsdriften och en 25 Hz trefasgenerator för trefasnätet på samma axel. I och med denna så blev frekvensen på kontaktledningsspänningen teoretiskt 15,4 Hz istället för 15 Hz om vi antar att 25 Hz-nätet gick med nominell frekvens. Och eftersom näten därefter var faslåsta till varandra, bör momentana frekvensändringar mm ha blivit mindre än tidigare.

Med 1910-20-talets teknik (grovt tillyxade mekaniska turbinregulatorer mm) fick man nog ändå räkna med så grova toleranser på nätfrekvensen att skillnaden mellan 15 och 16 2/3 Hz mest bara var av akademiskt intresse.

...

Någon gång på 1920-talet sattes en dubbelgenerator in i Porjus - en enfasgenerator för järnvägsdriften och en 25 Hz trefasgenerator för trefasnätet på samma axel. I och med denna så blev frekvensen på kontaktledningsspänningen teoretiskt 15,4 Hz istället för 15 Hz om vi antar att 25 Hz-nätet gick med nominell frekvens. Och eftersom näten därefter var faslåsta till varandra, bör momentana frekvensändringar mm ha blivit mindre än tidigare.

Kan också nämnas att det en tid förekom avsiktliga frekvensändringar två gånger i veckan:

I början av 1960-talet lade SJ successivt om matningen på norra delen av Malmbanan från 15,4 Hz till nya omformarstationer som lämnade 16 2/3 Hz. Vissa omformarstationer skulle fjärrstyras, men innan detta var ordnat måste de bemannas lokalt under hela drifttiden. För att slippa sådan bemanning under veckosluten, då inga malmtåg rullade, lät SJ Porjus (i samkörning med norska Nygård) ta över matningen, så att omformarna kunde stoppas och personal sparas in.

Detta är ännu ett exempel på att forumet är fantastiskt!
Jag, som snart är 80 år och under de första nitton åren av mitt liv bodde vid Malmbanan, har aldrig förut "nåtts" av informationen, att man under övergångsfasen från "15 Hz" och "16 2/3 Hz" gjorde så.
Intressant! Tack så mycket!
Berra

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Kontaktledningsspänning vid SJ (Elektrifiering/elektrisk drift)