Instämmer. Frågan/ historien kring dessa fordon och därmed JMF´s om inte "barndom" så "ungdom" (föreningen hade ju bildats redan 1961) har ju berörts här tidigare. Det har ju då påståtts av dom som var med (?) att JMF oförtjänt fått "klä skott" för att vissa fordon av dessa skrotades, då smalspåriga fordon ställdes upp på kvarvarande smalspår i Linköping på 60-talet som inte bara tillhörde/ skulle tillhöra JMF, utan även SJ och, som nu framgått, privatpersoner.
Och det stämmer nog med mitt sätt att se det. Ja, alltså att hellre glädjas åt det som (främst JMF i detta fall) man ändå lyckades spara och inte gräma sig över det som försvann. Av "övriga fordon" som fanns på detta område i slutet av nämnda decennium blev ju trots allt F-finkan övertagen av JMF (och därmed bevarad i Valla) och ångloket S2p 3037 (KTsJ 15) av Kalmar stad (numera hos WFJ). Visst var det jättetråkigt att aktuell ÖSmJ-vagn och ångloket L19p 3069 (GJ 10) skrotades, men annat finns ju kvar och måste tas omhand för framtiden.
Det intressanta med ÖSmJ C 5 är ju att den egentligen passade in rätt bra även i dåtidens "puttinutt"-anstrukna bevarandeplaner. Av såväl resursskäl (helt förståeligt) som av inriktningar så hade man ju fokus på just små tvåaxliga lanterninvagnar och tanklok, medan f f a dieselfordon och stålboggivagnar ansågs "för stora" -men även säkerligen "för moderna". Då! Något som man kan beklaga, icke minst ur "driftsynpunkt" på dagens museibanor då i varje fall de sistnämnda är synnerligen användbara med sin höga resandekapacitet och, relativt sett, lättare att underhålla.
Ändå blev ÖSmJ-vagnen skrotad. Berodde det på att man trots allt "förtagit sig" från f f a StLyJ/ AGJ´s sida med vagnhämtningar av liknande vagnar i Bergsjö t ex? Vagnar som dessutom var om inte "nyckelfärdiga" så i varje fall fordrade mindre insatser för att renovera och "sparka igång" än ÖSmJ-vagnen? Sedan kanske den geografiska placeringen spelade roll också. Hade vagnen befunnit sig i Västergötland eller i Roslagen kanske ödet blivit ett annat? Som det blev nu fanns ju vid tidpunkten ingen museiförening i Småland som kunde "tagit över" när den (säkerligen) bedömdes ha mindre intresse ur östgötskt perspektiv, som JMF då som nu fokuserade på?
Fast man måste tänka på att såväl AGJ som SRJmf bara några få år senare gjorde rejäla utflykter i just Småland för att komma över tvåaxliga personvagnar, då av CFp-typ. Då kanske en dylik lanterninvagn ändå varit intressantare om den funnits kvar, men det var så dags då! Mycket hände säkert i decennieskiftet 60/ 70-tal: Föreningarna "kom i gång" på ett helt annat sätt och fick därmed såväl resurser som erfarenheter av trafik och fordonsrenoveringar. Samtidigt som antalet (lämpliga) fordon försvann fortare än man hade tänkt sig. Eller nåt sånt. Vad säger Stig?
/ L G