Fd SRJ Ba under Uppsala Bou

Nu är det slutet som nalkas för linjen Hallstavik-Rimbo-Uppsala C. Uppsala Östra upphörde att exeistera när banan klövs i två hälfter samtidigt som Uppsala Ö Bou upphörde.
Banunderhållet bestod 1972 av fyra lag om fyra man som utrustades med verktyg i Uppsala. Man hade dock ett informellt förråd och matplats i röda förrådet. Ansvarig för arbetena var en banförman.
Att man var fyra man var praktisk, Sj utrustade gubbarna med fyra folkapickisar med dubbelhytt.
Nu var dressinåkningen för all framtid slut.
Jag har på annat ställe skrivit att det var fyra lag om sex man vilket har visat sig felaktigt. Tydligen ville två man inte sitta på flaket.
De jag har pratat med från denna sträcka menar att den största förändringen var bilåkandet och man hade moderniserat underhållet, Man stoppade tex med kobror. Man använde slipersbytarmaskin(Andersson) och fick hydraliska domkrafter tex.
SJ ansåg snart att det man kunde dra in ett arbetslag på sträckan. Nu var man 12 man från 1974. Samtidigt övergick man från preventivt underhåll till "lappa och laga".
Äret efter 1975 drog man ner ett lag till. 8 man på hela denna sträcka förslog inte långt. Tp-loken gick hårt åt spåren och ett regelrätt förfall började. En lokförare berättade att banan "låg så f-b-t dåligt så man började tappa vagnar från överföringarna så att det åtmistone någon gång i veckan blev hål i tåget".
Hur svarade man på detta? Jo man drog in ett lag till från hösten 1976. Kvar blev 4 man på hela sträckan fram till slutet 1977.
Tyvärr känner jag inte så mänga som jobbat på denna sträcka för att få detaljer. Jag pratade dock med gubbarna i Rimbo och skrev ner vad de berättade. Jag avslutar norra biten med detta.
//Roffe

Tack Roffe för din sammanställning, och för att du genom åren tagit dig tid att prata med "gubbarna"!

Hälsa nÂ´Nisse i Ldm och tacka för hjälpen förresten!
/Bobo L :-)

Röda förrådet stod i Rimbo på södra sidan av bangården.:-|

...Äret efter 1975 drog man ner ett lag till. 8 man på hela denna sträcka förslog inte långt. Tp-loken gick hårt åt spåren och ett regelrätt förfall började. En lokförare berättade att banan "låg så f-b-t dåligt så man började tappa vagnar från överföringarna så att det åtmistone någon gång i veckan blev hål i tåget".

Trevligt med redogörelse för en verksamhet på SRJ-nätet (och järnvägar i allmänhet) som ofta kommer i skymundan. Tack för dessa inlägg!

En funderande kommentar, bara:
Flertalet insatta personer jag pratat med har hävdat att det inte i första hand var Tp-loken som gick hårt åt spåret. Snarare långa, ofta överlastade, överföringståg som inte helt sällan framfördes i ganska god fart. Alltså över sth om 30 knutar. Många förare, har jag förstått, tyckte överföringarna fick en lugnare gång i 40-50 km/h. Och så hann man ju fika hos "hon i Skölsta" eller hur det nu var... :-)
Att Tp-loken skapade förutsättningar för detta gör dem visserligen delskyldiga, men inte nödvändigtvis mer än så.

Många är berättelserna om hur de normalspårsvagnar som rampades av (och kanske på) ibland var rejält överlastade - någon (måhända Bobo L?) drog någonstans på något forum lite om hur en del vagnar som drogs över vagnvågen fick växlas ur för att de efter avrampning inte matchade normalspårets tillåtna axeltryck...
Just sådant handlar väl förvisso om extremfall, men att enbart Tp-loken skulle vara så värst brutala mot spåren har jag fått avfärdat från sakkunnigt håll. Visst, det finns "snällare" fordon, men rätt många värre också.
SRJs Stortyskar har jag nästan aldrig stött på något skäll om förstörda spår kring, men återigen enligt sakkunskapen skulle dessa lok ev. vara värre - eller åtminstone minst lika slitande spåret som Tp-loken.

Det är lätt att det skapas "sanningar" i det allmänna snacket, som sedan accepteras utan vidare. Själv har jag i detta fall inga skriftliga källor att luta mig på - utan "annat snack" - men det kan vara värt att ifrågasätta en del standarduppfattningar ibland...

Många är berättelserna om hur de normalspårsvagnar som rampades av (och kanske på) ibland var rejält överlastade - någon (måhända Bobo L?) drog någonstans på något forum lite om hur en del vagnar som drogs över vagnvågen fick växlas ur för att de efter avrampning inte matchade normalspårets tillåtna axeltryck...

