Linfrön till SOAB – hur? - 2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Den stora silon på SOAB vid Mölndals Övre byggdes för att trygga tillgången på linfrön för produktionen av linolja. Jag funderar på hur fröna transporterades dit – var det löst i Kö-vagnar, i säck i godsfinka eller på annat sätt? På alla bilder jag sett från Mölndals Övre är det tankvagnar och täckta vagnar samt nån enstaka flakvagn som syns. Så kom linfröna dit per tåg eller på annat sätt?

Det måste rimligen ha transporterats säckvis.

Jag mindes att jag sett något om införsel av linfröprodukter med båt till Hästholmen. Och jomenvisst, år 1937 infördes rätt många ton "linfrökakor" dels via lastångarna SMÅLAND och ÖSTERGÖTLAND, som utgick från Göteborg, dels via s/s TRAFIK, som rimligen fått detta fraktat till sig via det västgötska smalspårsnätet. Det handlade om djurfoder, alldeles säkert.

Efter kriget kvarstod ganska många importregleringar, dels 1945, där det omtalas att "det numera inom landet fanns tillverkare av linfrökakor", såsom restprodukter vid tillverkning av linolja, men även av fernissa. 1947 beskrivs hur det kvarstod importförbud av linfrö, jordnötter "och andra oätliga produkter"! Undertecknat Gunnar Emanuel Sträng.

Men summa summarum; det odlades en hel del lin i Sverige, bland annat på östgötaslätten men alldeles säkert överallt där det fanns jordbruksbygder. Och linfrö kan näppeligen ha fraktats i bulk - det skulle väl krävts enorma odlingsarealer för att möjliggöra detta.

Och liksom man i Marseille bakade "jordnötskakor" av restprodukter från sin exklusiva tvåltillverkning (dessa kakor avsedda ursprungligen för inhemsk användning som fodermedel, men sedan det bildats en importfirma till Sverige, ävenledes med båt till Sverige och vidare till jordbruksbygderna, fram till dess andra världskriget stoppade importen) kan man nog förutsätta att det här också handlade om restprodukter.

Du kan nog lugnt utgå från att det fraktades "linfrökakor" från nämnda verksamhet i Mölndal för användning som jordbruksmedel, och eftersom mycket sådant fodermedel fördes in till Östergötlands jordbruksbygder med båt eller tåg från Göteborg så låter det ju högst rimligt att just dessa transporter kom från Mölndal.
Men med lastångare eller smalspår? Det låter ju snarast som om detta transporterades med lastbil antingen till västgötabanornas station eller till Lilla Bommens hamn. Alltså säckvis det också.

Du kan nog lugnt utgå från att det fraktades "linfrökakor" från nämnda verksamhet i Mölndal för användning som jordbruksmedel, och eftersom mycket sådant fodermedel fördes in till Östergötlands jordbruksbygder med båt eller tåg från Göteborg så låter det ju högst rimligt att just dessa transporter kom från Mölndal.
Men med lastångare eller smalspår? Det låter ju snarast som om detta transporterades med lastbil antingen till västgötabanornas station eller till Lilla Bommens hamn. Alltså säckvis det också.

Jag skulle nog tro att järnvägstransporter från Mölndal till Östergötland huvudsakligen gick på normalspår.

Det beror nog på tidpunkt. Det fraktades mycket varor till och från Göteborg den väg jag beskrivit: Lastångare direkt Göteborg - Vätterns hamnar, eller västgötska smalspårsnätet - s/s TRAFIK - Hästholmen - MHJ eller FVÖJ.
Detta torde dock främst ha gällt VÄSTRA Östergötland.

Att så var fallet har jag på pränt, som jag försökte visa i mitt föregående inlägg. Och det finns många andra exempel - exportsmör t ex, - men det blir lite OT för just denna fråga.

Det måste rimligen ha transporterats säckvis.

Jag mindes att jag sett något om införsel av linfröprodukter med båt till Hästholmen. Och jomenvisst, år 1937 infördes rätt många ton "linfrökakor" dels via lastångarna SMÅLAND och ÖSTERGÖTLAND, som utgick från Göteborg, dels via s/s TRAFIK, som rimligen fått detta fraktat till sig via det västgötska smalspårsnätet. Det handlade om djurfoder, alldeles säkert.

Efter kriget kvarstod ganska många importregleringar, dels 1945, där det omtalas att "det numera inom landet fanns tillverkare av linfrökakor", såsom restprodukter vid tillverkning av linolja, men även av fernissa. 1947 beskrivs hur det kvarstod importförbud av linfrö, jordnötter "och andra oätliga produkter"! Undertecknat Gunnar Emanuel Sträng.

Men summa summarum; det odlades en hel del lin i Sverige, bland annat på östgötaslätten men alldeles säkert överallt där det fanns jordbruksbygder. Och linfrö kan näppeligen ha fraktats i bulk - det skulle väl krävts enorma odlingsarealer för att möjliggöra detta.

