Från SRJ minns jag i barndomen (40-tal) att det var kasserade loktuber som kunde tjäna som hållare för dessa granruskor. Eftersom dom ofta var korroderade vid invalsningsstället så fanns det en lagom oskadad längd för stolpar.

Minns också att det kunde vara tuber med spiraler vilket gjorde en liten tekniskt intresserad gosse fundersam över funktionen. Sedan lärde jag mig på ÖSlJ på 60-talet av K-E Åkerblom och Kurt Möller t.ex. att de kunde kallas Ess-tuber och var ett patenterat försök att öka värmeöverföringen i loktuber.

Fast min minnesbild är att det lika gärna kunde vara vara enruskor?

rnd