Jo, åtminstone bland annat jag har här i forumet berättat att gubbarna på växlingen i Uppsala berättade om att det kom vagnar från smalspåret som var för tungt lastade för att få gå ut på stambanan... :-| Förmodligen fick överföringstrallorna (Q37p) slita ont i Hallstatrafiken! Om man ställer upp en tungt lastad O-vagn med stax D (22,5 ton) på en Q37p och drar iväg den de ca 10 milen till eller från Hallstavik, och föraren dessutom ligger på snarare 40-50 istf sth 30 och alltihop på en bana som de sista åren var otroligt nerkörd med kolossala fel och brytningar så är det ju klart att trallan far illa, stackarÂ´n ...

Jag hade en gång tagit bussen mot Länna (linje 809, den gick 4 ggr om dagen!) och stod vid fd länsgränsen och skulle fota överföringståget. Jag minns att jag kunde höra Tp:ns morrande en lång stund innan tåget kom, och då var det som att stå intill ett godståg på stambanan. Jädrans vad fort det gick, och på sista överförÕngsvagnen stod en täckt godsvagn och vinglade från sida till sida. Jag trodde jag skulle få fotografera en tågurspårning...

Nja, nog slet väl Tp-loken på banan, men det gör en Z4 som wobblar fram i spåret också! Men det största slitaget tror jag överföringsvagnarna orsakade, helt enkelt genom att antalet vagnsaxlar som befor banan ju var mångfalt större än antalet lokaxlar. En skuttande Z4 med 7 tons axellast slår sönder själva spåret men påverkar nog inte banunderbyggnaden, vilket däremot de nästan dubbelt så tunga axellasterna på överföringsvagnarna gjorde, vilka formligen manglade sönder den underliggande bankroppen. Då hjälper det ju inte att själva spåret håller ihop. Nu gjorde det ju knappt det heller, å andra sidan...

Man drog ju, som Roffe redogjort för, ner kraftigt på banunderhållet, så det är klart att 4 man de sista åren inte klarade att hålla 10 mil järnväg i skick. Grundfelet var ju dock att de här smalspåren från början var mycket klent (dvs billigt) byggda. Man rakade nog istort sett bara bort grässvålen, lade ut slipers och räls och pudrade på med den sand man hade tillgång till. Att sedan utsätta denna klena banunderbyggnad för dessa tunga laster kunde ju inte leda till annat än uselt spårläge. Minns hur spåret genom "platta skogen" såg ut innan vi åtgärdade detta!

Fortfarande händer det på en del ställen att det kommer upp den vackraste blålera kring "picklarna" på spårriktaren på ULJ. Det visar ju att den ursprungliga marken (tex leran) fortfarande på dessa ställen ligger inom 10-20 cm under slipers underkant. Så gissa varför ULJ lägger mkt makadam i spåret. Det är en av anledningarna! ;-)

När man ser ULJ:s banstandard av idag, så är det svårt att tro hur nerkörd banan var när vi övertog banunderhållet efter SJ...

John har rätt!
Självklart ska man inte påstå saker så ofta att det blir sanning. Detta gäller i högsta grad berättare som mig. Jag känner mig inte skyldig men påpekandet får mig ändå att tänka efter och förhoppningsvis tänka mig för.
Det är solklart att Tpn som sådan inte är en spårmördare utan hela det Tp dragna tåget som både herr Toweman och herr Lönnemyr påpekar. Att man körde tågen med "överfart" berodde på att Tpn växlade runt 30 km/t. Det var mer bekvämt att köra i 40-50 km/t än i 25-30 km/t.
Öberg hette den sista banförmannen på denna sträcka och när han första gången såg SRJmfs Gp komma tuffande fällde han följande kommentar: Praktiskt lok det där som bultar ner varenda knöl i banan. Fjäderbalansen på loket gjorde detta.
Att knölarna kom upp lika fort efter loket är en annan historia.
//Roffe

Nu tycker jag faktiskt att ni överdriver rätt starkt, allihop!

Spårläget 1977 var inte alls dåligt - det gick utan vidare att hålla 70-80 km fart med smådressinerna...!!