Och liksom man i Marseille bakade "jordnötskakor" av restprodukter från sin exklusiva tvåltillverkning (dessa kakor avsedda ursprungligen för inhemsk användning som fodermedel, men sedan det bildats en importfirma till Sverige, ävenledes med båt till Sverige och vidare till jordbruksbygderna, fram till dess andra världskriget stoppade importen) kan man nog förutsätta att det här också handlade om restprodukter.

Du kan nog lugnt utgå från att det fraktades "linfrökakor" från nämnda verksamhet i Mölndal för användning som jordbruksmedel, och eftersom mycket sådant fodermedel fördes in till Östergötlands jordbruksbygder med båt eller tåg från Göteborg så låter det ju högst rimligt att just dessa transporter kom från Mölndal.
Men med lastångare eller smalspår? Det låter ju snarast som om detta transporterades med lastbil antingen till västgötabanornas station eller till Lilla Bommens hamn. Alltså säckvis det också.

Tack Johan för input! Just till SOAB användes linfröna till att göra linolja (SOAB = Svenska Oljeslageriet AB), och jag föreställer mig med tanke på storleken på silon i Mölndal att det skulle ta en oerhörd tid att fylla den säckvis, men visst kan det ha varit så. Du kan se den t.ex. här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_Oljeslageriaktiebolaget Enligt texten kom fröna under tidigt 1900-tal från utlandet och jag föreställer mig att de kördes per järnväg till Mölndals Övre.

Andra världskriget ströp såklart importen av linfrö, och som sagt, fortfarande efter detsamma så var det importförbud - men samtidigt konstaterades att det fanns en god inhemsk produktion vid det laget. Åtminstone enligt den jordbruksminister som då ännu inte hunnit axla manteln som finansminister.

Huruvida importen så småningom kom igång igen vet jag inte, och inte i så fall när. Det är ju möjligt att frakterna, särskilt import, av linfrö rationaliserades på 1950-talet och hanterades som bulkgods (vid det laget transporterades det allt mindre säckat jordbruksgods),

Linfrökakorna var såklart ett sidospår, men här vet vi uttryckligen att det tillverkades som en restprodukt inom Sverige i samband med den egna tillverkningen av linolja och thinner. Och här har alldeles säkert det producerats i Mölndal också. Det var väl bättre att använda "slaggprodukterna" av linoljetillverkningen om man nu kunde få betalt för dem, än att ara kasta bort dem?

Av mina hamnliggare från 1937 framgår att det infördes totalt c:a 3 ton linkaksmjöl per månad, och vid en transport från Göteborg framgår uttryckligen att det samtidigt som lossning av detta också lossades linolja. Det var med lastångaren SMÅLAND, och lokala frakttransporter längs rutten över Göta Kanal till Vättern var nog få misstänker jag, så rimligen har detta lastats i Göteborg.

---

Jag misstänker också att just tillverkningen av linfrökakor tynade bort och dog ut på 1950-talet. Det fanns väl effektivare djurfoder vid det laget.

Ja, linfrökakor låter som en rimlig restprodukt.

På Mölndals hembygdsförenings sida hittade jag denna passus:

"Trallbanor
SOAB anlade en inbyggd lindragen bana på stolpar med mötesspår från fabriken vid Mölndalsfallen över Kråkan till Mölndals Övre. Säckar med linfrö transporterades från stationen till fabriken. Banan revs 1934, då SOAB byggde sin stora silo för linfrö. SOAB disponerade även spår vid stationens bangård, och från en vändskiva ledde spår in i fabriksområdet."

Alltså transport i säckar åtminstone innan silon byggdes.

Tilläggas kan, jag jag kollar hamnliggare från 1943 och 1948 också:

1. Under kriget fortsatte linolja att fraktas via det västgötska smalspoårsnätet och TRAFIK över till västra Östergötland. Dock inte efter kriget, när i praktiskt sett all styckegodstrafik på Vättern och Göta Kanal försvann.

2. 1943 omnämns inte linfrökakor eller linkaksmjöl alls längre, och återkommer inte heller.

3. Efter kriget omnämns över huvud taget ingen mer frakt av fodermedel vare sig via s/s TRAFIK eller på Göta Kanal.

Tilläggas kan, avseende det senare, är att 1940 upphörde Samseglingens en gång mycket omfattande linjelasttrafik mellan Göteborg och Jönköping / Askersund / Linköping och bolaget avvecklades. Det var ett fåtal av Ångfartygs AB Göta Kanals ångare (fyra stycken) som efter kriget passerade hamnar såsom Hästholmen, Jönköping och Hjo under några år, men strax efter 1950 var det slut med sådan trafik.

Jag vet att det här inte är direkta svar på dina frågor, men det ger kanske en "känsla" för hur transportströmmarna gick. Om Mölndal övergick till bulktransporter av linfrö redan 1936 så var man tidigt ute, men "the writing was on the wall", så att säga.