Det sades att Hedins konstruktion var bra men att SJ fick bättre rabatt om man köpte MD (hette den väl?) då andra stora europeiska förvaltningar köpte den? Någon som vet?

rnd

F d SJ boggi nr 110. När andra banor som köpt boggier från SJ införlivades i SJ fick de helt nya nummer. Tydligen har TGOJ gett denna boggi samma inventarienummer som SJ använt.

SJ boggi 110 byggdes 1895 av Nydqvist och Holm.
/tell

Har aldrig sett någon bild på denna typ av generatoranordning på denna typ av boggi. Hur vanlig är den?

Denna boggi tjänade TGOJ maskiningenjör Erik Hedin som prov för konstruerandet av den s k Hedinboggin. Fjäderanordningen med gummi mellan lagerbox och den enbladiga fjädern liksom mellan fjäderändarna och boggiramverket överensstämmer med Hedinboggin.

Åkte med vagnen Mälaren runt och gångegenskaperna var, i varje fall i de farter som ett ånglok får köras med, utmärkt.

Visst går vagnen ganska bra, men som några resedeltagare kanske märkte så kändes det vid ett par tillfällen som om fjädringen slog i botten på något sätt. Detta fenomen upptäcktes för några år sedan när vagnen förutom att vara fullsatt också hade fullt med folk på plattformarna. Det som då hade hänt vara att övre ändarna på ett par av pendellänkarna (syns på bilderna stickande upp innanför de längsgående boggirambalkarna) till balken med de tvärliggande linsfjädrarna hade slagit emot en tvärbalk i vagnsramen ovanför. Att detta då alls kunde ske berodde på att man, sannolikt vid installationen av de ombyggda boggierna, också hade flyttat ut boggicentra 0,5m i varje ände så en tvärbalk kom att hamna ovanför det ena paret pendellänkar vilka då är till för att vaggbalken som boggicentrum vilar på ska kunna röra sig ett par cm i sidled där ett par gummiblock sedan stoppar. Problemet med genomslag kurerades till största delen genom införande av mellanlägg mellan linsfjädrarna och vaggbalken så större spel erhölls till tvärbalken.

Att boggin kanske hade varit ett prov infor Hedin-boggin kunde vi gissa i SÅS, men varför man flyttade ut boggicentra har vi ingen aning om.
Vet kanske BD eller Christer Fredriksson något om detta?

Just "Co"-märkningen är f ö gjord med schablon utskriven på självhäftande etikettark i A4-format i "Word" med typsnittet Century Gothic i fetstil med storlek 400/250p.
Finns det mer erfarenhet av denna typ av märkning, där idag tillgängliga standardtypsnitt kan fungera?

Att sedan vagnen vad jag förstår redan av förre ägaren SJK märktes "ÖKJ Co 20" kan kanske BD förklara.
Den byggdes visserligen 1891 av Kockums för ÖKJ (Örebro-Köpings jvg) men fick nytt nr, TGOJ 38, när ÖKJ 1931 uppgick i TGOJ, och sedan nytt littera Bo när 3:e klass slopades. Den övertogs därefter som Bo 38 av SJK (i slutet av 1960-talet?) tillsammans med en del andra vagnar från TGOJ. Men 1941 hade den byggts om hos Kockums med ny korg (helt eller bara delvis?) så att dagens korg har i aktiv tjänst aldrig varit märkt ÖKJ! Dessutom ska den också 1926 ha byggts om, men hur mycket är okänt för SÅS.
När SÅS övertog den från SJK i mitten av 1970-talet fanns en skylt där sittplatsantalet 87 angavs. Men vid kontrollräkning fanns det bara 78! Har då någon stulit 9 sittplatser eller hade man bara skrivit fel när skylten tillverkades? Eller kan det baro på att vagnen tidigare hade fler platser som då minskades vid ombyggnaden 1941?
Ska man vara petig så är den alltså felmärkt, men personligen tycker jag ändå att ÖKJ-märkningen är motiverad då många resenärer som annars inte är speciellt insatta i svenska jvg-förhållanden ändå har hört talas om TGOJ, men mestadels inte ÖKJ och därför kan ställa intresserade frågor om vagnens härkomst som då ger tillfälle att förklara lite om detta och väcka lite mer intresse hos "lekmän".
/CEO, bl a vagnmekare och -märkare i SÅS