Många är berättelserna om hur de normalspårsvagnar som rampades av (och kanske på) ibland var rejält överlastade - någon (måhända Bobo L?) drog någonstans på något forum lite om hur en del vagnar som drogs över vagnvågen fick växlas ur för att de efter avrampning inte matchade normalspårets tillåtna axeltryck...
Just sådant handlar väl förvisso om extremfall, men att enbart Tp-loken skulle vara så värst brutala mot spåren har jag fått avfärdat från sakkunnigt håll. Visst, det finns "snällare" fordon, men rätt många värre också.
SRJs Stortyskar har jag nästan aldrig stött på något skäll om förstörda spår kring, men återigen enligt sakkunskapen skulle dessa lok ev. vara värre - eller åtminstone minst lika slitande spåret som Tp-loken.

Ska man tro på det budskap du förmedlar?
Vad är det för sakkunskap du förlitar dig på angående SRJs Stortyskar och deras gångegenskaper? SRJ visste nog vad de gjorde då de köpte dessa tyska lok.
Vad gäller SRJs överföringstrafik gick det mycket kemikalier ut på Roslagsbanenätet från Uppsala. Ganska ofta lastade man på dubbla överföringsvagnar. Från Roslagen kom det mest massaved på enkla överföringsvagnar. Vad var det för typ av gods som skulle vara så tungt? Pappersprodukterna från Hallstavik lastades till stor del på fartyg i Hallstavik. En del gick före 1970 på smalspårsvagnar till Stockholm (Experimentalfältet).
De Tp-loksdragna tågen med överföringsvagnar till och från Uppsala höll ofta god fart med 14 överföringsvagnar (begränsat av rampens längd i Uppsala). På de flesta SJ-linjer med överföringstrafik hade man 27 kg-räls. På fd SRJ var det bitvis 24 kg-räls.

Många är berättelserna om hur de normalspårsvagnar som rampades av (och kanske på) ibland var rejält överlastade - någon (måhända Bobo L?) drog någonstans på något forum lite om hur en del vagnar som drogs över vagnvågen fick växlas ur för att de efter avrampning inte matchade normalspårets tillåtna axeltryck...
Just sådant handlar väl förvisso om extremfall, men att enbart Tp-loken skulle vara så värst brutala mot spåren har jag fått avfärdat från sakkunnigt håll. Visst, det finns "snällare" fordon, men rätt många värre också.
SRJs Stortyskar har jag nästan aldrig stött på något skäll om förstörda spår kring, men återigen enligt sakkunskapen skulle dessa lok ev. vara värre - eller åtminstone minst lika slitande på spåret som Tp-loken.

Ska man tro på det budskap du förmedlar?
Vad är det för sakkunskap du förlitar dig på angående SRJs Stortyskar och deras gångegenskaper? SRJ visste nog vad de gjorde då de köpte dessa tyska lok.
Vad gäller SRJs överföringstrafik gick det mycket kemikalier ut på Roslagsbanenätet från Uppsala. Ganska ofta lastade man på dubbla överföringsvagnar. Från Roslagen kom det mest massaved på enkla överföringsvagnar. Vad var det för typ av gods som skulle vara så tungt? Pappersprodukterna från Hallstavik lastades till stor del på fartyg i Hallstavik. En del gick före 1970 på smalspårsvagnar till Stockholm (Experimentalfältet).
De Tp-loksdragna tågen med överföringsvagnar till och från Uppsala höll ofta god fart med 14 överföringsvagnar (begränsat av rampens längd i Uppsala). På de flesta SJ-linjer med överföringstrafik hade man 27 kg-räls. På fd SRJ var det bitvis 24 kg-räls.

När man diskuterar sådant här i allmänna termer, så får man komma ihåg att det handlar om en hel skala med olika grader av spårpåverkan när det gäller olika lok, från liten till större påverkan. Att då i den här typen av diskussion "beskriva" och jämföra dessa olika dragfordon i ett sådant här sammanhang kan lätt innebära att det man menade kan av någon tolkas som mer överdrivet än avsett.

Att SRJ visste vad de gjorde när de anskaffade Stortyskarna var liksom lite av poängen...
Det allra viktigaste var snarast tesen att Tp-loken inte nödvändigtvis var och är sådana spårförstörare som en del tror, utan att de tunga överföringstågen - överlastade eller ej - stod för en stor, eller rentav den största delen av spårslitaget på 70-talet. Och hur stort detta slitage de facto blev är sedan en annan fråga.

En annan av mina poänger var - som jag också skrev - att det är lätt att det etableras "sanningar" i sådana här sammanhang.
Den här diskussionen illustrerar väl ganska tydligt att det sällan finns några enkla sådana sanningar - det är därför jag normalt i detta forum håller mig till att yttra sådant jag har teckning för i arkivskåp eller scannade dokument i datorn...

