Andra världskriget ströp såklart importen av linfrö, och som sagt, fortfarande efter detsamma så var det importförbud - men samtidigt konstaterades att det fanns en god inhemsk produktion vid det laget. Åtminstone enligt den jordbruksminister som då ännu inte hunnit axla manteln som finansminister.

Huruvida importen så småningom kom igång igen vet jag inte, och inte i så fall när. Det är ju möjligt att frakterna, särskilt import, av linfrö rationaliserades på 1950-talet och hanterades som bulkgods (vid det laget transporterades det allt mindre säckat jordbruksgods),

Linfrökakorna var såklart ett sidospår, men här vet vi uttryckligen att det tillverkades som en restprodukt inom Sverige i samband med den egna tillverkningen av linolja och thinner. Och här har alldeles säkert det producerats i Mölndal också. Det var väl bättre att använda "slaggprodukterna" av linoljetillverkningen om man nu kunde få betalt för dem, än att ara kasta bort dem?

Av mina hamnliggare från 1937 framgår att det infördes totalt c:a 3 ton linkaksmjöl per månad, och vid en transport från Göteborg framgår uttryckligen att det samtidigt som lossning av detta också lossades linolja. Det var med lastångaren SMÅLAND, och lokala frakttransporter längs rutten över Göta Kanal till Vättern var nog få misstänker jag, så rimligen har detta lastats i Göteborg.

---

Jag misstänker också att just tillverkningen av linfrökakor tynade bort och dog ut på 1950-talet. Det fanns väl effektivare djurfoder vid det laget.