Kyrkheddinge station mellan Staffanstorp och Dalby hade 1957 förreglade infartstågvägar endast när platsen var obevakad. 1959 hade Kyrkheddinge nedgraderats till håll- och lastplats, men den manuella fällbomsanläggningen var kvar.

Att båda bomstativen är placerade på samma sida av vägen kan bero på att man velat undvika problem med kanal under vägen för den mekaniska ledningen.

Signalering mot banan med den fristående vridlykta och bomsignalskärm som syns på bilden ovan (och även på övriga bilder om man tittar noga)

banvakt.se har uppgift om en banvaktstuga i Kyrkheddinge, och det är möjligen den stugan som syns på bilden. Banvaktstugan skulle dock ligga 35 meter från vägkorsningen, och här ser avståndet ut att vara mindre

Bilderna är från Sveriges Järnvägsmuseum

Det vita huset var en banvaktsstuga. Liknande banvaktsstugor fanns på fler ställen utmed MSJ. Stationshuset låg lite längre bort till vänster i bild. Spåren är borta men stationshuset finns kvar. Den höga ställningen i centrum av bilden var en lastare för sockerbetor. Sockerbetorna fraktades till sockerbruket i Staffanstorp som också var närmaste närmaste station i riktning mot Malmö.

Den höga ställningen i centrum av bilden var en lastare för sockerbetor. Sockerbetorna fraktades till sockerbruket i Staffanstorp som också var närmaste närmaste station i riktning mot Malmö.

En järnvägstransportsträcka på fyra kilometer! Att man inte - sedan traktorer börjat användas - körde betorna direkt till bruket kanske berodde på att sockerbruket var så konstruerat att det endast kunde ta emot inleveranser av betor på järnvägsvagnar???

Den höga ställningen i centrum av bilden var en lastare för sockerbetor. Sockerbetorna fraktades till sockerbruket i Staffanstorp som också var närmaste närmaste station i riktning mot Malmö.

En järnvägstransportsträcka på fyra kilometer! Att man inte - sedan traktorer börjat användas - körde betorna direkt till bruket kanske berodde på att sockerbruket var så konstruerat att det endast kunde ta emot inleveranser av betor på järnvägsvagnar???

Jag tror du kan ha rätt - fast det gällde säkert inte alla sockerbruken.

Man kanska ska ta med i beräkningen att behov av "mellanlagring i vagn" även kunde behövas ibland...

Betlastaren blev byggd på den tiden transporterna skedde häst och vagn. För länge sedan fick traktortransporter inte köra å fort som idag. Troligen var den betlastaren i drift även under bränslebristen på 1940-talet. Jag vet inte när man slutade använda den som stod i Kyrkheddinge. Den höga modellen stod på flera ställen och skräpade länge innan de skrotades.
Sockerbruket i Staffanstorp var byggt för att ta emot sockerbetor med järnväg. Mellanlagring skedde även på stationens spår. det var trångt och besvärligt att lämna betor med landsvägsfordon. I slutet av 1940-talet eller i början av 1950-talet blev de s.k bonnarännorna byggda.