De sista åren var banan i ganska dåligt skick dock inte embarmlig.
Öberg berättade att under 4 mans perioden (4 man på ca 10 mil jvg) så gällde det att skarvsyllarna var friska. Skarvjärnen dragna. Principen i övrigt var två dåliga slipers och en frisk. När man bytte en dålig slipers lade man den närmast den närmsta sämsta.
När det gällde två överföringar så var det boggivagnar eller vagnar som var för långa för en Q 37. Dä satte man en under boggin/hjulet utan stänger under vagnen. Det hade inget med tyngden att göra.
Dock lastades det häftigt. Rånäs såg lastade en NNu med otorkat virke enl. principen så mycket det går. Den drogs alltså från Rånäs till Östra. Innan omlastning skedde vägdes vagnen och SJ vägrade ta emot vagnen/lasten pga för hög Stax. Vagnem gick tillbaks till Rånäs för avlastning av några ton surbräder.
När? Runt 1960.
Överlaster var inte regel men förekom mellan varven, dock mer än undantag.
//Roffe

De sista åren var banan i ganska dåligt skick dock inte embarmlig.
Öberg berättade att under 4 mans perioden (4 man på ca 10 mil jvg) så gällde det att skarvsyllarna var friska. Skarvjärnen dragna. Principen i övrigt var två dåliga slipers och en frisk. När man bytte en dålig slipers lade man den närmast den närmsta sämsta.
När det gällde två överföringar så var det boggivagnar eller vagnar som var för långa för en Q 37. Dä satte man en under boggin/hjulet utan stänger under vagnen. Det hade inget med tyngden att göra.
Dock lastades det häftigt. Rånäs såg lastade en NNu med otorkat virke enl. principen så mycket det går. Den drogs alltså från Rånäs till Östra. Innan omlastning skedde vägdes vagnen och SJ vägrade ta emot vagnen/lasten pga för hög Stax. Vagnem gick tillbaks till Rånäs för avlastning av några ton surbräder.
När? Runt 1960.
Överlaster var inte regel men förekom mellan varven, dock mer än undantag.
//Roffe

Skulle man alltså ha dragit tillbaka eländet till Rånäs i stället för att lyfta luren och vänligt men bestämt påpeka att antingen kom dom själva och tog hand om överlasten pronto, eller så gjorde SJ det och skickade en faktura för arbetet..?
Om ja kan man knappast anklaga gamla SJ för att inte ha tagit väl hand om kunderna!

De sista åren var banan i ganska dåligt skick dock inte embarmlig.
Öberg berättade att under 4 mans perioden (4 man på ca 10 mil jvg) så gällde det att skarvsyllarna var friska. Skarvjärnen dragna. Principen i övrigt var två dåliga slipers och en frisk. När man bytte en dålig slipers lade man den närmast den närmsta sämsta.
När det gällde två överföringar så var det boggivagnar eller vagnar som var för långa för en Q 37. Dä satte man en under boggin/hjulet utan stänger under vagnen. Det hade inget med tyngden att göra.
Dock lastades det häftigt. Rånäs såg lastade en NNu med otorkat virke enl. principen så mycket det går. Den drogs alltså från Rånäs till Östra. Innan omlastning skedde vägdes vagnen och SJ vägrade ta emot vagnen/lasten pga för hög Stax. Vagnem gick tillbaks till Rånäs för avlastning av några ton surbräder.
När? Runt 1960.
Överlaster var inte regel men förekom mellan varven, dock mer än undantag.
//Roffe

Skulle man alltså ha dragit tillbaka eländet till Rånäs i stället för att lyfta luren och vänligt men bestämt påpeka att antingen kom dom själva och tog hand om överlasten pronto, eller så gjorde SJ det och skickade en faktura för arbetet..?
Om ja kan man knappast anklaga gamla SJ för att inte ha tagit väl hand om kunderna!

Frågan är om det fanns så mycket annat att välja på. Skulle man alltså lägga virket i Uppsala och senare lasta det på en annan vagn, med allt vad det innebar av resor och försening? Nä, hem med vagnen igen och gör om, var nog en vanlig lösning?

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Fd SRJ Ba under Uppsala Bou (Bana)

Fd SRJ Ba under Uppsala Bou Tillägg

Fd SRJ Ba under Uppsala Bou - spårslitage

Fd SRJ Ba under Uppsala Bou - spårslitage

Fd SRJ Ba under Uppsala Bou - spårslitage

Fd SRJ Ba under Uppsala Bou - spårslitage

Blir det inte lite överdrivet?

Blir det inte lite överdrivet? - Jo, just det...

Blir det inte lite överdrivet? - Jo, just det...

Blir det inte lite överdrivet? - Jo, just det...

Blir det inte lite överdrivet? - Jo, just det...